Trätjära

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Trätjära
Wood tar.jpg
Övriga namn Trätjära TA. trätjära TB
Utseende Mörkbrun vätska, efter torkning svart
CAS-nummer 8011-48-1
Faror
Huvudfara Irriterande
NFPA 704

NFPA 704.svg

2
2
0
SI-enheter & STP används om ej annat angivits
Vägg bestruken med tjära.
Tjärdal i genomskärning

Trätjära är ett naturmaterial med EG-nummer 232–374–8, och EAN 7313686–65404.

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

I rumstemperatur tjockflytande, mörkbrun vätska med lagringsduglighet minst 4 år Viskositeten sjunker vid uppvärmning. Bästa temperatur vid applicering med pensel är 40 °C…60 °C (vattenbad).

Ett kilo tjära räcker typiskt till ca 3 m2, men kan variera en hel del alltefter inträngningen i virket.

Efter torkning blir målningen svart, men det blekes i sol.

T-sprit, tidigare kallad rödsprit, kan användas för spädning och rengöring av verktyg och avhjälpande av spill.

Framställningsmetoder[redigera | redigera wikitext]

Trätjära framställs genom pyrolys (även kallad torrdestillation) av kådrik ved, vanligen tallved. Råvara är döda tallar, törved/tyrved, och tallrötter (gärna stubbar som fått stå några år så att splintveden ruttnat bort), stammar och grenar. Genom att barka levande tallar, kan man få dem att impregnera splintveden med kåda, som sedan kan brännas till tjära. Med denna, ur skogsvårdsynpunkt betänkliga metod, kunde man förr i tiden öka mängden lämplig tjärved[1]. Sådan ved är lättare att kapa och klyva än exempelvis stubbar.

Milning[redigera | redigera wikitext]

Milad tjära (dalbränd tjära, töretjära/tyretjära) fick man med den klassiska metoden att packa veden i en tjärmila eller tjärdal, och sedan man tänt den, noga täcka över och täta, så att syretillförseln minimerades. Tjäran pressades av värmen ut ur veden och rann mot milans botten, där man lagt ett tätt golv av till exempel ett stort flak av granbark [2]. Hela tjärdalen är byggd över en utgrävd eller uppbyggd, kanske 50 cm djup "dal", från vilken man kan tappa ut tjäran genom ett i milans botten centralt placerat hål, och sedan via en ränna till ett uppsamlingskärl.

En annan metod är att täcka över och sedan elda runt om så att värmen pressar ut tjäran. En m3 ved kan ge upp till 30 kg tjära. Som biprodukt får man träkol. En kolmila är byggd direkt på marken, och eventuell tjära som bildas kommer att rinna ner i marken, och kan inte tas till vara. Den dalbrända tjäran ger bättre ytskydd, torkar fortare och ger en mer motståndskraftig yta än den ugnsbrända —  ju högre kvalitet desto ljusare tjära — och säljs internationellt under namnet Stockholm Tar och har mycket gott renommé för traditionellt båtbygge och båtvård (roslagsmahogny). Ytterligare destillering ger beck, en seg indunstad massa, som sedan stenåldern använts som tätningsmedel (och som tuggummi[ifrågasatt uppgift]).

Ugnsbränning[redigera | redigera wikitext]

Ugnsbränd tjära utvinns ur moderna ugnar med högre temperatur. Processen är effektivare än de gamla metoderna - ger mer tjära ur kådfattigare ved. Man kan också bättre styra destillationsprocessen mot vattenfri ljus A-tjära (den högsta kvaliteten som används till träisolering och impregnering). Ugnsbränning kräver lång tid med låg temperatur. Ökar man temperaturen går det fortare, men då blir det B-tjära som bara duger till bränsle. [3] Även ugnsdestillering ger beck, men av betydligt sämre kvalitet än milning.

Några användningsområden[redigera | redigera wikitext]

  • Rötskydd av trävirke i kontakt med vatten eller jord (båtar, bryggor, staketstolpar etc)
  • Drevning (kalfatring) för att täta nåten (mellanrummen mellan bordläggningsplankorna) i fartygsskrov. Det var ett kladdigt arbete, och kläderna smutsades lätt. Den yrkesgrupp, som sysslade med detta kallades därför beckbyxor.
  • Tillverkning av becktråd (lintråd som impregnerats med beck). Becktråd användes bland annat till att vattentätt sy samman sulor och ovanläder på skor.
  • Impregnering av grövre textilier, tågvirke av naturmaterial (t ex tjärad märling, hamprep, grästrossar m m)
  • I kosmetikaindustrin råvara vid parfymtillverkning (björk- och enetjära)
  • Medicin och hälsovård (behandling av eksem, psoriasis, mot mjäll och löss)
  • Desinfektionsmedel och tvål (viss bakteriedödande effekt)
  • Som smaksättning i livsmedel
  • Råvara för terpentin-framställning. Den bästa terpentinen, balsamterpentin, fås då cederträ används för framställningen.
  • Veterinärmedicinsk behandling av hovar och klövar

Tjära var Sveriges viktigaste exportvara i flera hundra år, och i långa tider den enda från den finländska rikshalvan.

Hälsofaror[redigera | redigera wikitext]

  • Irriterar vid kontakt med hud; hos känsliga personer kan allergisk hudreaktion uppstå. Vid tillbud kan det värsta tvättas bort med T-sprit; därefter noggrann tvättning med tvål och vatten.
  • Irriterar matsmältningsorganen vid förtäring
  • Inandning av rök från tjära kan irritera luftvägarna
  • Tjära i ögonen kan orsaka allvarlig skada, och kräver medicinsk behandling.

På grund av dessa risker skall trätjära förvaras oåtkomligt för barn, och vid arbete med tjära skall ändamålsenlig skyddsutrustning användas, exempelvis handskar och ögonskydd.

Vissa ämnen avger redan vid rumstemperatur ångor klassade som lättflyktiga organiska föreningar, VOC (volatile organic compund), som kan innebära en fara för hälsa och miljö. Gränsvärdet för tillåtlig halt, Kat A/e (2010) är 400 g/l. Trätjära har ett VOC-tal <400 g/l, men användning rekommenderas ändå endast utomhus, eller i väl ventilerade lokaler.[4]

Inom EU (biociddirektivet 98/8/EG), fördes diskussioner om att trätjära skulle vara att betrakta som en biocid, vilket skulle medföra restriktioner för dess användande. I mars 2007 enades dock berörda myndigheter om att trätjära inte är att betrakta "som ett verksamt ämne i träskyddsmedel", och därmed var detta hot mot trätjärans traditionella användning avvärjt.[5].

Besläktade varieteter[redigera | redigera wikitext]

Ryssolja är ett lättflytande torrdestillat av grov, svart björkbark) i stället för kådrika barrträsorter. Den används för impregnering av läder. Metoden är hämtad från ett allmänt bruk i Ryssland, därav namnet.

Stenkolstjära är den tjära som på motsvarande sätt bildas vid torrdestillering av stenkol i exempelvis ett gas- eller koksverk, men den tjäran har en helt annan sammansättning och andra användningsområden än trätjära.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Kol och tjära - Arkeologi i norra Upplands skogsmarker: Undersökningar för E4. Vendel, Tierp och Tolfta socknar, Uppland. Rapport 2005:02, avdelningen för arkeologiska undersökningar. ISBN 91-85618-80-2, Upplandsmuseet 2005. ss. 17 f.
  2. ^ Var virket bättre förr?: En orientering om traditionellt svenskt virkeskunnande. Nordiska Museet & Riksantikvarieämbetet, Uddevalla 1985 (ISBN 91-7108-208-5) s. 43 ff.
  3. ^ Den tekniska forskningen under året i Teknisk Tidskrift (1932), Allmänna avdelningen
  4. ^ Skogens Kol AB, Kilafors [1]
  5. ^ ”Enighet inom EU om trätjära - KemI (Kemikalieinspektionen)”. http://www.kemi.se/templates/Page____4831.aspx. Läst 10 maj 2007.