Triumph Spitfire

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Triumph Spitfire
TriumphSpitfireb.jpg
Märke Triumph
Tillverkning 1962-1980
Efterträdare -
Klass Sportbil
Karosseri 2-d roadster
Motor 4-cyl radmotor
Drivning Bakhjulsdrift
Växellåda 4-vxl manuell
4-vxl manuell+överväxel
Hjulbas 211 cm
Längd 368 cm (Mk I-III)
378 cm (Mk IV-1500)
Bredd 145 cm
Höjd 121 cm
Vikt 700 kg
Besläktade Triumph Herald
Triumph GT6
Liknande MG Midget
Fiat 850 Spider
Renault Caravelle
Designer Giovanni Michelotti
Triumph Spitfire Mk IV

Triumph Spitfire är en sportbil, tillverkad av den brittiska biltillverkaren Triumph mellan oktober 1962 och augusti 1980.

Spitfire 4[redigera | redigera wikitext]

BMC hade visat hur man enkelt bygger en liten och billig sportvagn baserad på standardkomponenter när de förvandlat en vanlig Austin A35 till den käcka Austin-Healey Sprite. Så Triumph var säkra på att kunna upprepa den succén och bygga en sportvagn på sin nya småbil Herald. Giovanni Michelotti hade tagit fram en snygg öppen kaross redan 1957 och eftersom Heralden hade separat ram var det enkelt att byta standardkaross mot sportbilskaross. Motorn trimmades med hjälp av dubbla förgasare och i oktober 1962 startade produktionen av Spitfire.

För att kunna hålla priset nere var bilen enkel i sitt utförande, men det var något som kunderna uppskattade. Mindre populär var den svårbemästrade pendelaxeln bak, även den ett arv från Herald. I en trött familjebil fungerade bakvagnsupphängningen tillfredsställande, men med en starkare motor i den lätta bilen ledde den till svår överstyrning och Spitfiren fick utstå mycket kritik för sina vägegenskaper vid inspirerad körning.

Produktionen uppgick till 45 753 exemplar.

Spitfire Mk II[redigera | redigera wikitext]

I december 1964 kom Mark II-versionen med starkare motor, men oförändrad cylindervolym, bättre stolar och mer ombonad inredning. Karossen var i stort sett samma som ursprungsmodellen med små förändringar som andra dörrhandtag placerade högre upp på dörren och färre ribbor i grillen. Färgutbudet minskades drastiskt till att enbart innefatta ett fåtal färger.

Produktionen uppgick till 37 409 exemplar.

Spitfire Mk III[redigera | redigera wikitext]

Mark III-versionen från januari 1967 fick en ny front med högre monterad stötfångare, för att klara nya säkerhetsnormer. Motorn var kraftigare med större slagvolym. Bilen fick även bättre bromsar och bredare fälgar.

Produktionen uppgick till 65 320 exemplar.

Spitfire Mk IV[redigera | redigera wikitext]

I november 1970 kom Mark IV-modellen med nytt bakparti, snyggare instrumentbräda och, äntligen, helsynkroniserad växellåda. Mest uppskattat var ändå en modifierad bakvagnsupphängning, som tog bort den värsta överstyrningen.

Produktionen uppgick till 70 021 exemplar.

Spitfire 1500[redigera | redigera wikitext]

Den sista utvecklingen av Spitfiren kom i december 1974. Motorn hade nu förstorats till 1500cc, vilket gav högre vridmoment och bättre körbarhet. Bilen hade även bättre stolar och mer ombonad inredning.

Produktionen upphörde i augusti 1980 och 1500-modellen byggdes i 95 829 exemplar.

Motor[redigera | redigera wikitext]

Motorn hämtades från Herald-modellen och härstammade från Standard Eight. Det var en enkel stötstångsmotor med trelagrad vevaxel. För att få upp effekten var motorn försedd med dubbla förgasare. I den sista 1500cc-versionen hade den förstorats till yttersta gränsen, med nästan dubbla slagvolymen jämfört med ursprunget.

Modell Motor Cylindervolym Effekt Bränslesystem
4 4-cyl radmotor ohv 1147 cm³ 63 hk Dubbla SU förgasare
Mk II 4-cyl radmotor ohv 1147 cm³ 67 hk Dubbla SU förgasare
Mk III 4-cyl radmotor ohv 1296 cm³ 75 hk Dubbla SU förgasare
Mk IV 4-cyl radmotor ohv 1296 cm³ 70 hk Dubbla SU förgasare
1500 4-cyl radmotor ohv 1498 cm³ 70 hk Dubbla SU förgasare

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]