Stockholms konserthus

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Stockholms konserthus
Stockholms konserthus 2006
Stockholms konserthus 2006
Plats Stockholm,  Sverige
Byggstart 1924
Färdigställd 7 april 1926
Arkitekt Ivar Tengbom

Koordinater: 59°20′06″N 18°03′48″Ö / 59.33500°N 18.06333°Ö / 59.33500; 18.06333 Stockholms konserthus ligger i Stockholms centrum vid Hötorget i hörnet Kungsgatan och Sveavägen. Byggnaden uppfördes åren 1924-26 efter ritningar av arkitekt Ivar Tengbom. Byggnaden räknas som en höjdpunkt i den svenska 20-talsklassicismen, och har kapacitet för 1 776 sittande gäster.[1]

I Stockholms konserthus utdelas den 10 december varje år Nobelprisen i medicin, fysik, kemi och litteratur.

Arkitekttävlingen och stadsplanen[redigera | redigera wikitext]

Konserthusets tomt 1920
Konserthuset 1926

Arkitekttävlingen om Stockholms nya konserthus avgjordes i januari 1921. Enligt stadsplanen, som hade utarbetats av Albert Lilienberg speciellt för tävlingen, skulle den nya kulturinstitutionen ligga i hörnet Kungsgatan och Sveavägen. Sveavägen slutade vid denna tid vid Kungsgatan och det nya konserthuset skulle alltså bilda en fond i Sveavägens slut. I ett av skissförslagen till stadsplanen vändes även huvudentrén mot Sveavägen, ett förslag som blev hård kritiserat i debatten. Ingen mindre än arkitektkollegan Gunnar Asplund engagerade sig i diskussionen. I facktidskriften Arkitektur skrev han bland annat “om man vände huvudfasaden mot Hötorget /…/ skulle huvudfasaden framträda monumentalt, den skulle bli solbelyst och torghandeln skulle bilda en pittoresk motvikt mot kolonnernas stränghet.” Så blev det också[2]. Konserthustävlingen vanns av Ivar Tengbom och Erik Lallerstedt kom på andra plats.

Byggnadsbeskrivning[redigera | redigera wikitext]

Stora salen, 1940-talet
Trapphuset, 1940-talet
Konserthuset med fasadbelysning i samband med Nobelfestligheterna, 2010.

Planlösningen visar en nästan kvadratisk byggnad med ett indraget hörn mot Sveavägen/Kungsgatan. Tengbom placerade den Stora konsertsalen mot öst (Sveavägen) och Lilla salen, sedermera Grünewaldsalen vinkelrätt till den stora mot väst (Hötorget). Han utformade Stora konsertsalens tak i ljusa färger, tyngdlös och svävande, det var en arkitekturstil som låg i tiden, men Tengbom var den förste som tillämpade en sådan rumsbildning i en stor samlingslokal som Konserthuset utgjorde. Tyvärr försvann denna effekt i samband med ombyggnaden i början av 1970-talet, då taket målades mörkt. Tengbom använde sig även av ett skenperspektiv i fonden, som förlängde rummet och lät det flyta vidare[3].

Orgeln som täcker hela väggen över körläktaren är mycket imponerande med sina 6 100 pipor och 69 stämmor. Den konstruerades av Grönlunds orgelbyggeri i Gammelstad och invigdes 1982. Av orgelpiporna är den längsta 11 m lång och den minsta endast några millimeter.

Grünewaldsalen blev rikt dekorerad med tak- och väggmålningar av Isaac Grünewald. Tjugotalsklassicistiska detaljer finns i hela byggnaden, exempelvis i belysningsarmaturer och pelarutformningen, i foajén och i trapphusens trappräcken.

Exteriört är byggnaden enkel och stram, den enda avvikelsen bildas genom den höga kolonnaden mot Hötorget. Tengbom formgav korintiska kolossalkolonner som höggs av stenhuggare från Vånevik i den grå granit som finns på orten. Av Tengboms fasadritningar framgår att han ville gestalta konserthuset som en stor kub med släta, putsade ytor i en blåviolett färgton. Den slutgiltiga färgsättningen utfördes av Isaac Grünewald.

En viktig accent bildar Carl Milles fontängrupp, Orfeus-brunnen, som först 1936, efter tio års diskuterande, kom på plats. Ivar Tengbom var från början entusiastisk över Milles förslag. Av brev till Tengbom framgår hur omsorgsfullt Milles arbetade med att anpassa Orfeus-gruppen arkitektoniskt till det bakomliggande Konserthuset. En av figurerna i Orfeusgruppen bär Beethovens anletsdrag[4].

Verksamhet och organisation[redigera | redigera wikitext]

Konserthuset drivs av Stockholms konserthusstiftelse, med Stockholms läns landsting som huvudfinansiär. Kungliga Filharmoniska Orkestern i Stockholm har konserthuset som hemmascen.

I Stockholms konserthus utdelas den 10 december varje år Nobelprisen i medicin, fysik, kemi och litteratur. Stockholms konserthus tjänstgjorde parallellt med konsertverksamheten även som teater under namnet Konserthusteatern, under ledning av skådespelaren Gösta Ekman d.ä. och regissören Per Lindberg.

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.konserthuset.se/docs/Prislista2010storasalen.pdf
  2. ^ Den moderna staden tar form. Ordfront, 2001, sida 262
  3. ^ Den moderna staden tar form. Ordfront, 2001, sid. 265
  4. ^ Carl Milles, en biografi. Wiken, 1991, sida 206

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]