Jesuitorden
Wikipedia
Jesuitorden, egentligen Jesu sällskap (latin Societas Iesu), är en manlig katolsk orden grundad av Ignatius av Loyola 1534 och stadfäst av påven Paulus III 1540. Under ordens motto Ad maiorem Dei gloriam, ”Till större ära för Gud” utvecklades sällskapet, under de kommande decennierna, till att bli en kår av strikt påvetrogna lärare och predikanter som fungerade som en front för motreformationen. Vid Tridentinska mötet (1545-1563) uppträdde orden för första gången med det uttalade målet att hindra reformationens utbredning.
Sällskapets medlemmar står till Kyrkans förfogande och är förpliktigade att resa dit påven befaller dem. De består främst av präster; av dagens 20 000 medlemmar är 14 000 präster. Medlemmarna har sedan den protestantiska reformationen kallats ”Jesus soldater”, och ”Påvens soldater till fots”, bland annat på grund av att Ignatius av Loyola var soldat innan han blev präst.
Jesuitorden skiljer sig från andra ordnar genom att den utöver löften om lydnad, kyskhet och fattigdom har löfte om lydnad under påven. Ordensmedlemmarna skall vara rörliga och avstår från gemensam korbön och ordensdräkt varför orden har ett individualistiskt drag. Provinsialerna, ledarna för ordens provinser, väljer ordensgeneralen på livstid, och denne styr orden från Rom, där moderkyrkan Il Gesù är belägen.
Utbildningen är längre än inom andra ordnar. Utbildningstiden kan ibland uppgå till 15 år. Till ordens första angelägenheter hörde missionen, och den inledde en framgångsrik missionsverksamhet i Indien genom bland andra Frans Xavier som började predika den kristna läran 1542 med början i Goa. De fortsatte med att missonera i Sydöstasiens övärld, Japan och i slutet av 1500-talet i Kina. Man räknar med att cirka 300 000 kineser bekände sig till kristendomen omkring 1700.[1]
Jesuiterna förde under denna period även kristendomen till Afrika och Amerika, exempelvis till indianer i västra Kanada och till städer i Sydamerika. Speciellt i Paraguay var de mycket framgångsrika där de kom att styra ett område på 32 byar med omkring 160 000 människor.[1]
Jesuiterna fick snabbt fotfäste vid Europas skolor och universitet och fick stort inflytande i stat och samhälle. Inte minst inom pedagogiken blev jesuiterna föregångsmän och i mitten av 1600-talet hade de etablerat cirka 500 kollegier för högre utbildning i Europa och denna siffra ökade fram till början på 1700-talet. Än idag leder de flera skolor och högre utbildningar.
Många svenska katoliker i exil utbildades vid jesuitkollegier under 1500-1700-talet[1] och sedan 1879 har jesuitorden varit etablerad i Sverige.
De traditionella påståendena att jesuitorden handhaft inkvisitionen är helt felaktiga. Orden hade dock starka motståndare; den var officiellt upphävd mellan åren 1773 och 1814, då Pius VII återställde den, men överlevde i bland annat Ryssland.
[redigera] Referenser
[redigera] Noter
- ^ [a b c] Dick Harrison (2003). I skuggan av Cathay: Västeuropéers möte med Asien 1400-1600., första upplagan, Lund: Historiska Media, sid. 197-198. ISBN 91-89442-91-1.
[redigera] Källa
- Dick Harrison (2003). I skuggan av Cathay: Västeuropéers möte med Asien 1400-1600., första upplagan, Lund: Historiska Media. ISBN 91-89442-91-1.
[redigera] Se även
[redigera] Externa länkar
- Newmaninstitutet, institut för högre utbildning i Uppsala, drivet av jesuiterna i Sverige.
- Signum, svensk katolsk kulturtidskrift, 9 nr per år, driven av jesuiterna i Sverige.
