The Electric Prunes

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
The Electric Prunes
The Electric Prunes.png
The Electric Prunes 1966
Bakgrund USA Los Angeles, Kalifornien, USA
Genre(r) Psykedelisk rock, garagerock, acid rock, rock and roll
År som aktiva 1965 - 1970, 1999 - 2011
Skivbolag Reprise Records, Radar Records, Heartbeat Productions, Birdman Records
Artistsamarbeten Loggins and Messina
Tidigare medlemmar
Kenny Loggins
Michael "Quint" Fortune
Preston Ritter
James "Weasel" Spagnola
Mike Gannon
Joe Dooley
Mark Moulin
Cameron Lowe
Peter Lewis
Mark Tulin
John Herron
Brett Wade
Ron Morgan
Mark Kincaid
Dick Whetstone
James Lowe
Ken Williams
Steve Kara
Jay Dean
Walter Garces

The Electric Prunes, amerikanskt psykedeliskt garagerock-band bildat i Los Angeles, Kalifornien 1965.

Gruppen hade två stora hits 1967, "I Had Too Much to Dream Last Night" och "Get Me to the World on Time". Electric Prunes upplöstes 1970. Det kan dock diskuteras hur mycket av ett faktiskt band de då var, då gruppen nästan helt hade övertagits av producenter och ingen originalmedlem var kvar.

Electric Prunes hade visserligen hela tiden professionella låtskrivare såsom Mantz/Tucker till sin hjälp, men i och med skivan Mass in F Minor så tog det hela en vändning. Gruppen var helt överens med kompositören David Axelrod om att nästa platta borde vara en acid rock-skiva med psykedeliska hymner framförda på latin. Så blev det också, ett problem var dock att musiken blev lite för komplex för bandet, så man fick hyra in större delen av musikerna. Kyrie Eleison, en av låtarna från skivan, blev senare del av temat i filmen Easy Rider.

Skivan Release of An Oath sägs vara en mer välgjord skiva på samma tema, men med ännu färre av bandets originalmedlemmar. Den sista plattan var ett försök till att låta som Country Joe and the Fish.

Kultstatus[redigera | redigera wikitext]

Under sin frånvaro ökade kultstatusen mer och mer. Band som Australia's Prince Vlad & the Gargoyle Impalers, The Damned och XTC under namnet Dukes of Stratosphearin, spelade in sina versioner av deras hit "I Had Too Much to Dream (Last Night)". 1997 släpptes en live-platta ifrån Stockholms Konserthus 1967. De kör förutom sina hits utdragna jam på gamla rhythm & blues-klassiker som Got My Mojo Working, där de visar sig vara ett kompetent liveband. För övrigt ber de publiken om ursäkt för vad deras hemland, USA, håller på med (Detta refererar förstås till Vietnamkriget). Den andra skivan, Underground, är till större delen ganska mörk och mystisk, ibland spöklik, psykedelisk pop.


Återföreningen[redigera | redigera wikitext]

Efter 30 års frånvara möttes Lowe, Tulin, Williams och Weakley i en studio för en planerad återförening. Det resulterade i att tre av originalmedlemmarna Lowe, Tulin och Williams fick sällskap av två nya medlemmar, bland annat James Lowes son. Bandet började turnera 2001 och 2002 gav de ut ett nytt album: Artifact och en ett dvd-album: Rewired.

Medlemmar[redigera | redigera wikitext]

Diskografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

Album
  • The Electric Prunes: I Had Too Much to Dream (Last Night) (1967)
  • Underground (1967)
  • Mass in F Minor (1968)
  • Release of an Oath (1968)
  • Just Good Old Rock and Roll (1969)
  • Stockholm 1967 (1997)
  • Artifact (2002)
  • California (2004)
  • Feedback (2006)
Singlar/EPs
  • Ain't It Hard / Little Olive (1966)
  • I Had Too Much to Dream (Last Night) / Luvin (1966) (US #11 – UK #49)
  • Get Me to the World on Time / Are You Lovin' Me More (1966) (US #27 – UK #42)
  • Vox Wah-Wah Ad (1967)
  • Dr Do-Good / Hideaway (1967)
  • The Great Banana Hoax / Wind-up Toys (1967)
  • Everybody Knows You're Not In Love / You Never Had it Better (1968)
  • I Had Too Much To Dream Last Night / Get Me To The World On Time (1968)
  • Shadow (1968) (ensidad singel)
  • Sanctus / Credo (1968)
  • Help Us (Our Father, Our King) / The Adoration (1968)
  • Hey! Mr. President / Flowing Smoothly (1969)
  • Violent Rose / Sell (1969)
  • Love Grows / Finders, Keepers, Losers, Weepers (1969)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]