Ängshök
| Ängshök Status i världen: Livskraftig (lc)[1] Status i Sverige: Starkt hotad | |
 Adult hane. Notera att bröstet är grått och att man även ser de fina rödbruna längsstreckningen på nedre delen av bröstet | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Hökfåglar Accipitriformes |
| Familj | Hökartade rovfåglar Accipitridae |
| Underfamilj | Kärrhökar Circinae |
| Släkte | Kärrhökar Circus |
| Art | Ängshök C. pygargus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Circus pygargus | |
| Auktor | (Linné, 1758) |
| Utbredning | |
 Utbredning: Blå - vinterkvarter grön - häckningsområden. | |
| Synonymer | |
| |
.jpg) Juvenil (1k) ängshök. | |
Ängshök (Circus pygargus) är en hökartad rovfågel som tillhör kärrhökarna.
Utseende
Ängshöken kan vara svår att skilja från blå kärrhök (Circus cyaneus) och stäpphök (Circus macrourus). Den har, i likhet med stäpphöken, längre och slankare vingar än blå kärrhök. Handen är också spetsigare hos stäpp- och ängshök, än hos blå kärrhök, och man ser främst fyra handpennor istället för fem som hos blå kärrhök. Flykten hos ängs- och stäpphök är fjädrande och lätt som hos en tärna.[2] Den är mellan 39-50 cm lång och med vingspann på mellan 96-116 cm.[2]
Adult hane har en blågrå fjäderdräkt med tydligt svarta handpennor och liknar i stor utsträckning blå kärrhök. De diagnostiska skillnaderna i fjäderdräkterna är att ängshökens vingovansida ser trefärgad ut då den har mörkare grå vingtäckare, ljusare armpennor och svarta handpennespetsar. Den blå kärrhöken har en mer jämngrå färg som kontrastera de svarta handpennespetsarna. Ängshöken har också ett svart längsgående band på ovan- och två på undersidan av armpennorna till skillnad från den blå kärrhökens jämnt ljusa vingundersida med dess mörka vingbakkant.
De undre vingtäckarna hos den adulta ängshökshanen är bandade i en rödbrun ton och bröstet är precis som huvudet grått vilket sträcker sig ned på buken som också är fint streckat i rödbrunt, vilket syns på nära håll. Undersidan av stjärten är också svagt tvärbandad precis som hos stäpphöken men till skillnad från blå kärrhök.
Den honfärgade ängshöken är mycket lik stäpphöken och kan även förväxlas med den blå kärrhöken i sin brunvattrade fjäderdräkt. En typiskt honfärgad ängshök är dock tydligt ljusare på undersidan än båda de andra. Den mest diagnostiska skillnaden mellan ängs- och stäpphök, förutom jizzen är att man vid goda förhållanden kan se att stäpphöken har en ljus smal krage som sträcker sig under örontäckaren ned mot strupen. Ängshöken har också ett svart kort tvärband precis nedanför de övre handtäckarna vilket både blå kärrhök och stäpphök saknar.
Den juvenila ängshöken har en ostreckad rödorange kroppsundersida. Även de undre vingtäckarna har denna färg men är mörkt streckade ut mot vingpennorna. den har en brun hjässa, vitt runt ögat och mörkbrun örontäckare vilket ramas in av en rödorange strupe och krage och bara en svagt mörkare brun "halsboa". Vingpennorna är undertill gråvattrade och alla pennorna är mörkspetsade. På ovansidan är den honfärgad fast med högre kontrast och armpennorna är helt mörkbruna. Undersidan av stjärten är tvärbandad. Främst är den svår att skilja från unga stäpphökar. Unga stäpphökar har, precis som den honfärgade, en ljus krage vilket ängshöken saknar. Denna ljusa halskrage kontrasterar mot en mycket mörk "halsboa".
Utbredning
Ängshöken är en flyttfågel som häckar i Europa och norra Afrika, österut genom Ryssland, Turkiet, Iran och i Kina. Vintertid vistas den i tropiska Afrika, Indien och på Maldiverna.
Förekomst i Sverige
Huvuddelen av den svenska populationen häckar på Öland och den förekommer också sparsamt på Gotland. För övrigt förekommer den sällsynt från Skåne upp till Uppland. De första kända häckande paren av ängshök i Sverige fanns i Skåne på 1930- och 1940-talen.[3] Dessa försvann dock ganska snabbt på grund av förföljelse och äggsamlande. På 1940-talet etablerades sig arten på Öland och som mest fanns där, på 1970- och 1980-talen, ett bestånd på 40-45 par.[3] De senaste 20 åren har arten minskat med 20% i Sverige och man uppskattar att det idag finns cirka 55 par i hela landet varav 30-35 finns på Öland. På grund av detta är den uppförd på svenska Röda listan och kategoriseras som starkt hotad (EN). En sårbarhetsanalys gjord 2010 visade att utdöenderisken för ängshöken i Sverige är 70% inom de närmsta 100 åren, med en mediantid till utdöende på 63 år.[3]
Ekologi
Ängshöken föredrar oftare torrare häckningsbitoper än blå- och brun kärrhök, som odlingsmark, varför man inte lika ofta ser ängshöken vid sjöar och vattendrag, men den häckar också i våtmarksområden. Födan består av små gnagare, småfåglar samt deras ägg, i andra hand groddjur, ödlor och insekter. På övervintringsplatserna livnär den sig till stor del av insekter.
Namn
Ängshök har förr även kallats "mindre kärrhök".[4]
Referenser
Noter
- ^ BirdLife International 2013 Circus pygargus Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2014.
- ^ [a b] Svensson et al., 1999
- ^ [a b c] Betzholtz et al., 2010
- ^ Lönnberg (1907) De svenska ryggradsdjurens vetenskapliga namn, Fauna och flora, 2:a årgången, sid:51
Källor
- Betzholtz, P-E., Berger, T., Petersson, J., Stedt, J. (2010) What do population viability analyses tell about the future for Baltic Dunlin Calidris alpina schinzii and Montagu's Harrier Circus pygargus on Öland?, Ornis Svecica, vol.20, nr.2, sid:93-102, ISSN 1102-6812
- Svensson, L., Mullarney, K., Zetterström, D. (1999). Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. (första upplagan). Stockholm: Albert Bonniers förlag. sid. 86-87. ISBN 91-34-51038-9
- Wahlberg,T. (1993). Kunskapen om fåglar: Alla häckande arter i Sverige (första upplagan). Stockholm: Rabén & Sjögren. sid. 98-99
- Lars Larsson, Birds of the world, CD-rom, 2001
