Thérèse philosophe

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Thérèse philosophe
TheresePhilosophe.jpg
Författare Anonym
Originaltitel Thérèse philosophe, ou Mémoires pour servir à l’histoire du Père Dirrag et de Mademoiselle Éradice
Originalspråk Franska
Land Frankrike
Genre libertinsk roman
Utgivningsår saknas (troligen 1748)

Thérèse philosophe, ou Mémoires pour servir à l’histoire du Père Dirrag et de Mademoiselle Éradice (Thérèse filosof, eller Tänkvärdheter i historien om fader Dirrag och fröken Éradice), förkortad: Thérèse philosophe, är en anonymt utgiven fransk roman. Förstautgåvan saknar såväl tryckår som tryckort, men troligen gavs den ut 1748. Den betraktas som en av 1700-talets mest betydande libertinska verk, men finns inte på svenska i sin helhet. Jean-Baptiste de Boyer, Markis d’Argens förmodas vara författaren.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Thérèse historia handlar om steget bort från den kristna kyrkans auktoritet, till den radikala ateistiska hållningen hos en upplysningsman som exempelvis Julien Offray de La Mettrie. Hon blir en philosophe som titeln anger. Romanens handling växlar mellan sex och filosofiska samtal, vilka leder till en djupare hedonistisk insikt. Så sett återspeglar texten - i all enkelhet - en central upplysningstanke. I naturen förekommer ingen moralisk ondska. Förnuftiga former av seder och bruk kan inte grundas på en förljugenhet vad gäller naturliga impulser, utan på försöket att förstå dem.

Illustration av Antoine Borel till Thérèse philosophe. Fader Dirrag utnyttjar Eradice.

Berättelsen börjar med att Thérèse, som har en gedigen borgerlig bakgrund, blir elev hos fader Dirrag, en jesuit som i all hemlighet lär ut ett materialistiskt förhållningssätt. Hon spionerar på Dirrag när han vägleder en annan elev, fröken Éradice. Genom en dörrspringa ser hon hur fadern under förevändning av botgöring, försätter sitt biktbarn som har en böjelse för religiös trans, i ett tillstånd av extas med hjälp av gissling. Därefter får han lov att andligt tränga in i henne. Vad gäller hundställningen lurar han Éradice, genom att intala henne att det hon upplever beror på beröring med en relik, nämligen en snörstump från Franciscus av Assisi.

Denna blasfemiska nyckelscen i början av berättelsen, vilken får Thérèse att vända sig bort från religionen, härrörde från en verklig händelse och vida känd skandal under 1730-talet. Jesuitfadern Jean-Baptiste Girard (1680-1733) hade ställts inför rätta anklagad för att i biktstolen ha förfört borgardottern Catherine Cadière till sex. (Namnen som förekommer i boken, Dirrag och Eradice, är anagram av efternamnen Girard och Cadière.)

Thérèse överflyttas därefter till ett kloster, där hon insjuknar på grund av bristande kroppslig stimulans. Hon räddas av fru C. och abbé T. Dem spionerar hon på nu, när de diskuterar libertinsk politik och religiös filosofi mellan sina sexuella förehavanden. Thérèse undervisning i sexuella ting fortsätter sedan med hennes förhållande till fru Bois-Laurier, en erfaren prostituerad. Slutligen träffar hon en greve vars namn inte anges. Han vill ha henne som älskarinna. Hon nekar honom samlag av rädsla för att dö i barnsäng, vilket var en rimlig farhåga på den tiden. Han slår vad med henne. Om hon klarar två veckor i ett rum fyllt med erotiska böcker och målningar utan att onanera kommer han att avstå från samlag med henne. Thérèse förlorar och blir grevens stadigvarande älskarinna.

Litteraturhistoriskt inordnande och mottagande[redigera | redigera wikitext]

Illustration av François-Rolland Elluin till 1785 års upplaga av Thérèse philosophe.

Romanen som berättas i jagform förenar de litterära traditionerna från Lukianos samtal mellan hetärer, Ἑταιρικοὶ διάλογοι (Hetairikoi dialogoi), skrivna någon gång efter år 160 [1] eller Pietro Aretinos Samtal kring bland annat "horornas liv" från 1530-talet[2] med 1700-talets och senare tiders bildnings- och utvecklingsroman (eller uppfostringsroman i Jean-Jacques Rousseaus anda).[3] På grund av sina tydliga sexskildringar ses Thérèse philosophe som en av de mest betydande pornografiska texterna från upplysningstiden. Dessutom är den en av de mest sålda böckerna i genren och omnämns i otaliga senare libertinska eller pornogafiska verk. Vid en genomgång av förbjuden, antiklerikal och omoralisk litteratur erkände till exempel markis de Sade i sin Juliette (1797) att Thérèse philosophe var den enda boken värd namnet.[4] På 1800-talet ställdes texten undan i bibliotekens "giftskåp" (i stil med l'Enfer ("Helvetet") på Bibliothèque nationale de France)[5] och rönte först på 1900-talet ett förnyat litterärt och historiskt intresse. Den kulturhistoriska forskningen kring förrevolutionär pornografi, särskilt den som utförts av Robert Darnton, har pekat på texternas emancipatoriska potential. Samhälls- och religionskritik är ofta inbäddat i de moraliska gränsöverskridningarna. Just Thérèse philosophe vill han karakterisera som "filosofisk pornografi". En annan samtida forskare, Jean-Marie Goulemot, uppfattar dessa texter som väsentliga delar av 1700-talets mentalitetshistoria.

Nutida utgåvor[redigera | redigera wikitext]

  • Thérèse philosophe, ou Mémoires pour servir à l'histoire du P. Dirrag et de Mlle Éradice, en något förkortad och delvis sammanfattad version i svensk översättning av Birgitta Schwartzman ("Thérèse philosophe eller hågkomster om affären mellan fader Dirrag och mademoiselle Éradice"). Ingår i: Robert Darnton: Pornografi och revolution (Ordfront, 1996)
  • Thérèse philosophe ou Mémoires pour servir à l'histoire du Père Dirrag et de Mademoiselle Éradice (GF Flammarion, 2007) ISBN 9782080712547

Scenversion[redigera | redigera wikitext]

I april 2007 satte den ryske teaterregissören Anatolij Vasiljev upp sin egen scenversion av romanen på Odéon-Théâtre de l’Europe, Ateliers Berthier med en manlig och två kvinnliga skådespelare i rollerna, Thérèse philosophe (un roman en scène). Musik: Kamil Tchalaev. Koreografi: Rukmini Chatterjee.[6]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Robert Darnton: Pornografi och revolution : förbjudna bästsäljare i det förrevolutionära Frankrike (Ordfront, 1996) ISBN 91-7324-501-1
  • Jean-Marie Goulemot: Ces livres qu'on ne lit que d'une main: lecture et lecteurs de livres pornographiques au XVIIIe siècle (Alinéa, 1991); i engelsk översättning: Forbidden texts : erotic literature and its readers in eighteenth-century France (Oxford: Polity Press, 1994) ISBN 0-7456-1021-8
  • William C. Brumfield: "Thérèse philosophe and Dostoevsky's Great Sinner," (Comparative Literature, vol. 32 (summer 1980) 3:s. 238-52)

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Lukianos samtal mellan hetärer utgavs på tyska första gången år 1788 i översättning av Christoph Martin Wieland. En senare översättning av August Friedrich Pauly (1796-1845) kan läsas på Wikisource under titeln Hetären-Gespräche.
  2. ^ Se Pietro Aretino: Samtal (Vertigo förlag, 2008).
  3. ^ "Uppfostringsroman", se Émile eller om uppfostran.
  4. ^ Robert Darnton (1996), s 94-95.
  5. ^ Översikt av l'Enfer från en utställning på Bibliothèque nationale de France vintern 2007-08. bnf.fr
  6. ^ Presentation av föreställningen på Odéonteatern i Paris.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]