Ondska

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För TV-serien, se Ondska (TV-serie).
Ondska brukar personifieras med djävulen.

Ondska är i många kulturer ett vitt begrepp som omfattar tankar, ord eller handlingar som av majoriteten i en bestämd omgivning ses som fördärvliga, hemska eller rent av farliga och som ofta riktas mot allmänna moraliska föreställningar. Ondska beskrivs ofta som motsatsen till godhet, men även som frånvaro av godhet. Begreppen ondska och godhet hanteras av i stort sett samtliga religioner, och i vissa trosuppfattningar tar ondskan form och blir ett personifierat väsen som Satan eller zoroastrismens Ahriman – ondskefulla väsenden som för ett evigt krig mot Gud.

Ur filosofisk synvinkel kan ondska ses som ett begrepp som sammanfattar det som är etiskt fel och därmed motsatsen till godhet.

Synen på ondska inom olika livsåskådningar[redigera | redigera wikitext]

Kristendom[redigera | redigera wikitext]

Satan porträtterad av Gustave Doré i John Miltons Paradise Lost.

Inom kristendomen förkroppsligas ondskan av Satan eller Djävulen, som genom åren har ansetts vara synonym med den fallne ängeln Lucifer. Den lille röde gubben med treudd, horn och mustasch har sina rötter i Dante's Den gudomliga komedin. Uppfattningen om huruvida figuren existerar eller är en representation varierar inom olika kristna församlingar. När det gäller kristendomen finns fortfarande riktningar inom den ortodoxa och den katolska kyrkan, samt bland vissa frikyrkor, som anser att demoner, onda andar eller andra övernaturliga entiteter kan inta en människa och därför förespråkar exorcism som en metod för att driva ut det onda väsendet. Detta har sina rötter i Nya Testamentet, där Jesus sägs driva ut demoner och onda andar.

Ondskans existens i en värld där Gud är god och allsmäktig leder till en kontrovers som benämns teodicéproblemet.

Ondska ur ett psykologiskt perspektiv[redigera | redigera wikitext]

Många psykologer och psykiatrar ställer sig tveksamma till begreppet ondska, eftersom det ofta leder till skuldbeläggande av en patient. Under senare tid har dock vissa psykologiforskare som M. Scott Peck framfört tanken att vissa människor som genom att inte erkänna sina tillkortakommanden (deras "skugga") och projicera sina dåliga egenskaper på andra (jämför Münchhausen by proxy), framkallar ångest och förvirring hos de människor de möter; något som Peck menar är typiskt för ondska.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]