Tempus

Tempus handlar om att beskriva händelser i förhållande till tid.

Tempus, tempora eller tidsform (latin för "tid") är ett lingvistiskt begrepp för att beskriva tidsförhållandet mellan en händelse och den språkliga informationen om den. Bland världens språk representeras sådana tidsförhållanden på olika sätt. Det kan uttryckas med hjälp av grammatiska böjningar av verbet, grammatisk tempus, eller av att fria morfem i språket markerar tidsförhållandet till händelsen. Att tempus markeras av fria morfem är det vanligaste sättet.

Tempus i svenska språket

I modern svenska finns fem grundläggande tempus:

• Presens (enkelt tempus, t.ex. gör) för att uttrycka nutid.
• Preteritum (enkelt tempus, på svenska även kallat imperfekt, t.ex. gjorde) för att uttrycka dåtid.
• Perfekt (sammansatt tempus, t.ex. har gjort), främst för att uttrycka fullbordade händelser.
• Pluskvamperfekt (sammansatt tempus, t.ex. hade gjort), främst för att uttrycka fullbordade händelser med utgångspunkt från ett tillfälle i det förflutna.
• Futurum (sammansatt tempus, t.ex. ska göra/kommer att göra), för att beskriva sådant som ännu inte inträffat.

För att beskriva framtida händelser används ofta presens, särskilt i vardagligt tal. Exempel: "på tisdag åker jag till Malmö" (även "på tisdag ska jag åka till Malmö").

För att uttrycka händelser i framtiden används i svenskan inget särskilt futurum-tempus, utan de ovan nämnda samt infinitivformer används i olika sammansatta konstruktioner, ofta tillsammans med hjälpverb som ska eller kommer att (ex. på måndag ska jag göra det, på måndag gör jag det, på måndag har jag gjort det).

Svenskans konstruktioner för att tala om framtiden i det förflutna kallas futurum preteriti (t.ex. när du ringde skulle jag just göra det), konstruktioner för det förflutna i framtiden kallas futurum exaktum (t.ex. när vi ses på måndag har jag gjort det) och konstruktioner för det förflutna i förhållande till framtiden i det förflutna kallas futurum exaktum preteriti (t.ex. i fredags lovade du att du skulle ha gjort det när vi sågs på måndagen). De olika tempusformerna samverkar alltså så att man har möjligheten att berätta om händelser ordnade på en tidsaxel.

Uppdelning på tidsaxlar

Ett sätt att göra tempus mer begripligt är att dela upp det i olika tidsaxlar i nu eller då beroende på vilken referenspunkt en händelse har sett från talaren. Nutidsystemet är en oavslutad tidpunkt, medan dåtidsystemet är avslutad, enligt följande mönster:

Nutidssystemet

perfekt	presens	futurum
före nu	nu	efter nu
har hoppat	hoppar	ska hoppa

Dåtidsystemet

pluskvamperfekt	preteritum	futurum preteriti
före då	då	efter då
hade hoppat	hoppade	skulle hoppa

Generella tempus

En grafiskt framställd variant.

Logiskt kan man se tempuskonstruktionerna som sammansättningar av olika komplexitet. På den primära nivån befinner sig betraktaren $b$ tidsmässigt i nutid (grammatisk nutid) $(t_{b}=0)$ och betraktar nutid ${\textstyle (t=0)}$, dåtid ${\textstyle (t<0)}$ eller framtid ${\textstyle (t>0)}$. På den sekundära befinner betraktaren sig tidsmässigt i antingen dåtid $(t_{b}<0)$ eller framtid $(t_{b}>0)$. På den tertiära nivån positionerar betraktaren sig i förhållande till positionen på den sekundära.

Grammatisk tid	$t<0$				$t=0$	$t>0$
Primära tempus	preteritum dåtid $$t<t_{b}=0$$				presens nutid $$t=t_{b}=0$$	futurum framtid $$t>t_{b}=0$$
Sekundära tempus	pluskvamperfekt dåtids dåtid $$t<t_{b}$$	futurum preteritum dåtidsframtid $$t_{b}<t<0$$		perfekt förnutid $$t<t_{b}<0$$		futurum presens närframtid $$0<t_{b}<t$$		futurum exaktum framtids dåtid $$0<t<t_{b}$$	futurum in futuro framtids framtid $$t>t_{b}$$
Tertiära tempus		futurum exaktum preteriti dåtids förframtid $$t_{b}<t<\epsilon +0,\epsilon <0$$

Grammatisk tid

Med grammatisk tid ${\textstyle t}$ ska förstås den tid som rent språkligt används. Den behöver inte nödvändigtvis stämma med "verklig" tid $t_{r}$. Ett exempel på detta är historisk presens $(t_{r}>t=0)$ som språkligt (grammatiskt) är presens, men inte reellt eftersom det skildrar något som redan ägt rum. För att helt generalisera tabellen ovan får ${\textstyle t}$ substitueras med ${\textstyle t=t_{r}-\Delta t}$ där ${\textstyle \Delta t}$ markerar skillnaden mellan grammatisk och reell tid.

Exempel

	Tempus	Exempel
Primär	presens	Jag springer.
	preteritum	Jag sprang.
	futurum	Jag kommer att springa. Jag ska springa.
Sekundär	pluskvamperfekt	Jag hade sprungit.
	futurum preteritum	Jag skulle springa
	perfekt	Jag har sprungit.
	futurum presens	Jag springer på måndag.
	futurum exaktum	Då kommer jag att ha sprungit
	futurum in futuro	Efter det kommer jag att springa
Tertiär	futurum exaktum preteriti

Se även

Andra kategorier för verbböjning är verbkongruens, aspekt, modus och diates.