Uspenskijkatedralen, Helsingfors

Uspenskijkatedralen
Uspenskin katedraali
Успенский собор
Uspenskii sobor
Kyrka
Uspenskijkatedralen i juni 2022.
Uspenskijkatedralen i juni 2022.
Land Finland Finland
Landskap Nyland
Ort Helsingfors
Trossamfund Ortodoxa kyrkan i Finland
Plats Kanalgatan 1, 00160 Helsingfors
 - koordinater 60°10′06″N 024°57′36″Ö / 60.16833°N 24.96000°Ö / 60.16833; 24.96000
Invigd 25 oktober 1868
Geonames 6956579
Uspenskijkatedralen 1890.
Uspenskijkatedralen 1890.
Uspenskijkatedralen 1890.

Uspenskijkatedralen (finska: Uspenskin katedraali, ryska: Успенский собор/Uspenskii sobor) är en finsk-ortodox katedral belägen på Skatudden, nära Helsingfors centrum i Finland. Den är huvudkyrka för Helsingfors ortodoxa församling, Helsingfors ortodoxa stift och finsk-ortodoxa kyrkan.

Namn[redigera | redigera wikitext]

Katedralens namn kommer från det slaviska ordet uspenie, som betyder ’avsomna’ (dö). Katedralen är helgad till minnet av Jungfru Marias avsomnande (Maria dormitio), vars minnesfest firas den 15 augusti.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Uspenskijkatedralen blev färdig 1868. Den känns igen genom bland annat sina lökkupoler. Den omges av Tove Janssons park (före 2014 benämnd Skatuddsparken[1]).

Katedralen byggdes på uppdrag av generalguvernör Friedrich Wilhelm Rembert von Berg, som tog initiativ till kyrkobygget i slutet av 1850-talet. Stadens växande rysk-ortodoxa befolkning behövde en större kyrka än den Heliga Treenighetskyrkan som invigts 1827.

Den nya och dominerande kyrkobyggnaden blev samtidigt en påminnelse mitt i Helsingfors om den ryska tsarens överhöghet och tro. Byggarbetet inleddes 1862, till en del med återanvända tegel från Bomarsunds fästning, som förstörts under Krimkriget.[2]

Katedralen[redigera | redigera wikitext]

Exteriör[redigera | redigera wikitext]

Uspenskijkatedralen är Nord- och Västeuropas största östortodoxa kyrka och byggnaden i rött tegel med de gyllene kupolerna är ett av de synligaste tecknen på det ryska inflytandet i Finlands historia.[3] Centralkupolen omges av 12 gyllene kupoler formade som flammor, vilket symboliserar Kristus och de 12 lärjungarna.[2] Kyrkan är planerad av den kände ryska kyrkoarkitekten och akademikern Alexej M. Gornostajev. Fastän kyrkan utanpå följer gamla slaviska traditioner är innandömet mera bysantinskt inspirerat. Den är till sin planform kvadratisk med en halvrund altarabsid i den östra väggen.

Interiör[redigera | redigera wikitext]

Den inre delen av katedralen domineras av centralkupolen som bärs upp av fyra monolitiska cylinderformade granitpelare.[4] Östväggen täcks av en ikonostas, tillverkad i Sankt Petersburg i Ryssland med 22 oljemålningar av konstmålaren, akademiker Pavel Siltsov.[2]

Attraktion[redigera | redigera wikitext]

Uspenskijkatedralen är en populär turistattraktion och har fler besökare än Helsingfors domkyrka, men färre än Tempelplatsens kyrka; 2006 besöktes Uspenskijkatedralen av 516 500 turister.[5]

Stölder[redigera | redigera wikitext]

Katedralen har råkat ut för några uppmärksammade ikonstölder. I augusti 2007 stals en värdefull ikon föreställande den helige Nikolaus på ljusan dag. I juni 2010 bröt sig en tjuv in på natten genom ett litet fönster och förde med sig en av finsk-ortodoxa kyrkans största skatter, ikonen Gudaföderskan av Kozelsjtjan. [6] Den kozelsjtjanska ikonen hittades i februari 2011 efter att mannen som satt i fängelse för stölden självmant avslöjat gömstället. Nikolausikonen har inte återfunnits.[7]

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källhänvisningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Annola, Suvi (2014-08-07): "Tove Janssons park invigs". Helmet.fi. Läst 8 augusti 2014
  2. ^ [a b c] Kemppi, Hanna (2018). ”Venäläisbysanttinen kokonaistaideteos”. Ortodoksiviesti (4): sid. 10-12. 
  3. ^ V. Purmonen (red./utg.): Orthodoxy in Finland (1984) s. 74
  4. ^ Silén, Pär (2018). ”Uspenskikatedralen, ett barn av sin tid”. Ortodoksiviesti (4): sid. 33. Läst 9 november 2018. 
  5. ^ Helsingin Sanomat 9.7.2007
  6. ^ https://svenska.yle.fi/a/7-384112
  7. ^ http://www.hbl.fi/text/inrikes/2011/2/8/w58758.php

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]