Uttagsautomat

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Svensk uttagsautomat

Uttagsautomat är en automat där man med uttagskort kan ta ut pengar från ett bankkonto. Uttagsautomaterna drivs av olika företag, exempelvis Bankomat, ICA-banken eller Kontanten. Minuten är en tidigare benämning på Sparbankernas uttagsautomater. I Finland förekommer uttagsautomater med namnet Otto (en ordlek med finska ordet för uttag). I svensk banksektor används ofta den amerikansk-engelska termen ATM (Automated Teller Machine).

Vid uttag för kunden stoppar in sitt kort, väljer belopp och trycker in sin PIN-kod som normalt består av fyra siffror. Vanligtvis finns det en begränsning av hur stort belopp som kan tas ut per uttag, vanligen mellan 2 000 och 10 000 kronor, men detta varierar mellan bankerna. Dessutom finns en gräns per vecka, som kan vara 5 000-15 000 kronor.

Det finns cirka 2 500 uttagsautomater i Sverige. Antalet har minskat på 2000-talet, dels för att Swedbanks och övriga banker nät slagits samman under namnet Bankomat, och dels för mängden kontantbetalningar minskat i Sverige.

En uttagsautomat hanterar mellan 2 000 och 30 000 transaktioner i månaden, i genomsnitt rör det sig om 11 000 per månad.

Med rätt sorts kort och avtal med banken kan man också ta ut kontanter i utlandet, normalt i landets valuta. Det anses finnas minst 1,5 miljoner uttagsautomater i världen. Det finns mängder av olika namn på dem.

Uttagsautomaternas främsta konkurrens kommer från de kontantlösa betalningsformerna: Internetbanker, kreditkort, kontantkort och olika former av avbetalning. Emellertid finns också en trend mot integration mellan dessa betalningsformer – redan idag är många bankomatkort också kreditkort och allt eftersom magnetremsorna på korten ersätts med integrerade kretsar kommer informationen på korten att kunna ändras när kortinnehavaren är inloggad i systemet. Detta möjliggör att kortet också används som kontantkort. Att minska kontanthanteringen är något som detaljhandeln eftersträvar.

I vissa automater, främst de som drivs av SEB finns även andra tjänster än uttag, som tex laddning av kontantkort till mobiltelefon.

Interiör

Historia[redigera | redigera wikitext]

Världens första uttagsautomat installerades i Enfield i London den 27 juni 1967. Det var ett komplicerat system med hålkort som skulle stoppas in i automaten för att kunna göra ett uttag. Dessutom fanns det inget kreditkort för kunden utan man skulle införa en check belagd med ett radioaktivt ämne i automaten. I Sverige kom den första automaten (som fungerar som dagens) bara en vecka senare på Upsala Sparbanks kontor på Stora Torget i Uppsala den 6 juli 1967. Automaten var producerad av företaget Metior (bildat av Securitas och Tetra Pak). Det var meningen att denna automat skulle vara online redan från början, men IBM blev försenad med dator- gränssnittet. De första uttagsautomaterna var därför offline.

Online[redigera | redigera wikitext]

Den 6 maj 1968 invigde Oxie Härads Sparbank den första online-anslutna automaten, av märket Metior, på Stortorget i Malmö. Det var den första i världen av sitt slag. Detta möjliggjorde att man direkt kunde kontrollera att pengar fanns på kontot innan uttaget beviljades. Automaten var kopplad till en IBM 360-dator via en datalänk.

Tekniken med sedelutmatare vidareutvecklades av den svenske uppfinnaren Leif Lundblad i början/ mitten på 1970-talet. Automater installerades initialt i anslutning till bankkontoren, men efter hand har uttagsautomater även placerats vid köpcentrum och utanför butikskedjor etc. I takt med att olika betalsystem blir mer kompatibla med varandra och automaternas storlek minskar kan uttagsautomaterna placeras allt närmare inköpsställen.

Bankernas datanätverk[redigera | redigera wikitext]

I dagligt tal avser uttagsautomat användargränssnittet i det klient–server-system som bankerna använder för säkra transaktioner på bankernas interna nätverk. Nätverket hanterar å ena sidan transaktioner mellan bankernas respektive huvuddatorer och den centrala transaktionsdatorn, å andra sidan transaktioner mellan någon av dessa datorer och till anslutna uttagsautomater. Samma nätverk hanterar också transaktioner från banker till butiker och restauranger. Internationella transaktioner går, istället för via bankerna, via kreditkortsföretag.

Teknisk översikt[redigera | redigera wikitext]

En uttagsautomat består av: kortläsare, tangentbord, bildskärm, bildskärmstangenter, uttagsspringa, kvittoskrivare och i vissa fall belysning, insättningsspringa, skyddskåpa samt högtalare. Operativsystemet i uttagsautomaterna var tidigare DOS och OS/2 men har bytts ut mot Windows NT. Problem med transaktioner beror sällan på fel i själva uttagsautomaten, vanligare är att bankernas system är otillgängligt.

Identifiering av kortinnehavaren sker med hjälp av magnetremsan eller kretsen på bankomatkortet samt med den fyrsiffriga PIN-koden. Forskning pågår kring bland annat ögonscanning och röstigenkänning som identifikationsmöjligheter, men eftersom säkerhetsnivån anses hög idag lär det dröja länge innan sådana tekniker blir vanliga vid uttagsautomaterna.

Uttagsautomaterna i sig skyddas rent fysiskt av ett kassaskåpsliknande hölje. Rån och sprängningar mot uttagsautomater är ovanliga. Vandalisering och sabotage är betydligt vanligare. Kontanterna i automaten kan dessutom skyddas med till exempel färgampuller som missfärgar sedlarna och därigenom gör dem oanvändbara om automaten utsätts för våld. Informationen som överförs under transaktionen skyddas av olika krypteringsstandarder som DES. Sedlarna passerar ett kontrollsystem var för sig innan de samlas ihop för utmatning.

Talande uttagsautomater och blindskrift[redigera | redigera wikitext]

På många av automaterna i Sverige finns det en talesknapp samt blindskrift.

Brott[redigera | redigera wikitext]

Uttagsautomater har blivit föremål för brottslighet, något som ökat på senare år.

Det mest traditionella är inbrott i automaten. Det motverkas med avancerade material och att sedlarna färgas in vid sprängattentat. Ett annat sätt är att råna den personal som laddar automaten med pengar, d.v.s. ett värdetransportrån.

Det har dykt upp ligor som specialiserat sig på att observera koden som slås in, och sedan stjäla kortet, och ta ut pengar upp till gränsbeloppet. Därför varnar svenska automater på sistone att man ska skydda sin kod. Dessa brott och varningar för dem har funnits mycket längre utanför Sverige.

En tekniskt mer avancerad metod, skimning, är att montera en extra kortläsare och en kamera som filmar koder, alternativt extra tangentbord som läser av koder, eller till och med falska automater. Efter det att kortets magnetremsa lästs av programmeras falska kort med ny magnetremsa, och uttag görs i bankomat, oftast i andra länder för att försvåra spårning. För att förhindra det förses korten med s.k. chip. Sådana har börjat användas under 2008.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]