Hampa

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Den här artikeln handlar om växten Cannabis sativa. För användning av växten som drog, se Cannabis.
Hampa
Illustration Cannabis sativa0.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Växter
Plantae
Division Fröväxter
Spermatophyta
Underdivision Gömfröväxter
Angiospermae
Klass Trikolpater
Eudicotyledonae
Ordning Rosordningen
Rosales
Familj Hampväxter
Cannabaceae
Släkte Hampor
Cannabis
Linné
Art Hampa
C. sativa
Vetenskapligt namn
§ Cannabis sativa
Auktor Linné, 1753
Hitta fler artiklar om växter med

Hampa används oftast som beteckning på fibrer från den yttre delen av stammen på därtill lämpliga varianter av växten Cannabis sativa.

Den är en mycket tålig och snabbväxande ettårig ört med fingrade, tre till nioflikiga blad som förekommer i ett antal varianter med lite olika egenskaper. Hampa är en av de äldsta och mest härdiga kulturväxterna, med en förmåga att växa på näringsfattiga jordar i de flesta klimatzoner, och på höjder upp till 3 000 meter över havet. Den kan i gynnsamma fall bli nio meter hög. I Sverige växer den till omkring två meters höjd. Arten är tvåbyggare och har han- respektive honblommor på olika plantor.

Dialektalt kallas i Halland hanplantan gälla.[1]

Historik[redigera | redigera wikitext]

Hampa har odlats och förädlats åtminstone sedan 4000 år f.Kr., både för fibrernas skull men även för vissa medicinska syften. Drogbruket – det rekreationella, religiösa och mer utvecklande medicinska – uppkom i Indien efter att plantan importerats från Kina, och omnämns som tidigast i religiösa skrifter som daterar sig cirka 1500–2000 år f.Kr. I Europa har hampan historiskt används för fibrernas skull. Den hampa som odlades i Europa i början av 1900-talet saknade, enligt 1912 års upplaga av Nordisk Familjebok,[2] nästan alldeles de narkotiska egenskaper som utmärkte det som då kallades för indisk hampa, det vill säga cannabis.

Uppskuren stam från hampa med synliga fibrer i de yttre delarna.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Som kulturväxt har hampan många potentiella användningsområden. Innan syntetmaterial blev tillgängliga var växtens fibrer ofta använda som råmaterial vid tillverkning av rep, säckar och nät. Cellulosainnehållet i hampa är 32 till 38 procent.[3]

Hampasorter som primärt används för sina fibrers skull karaktäriseras av långa stjälkar och klent grenverk. En av dessa högväxande varianter kallas Futura. Efterfrågan på dessa fibrer har de senaste decennierna ökat, bland annat då man tagit fram nya beredningsmetoder, som även gör fibrerna lämpliga för textilindustri.[4] Ur växtens frön kan man utvinna hampolja, vilken kan användas vid framställning av matolja,[5] smörjmedel, tvål, schampo,[6] och som bränsle.[7] Hampa är även intressant som biobränsle i form av briketter och som möjlig snabbväxande råvara i etanolframställning från cellulosa. Hampafibrer hålls fortfarande för att vara starka och tåliga. En av nackdelarna med tågvirke av hampa att hampan är känslig för röta och måste behandlas med tjära. Den kallas då drevgarn.[8] Hampans känslighet gjorde att hampan fick konkurrens av bland annat manilla, som är en helt annan växt även om den ibland kallats för manilahampa (eller manillahampa). Frukten är en liten nöt som kallas hampafrö. Fågelfrö i olika blandningar som köps i dagligvaruhandeln innehåller ofta frön från industrihampa med mindre än 0,2 procent tetrahydrocannabinol (THC).

Lagstiftning[redigera | redigera wikitext]

Mellan 1971 och 2005 var all odling av Cannabis sativa förbjuden i Sverige. Det är lagligt för jordbrukare att odla vissa sorter av så kallad industrihampa med en THC-halt lägre än 0,2 procent. Olagliga sorter kan innehålla 1–23 procent THC. Odling är tillåten om sorterna är upptagna på Statens jordbruksverks lista över godkända hampor och jordbrukaren varje år i förväg ansöker om så kallat gårdsstöd för denna odling.[9] Ett annat villkor är att fastigheten måste ha minst 4 hektar jordbruksmark. Tillstånd ges normalt aldrig för att odla enstaka plantor.

Innehav av industrihampa klassas inte som narkotikabrott, oavsett användningsområde, om den är odlad med tillstånd.[10]

Produktion[redigera | redigera wikitext]

På grund av konkurrens från andra typer av fibrer som var billigare eller mindre arbetskrävande så upphörde nästan odlingen av hampa i många delar av Sverige redan före 1920-talet men odling i liten skala har återupptagits under de senaste 10 åren. Hampa odlas i Sverige på cirka 130 hektar enligt Jordbruksverket.[11]

Inom Europeiska unionen odlades hampa år 2010/2011 på cirka 11 000 hektar. Det var en minskning jämfört med föregående år. 66 procent av arealen fanns i Frankrike.[12]

Synonymer[redigera | redigera wikitext]

Cannabis americana Pharm. ex Wehmer
Cannabis chinensis Delile
Cannabis erratica Siev.
Cannabis foetens Gilib. nom. inval.
Cannabis generalis E.H.L.Krause nom. illeg.
Cannabis gigantea Crévost nom. inval.
Cannabis gigantea Delile ex Vilm.
Cannabis indica Lamarck
Cannabis intersita Soják
Cannabis kafiristanica (Vav.) Chrtek
Cannabis macrosperma Stokes
Cannabis ruderalis Janischewsky
Cannabis sativa subsp. culta Serebr. in Vavilov nom. inval.
Cannabis sativa subsp. indica (Lam.) E.Small & Cronquist
Cannabis sativa subsp. intersita (Soják) Soják
Cannabis sativa subsp. spontanea Serebr.
Cannabis sativa var. chinensis (Delile) A.DC.
Cannabis sativa var. indica (Lam.) Wehmer
Cannabis sativa var. kafiristanica (Vavilov) E.Small & Cronquist
Cannabis sativa var. ruderalis (Janisch.) S.Z.Liou
Cannabis sativa var. spontanea Vavilov

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor och noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 182, Gleerups, Lund 1862–1867, faksimilutgåva Malmö 1962
  2. ^ Nordisk familjebok 1912
  3. ^ Hayo M.G. van der Werf – Hemp facts and hemp fiction
  4. ^ Textilier
  5. ^ Development of Hemp Food Products and Processes
  6. ^ Engelskspråkiga Wikipedia om hampaolja
  7. ^ Hemp Oil Fuels & How to Make Them
  8. ^ Beckorep
  9. ^ Statens jordbruksverk – Gårdsstöd för mark där du odlar hampa
  10. ^ Högsta domstolen, mål B 414-07, 2007 – NJA 2007 s. 219.
  11. ^ Statens jordbruksverk – EU:s marknadsreglering för bruna bönor, konservärter, utsäde, fiberväxter och torkat foder
  12. ^ Statens jordbruksverk – Information från mötet den 10 mars 2011 i expertgruppen och förvaltningskommittén för den gemensamma marknadsordningen för vegetabiliska produkter, 10 mars 2011

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]