Tygelvallaby

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Tygelvallaby
Status i världen: Starkt hotad[1]
Tygelvallaby, teckning av John Gould
Tygelvallaby, teckning av John Gould
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Fåframtandade pungdjur
Diprotodontia
Familj Kängurudjur
Macropodidae
Släkte Onychogalea
Art Tygelvallaby
O. fraenata
Vetenskapligt namn
§ Onychogalea fraenata
Auktor Gould, 1841
Utbredning
Utbredningsområde
Utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med

Tygelvallaby (Onychogalea fraenata) är en art i familjen kängurudjur.

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Djuret når en kroppslängd mellan 43 och 70 centimeter och därtill kommer en 36 till 73 centimeter lång svans. Vikten ligger mellan 4 och 8 kilogram. Hannar är tydlig större än honor.[2] De bakre extremiteterna är liksom hos andra kängurudjur långa och kraftiga. Som andra arter i samma släckte har den ett utskott vid svansen som påminner om en spik.[2] Ovansidan har huvudsakligen en grå färg och undersidan är vitaktig.[3] Kännetecknande är vita strimmar på djurets rygg som liknar tygel. Strimmorna går från öronen över skuldran till den vita buken. Även vid höften finns otydliga vita strimmor.[2]

Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]

Tidigare förekom arten i större delar av Australien,[3] bland annat östra Queensland, New South Wales och Victoria. Idag finns bara en liten population i Queensland kvar.[1] Habitatet utgörs av torr busk- eller gräsmark med några akaciaträd.[2]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Tygelvallaby är aktig från skymningen till gryningen.[3] På dagen vilar den bland högt gräs eller i enkla bon. Vanligen lever varje individ ensam men under särskild torra perioder bildas grupper.[3] När de lever ensam är hanens revir cirka 60 hektar stort medan honans revir är omkring 25 hektar.[2] Den äter gräs och olika örter samt lite bark.[2] Som hos andra kängurudjur är magsäcken delat i flera avsnitt för att omsätta födan bättre.

Efter ungefär 24 dagars dräktighet[2] föder honan oftast i maj ett enda ungdjur.[3] Ungdjuret stannar de första elva månaderna i pungen (marsupium) och är efter cirka ett år självständigt.[3] Könsmognaden infaller för honor efter cirka 4,5 månader och för hanar efter 9 månader.[2]

Hot[redigera | redigera wikitext]

Fram till 1800-talet hade arten en ganska stor population. Beståndet minskade huvudsakligen på grund av levnadsområdets omvandling till betesmark för får. Dessutom tillkom nya fiender som rödräven och nya konkurrenter som kaniner.[3] Mellan 1937 och 1973 iakttogs inga individer och arten listades redan som utdöd.[3]

Under 1970-talet hittades en mindre population i ett 100 km² stort område i Queensland. Australiens regering köpte delar av regionen och inrättade Taunton nationalparken där. Dessutom påbörjades avelsprogram för att återinföra djuret i andra regioner. Tygelvallaby lever nu även i Idalia nationalparken och Avocet Nature Refuge.[1]

IUCN uppskattar populationen numera med 1100 individer och klassificerar arten som stark hotad (endangered).[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 12 juli 2009.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Onychogalea fraenataIUCN:s rödlista, auktor: McKnight, M. 2008, besökt 12 juli 2009
  2. ^ [a b c d e f g h] P. Hundt (2004). Onychogalea fraenata (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.ummz.umich.edu/accounts/Onychogalea_fraenata/. Läst 29 mars 2013. 
  3. ^ [a b c d e f g h] R. edwards (2003). ”Bridled nailtail wallaby”. ARKive. http://www.arkive.org/bridled-nailtail-wallaby/onychogalea-fraenata/. Läst 29 mars 2013. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Ronald M. Nowak: Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, Baltimore 1999. ISBN 0-8018-5789-9

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]