Vedeldning

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Vedelning
Vedtrave

Vedeldning med trä i form av ved, vedträ eller bränslepellets av trä är en vanlig källa till värme för uppvärmning av bostäder och matlagning över hela världen. På många håll har den dock numera i stor utsträckning ersatts av andra bränslen, som kol, olja och naturgas. I Sverige värms 20–25% av alla villor upp med vedeldning som huvudsaklig värmekälla.

Kamin och spis används ofta för vedeldning. Nackdelen med dessa för bostadsuppvärming är att de ger värme endast när det brinner och att bostäderna kan hinna kylas ner kraftigt nattetid när elden har brunnit ut. För att minimera detta finns vanligtvis ett rökgasspjäll som kan stängas till för att minimera värmeförlusterna genom skorstenen. Det är viktigt att elden brunnit ut helt innan spjället stängs eftersom det annars vid syrgasunderskott kan bildas kolmonoxid, som är en mycket giftig gas. Numera används kamin och spis endast i mindre sportstugor, manskapsbodar och liknande eller som sekundär värmekälla, det vill säga som ett komplement till annan värme vid till exempel strömavbrott.

Utveckling[redigera | redigera wikitext]

En tidig utveckling för att effektivisera vedeldning var konstruktionen av kakelugnen, som med hjälp av förlängda rökgaskanaler förmådde ta vara på mer av värmen i rökgaserna än när man eldar i öppen eldstad. Kakelugnarna är eller var uppbyggda av tegel, oftast med en vikt av mer än ett tusen kilo, teglet ackumulera värme mellan inläggen av vedbränsle, vilket gjorde att man blev mindre beroende av att ständigt hålla elden brinnande.

När vattenburen centralvärme introducerades och värmepannor installerades, i dessa värmepannor var man tvingad mer eller mindre att elda kontinuerligt då uppvärmningsbehov förelåg. En värmepanna måste dimensioneras efter den förutsättningen att kunna värma huset på en rimligt kort tid. Effekten brukar vara i allmänhet betydligt högre än om värmetillförseln vore kontinuerlig. Ett problem som dyker upp då är att detta maximala behov bara föreligger under ett begränsat antal vinterdagar, under alla andra dagar måste pannans lufttillförsel strypas för att radiatorvattnet inte ska koka. En strypt panna, där vedinlägget bara ligger medför problem, både av pannans utnyttjande av bränslet och dess utsläpp av ohälsosamma rökgaser påverkas i negativ riktning. Men framför allt finns risk att tjära bildas och avsätts i värmepannans eldstad och dess rökgaskanaler samt i skorsten med risk för soteld som följd.

Lösningen på detta problem är att vedpannan ansluts till en eller flera ackumulatortankar som förmår ackumulera energin från ett vedinlägg utan att pannan behöver strypas. Efter att pannan slocknat kvarstår värmen i ackumulatortanken, som sedan kan användas för att under en längre period försörja radiatorerna med varmt vatten.

I en ackumulatortank är det viktigt att vattnet är skiktat. Över skiktet ska vattnet vara markant mycket varmare än under det samma. Från ackumulatortankens topp går varmt vatten ut till husets radiatorer där det avkyls och slutligen rinner tillbaka och tillförs ackumulatortankens botten. När det kallare vattenskiktet har nått toppen av tanken är det dags att elda igen. Skiktningen är viktig eftersom den innebär att radiatorerna kan hålla samma temperatur under tankens hela urladdningscykel, istället för att, som fallet skulle ha varit om varmt och kallt vatten hade blandats i tanken, gradvis bli kallare. Dessutom gör skiktningen det möjligt att använda det varma vattnet i det övre skiktet till att värma varmvatten till fastigheten.

För att bevara det uppvärma vattnets skiktning används utrustning, s.k. laddkoppel, som reglerar cirkulationen av vattnet mellan värmepannan och ackumulatortanken samt tillförseln av varmt vatten till radiatorsystemet. Under uppvärmningen och efter att elden har slocknat förser ackumulatortankarna radiatorsystemet med uppvärmt vatten genom en shuntventil som reglerar temperaturen på det cirkulerande vattnet.

Energived[redigera | redigera wikitext]

Energived kallas klenare träd och virke som inte är grovt nog för att bli timmer eller massaved. De kan även vara rötskadade träd eller träd med någon annan sorts skada eller missbildning.

För[redigera | redigera wikitext]

  • Ved är en förnybar energikälla.
  • Ved är en inhemsk energikälla och det finns relativt mycket ved i Sverige.

Många som eldar i öppen spis eller kakelugn gör det för att de tycker att det är trivsamt och estetiskt tilltalande.

Mot[redigera | redigera wikitext]

  • Ved innehåller näringsämnen, som tas upp från växtplatsen (skogen). Om askan ej återförs så kan växtplatsen utarmas på näringsämnen.
  • Ved tar jämförelsevis större utrymme att lagra och väger mer än kol och olja. Det kan även vara mera otympligt att hantera än kol, olja och naturgas.
  • Men det främsta miljöproblemet gäller traditionell vedeldning, alltså vedeldning utan avgasrening och avancerad förbränningsteknik. Traditionell vedeldning ger nämligen mycket sot och aska i avgaserna som förorenar luften. Vissa substanser i avgaserna kan vara giftiga och besvära luftvägar, i synnerhet för känsliga människor. Genom införande av el-värme och modern, effektiv eldning av gas, olja och kol i Sverige, och i synnerhet fjärrvärme så har luftkvaliteten förbättrats oerhört mycket. Det märks i synnerhet i städer och andra tätorter. Generellt så är fjärrvärme att föredra framför mindre, enklare förbränningsanläggningar eftersom man med moderna, större anläggningar (fjärrvärme-anläggningar) kan ha mera avancerad teknik så att förbränning och avgasrening blir bättre. Att återgå till traditionell vedeldning skulle innebära avsevärd försämring av luftkvaliteten, i synnerhet i städer och tätorter.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]