Ängsringspinnare

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ängsringspinnare
Malacosoma castrense m.jpg
hane
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassInsekter
Insecta
OrdningFjärilar
Lepidoptera
FamiljÄdelspinnare
Lasiocampidae
SläkteMalacosoma
ArtÄngsringspinnare
M. castrense
Vetenskapligt namn
§ Malacosoma castrense
AuktorLinné, 1758
hona
hona
Hitta fler artiklar om djur med

Ängsringspinnare (Malacosoma castrense) är en kraftigt byggd gul och brun ädelspinnare.

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Hanen har ett vingspann på 24 till 32 millimeter och honan 34 till 40 millimeter. Hanens antenner är ganska breda och dubbelt kamtandade, honans betyligt smalare och kort sågtandade. Hanen har gul mellankropp och brun bakkropp. Honan har enfärgad brun kropp. Larven är som fullvuxen mellan 45 och 50 millimeter lång med blå grundfärg och svarta fläckar. Ryggen är svart med smal vit eller ljusgul mittlinje och orangeröda sidolinjer. Huvudet är gråblått och saknar svarta fläckar vilket skiljer den från buskringspinnarens larv.

Larv

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Ängsringspinnaren lever i öppna gärna kalkrika marker, exempelvis på alvarhedar och strandängar. De flyger främst under skymningen från början av juli till mitten av augusti. Honan lägger cirka 600 ägg spiralformat på ett strå eller en tunn kvist. Äggen övervintrar och kläcks på våren. Larverna lever tillsammans i en spunnen spånad men lämnar denna under sista larvstadiet för att leva ensamma. De lever ofta på korgblommiga växter som röllika, rödklint, hökfibblor och gråbo, men även på kämpar, hallon, viden och hundkäx. Den förpuppar sig i en kokong i vegetationen strax ovanför markytan.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Ängsringspinnaren finns i Sverige främst i Götalands och sydöstra Svealands kustområden. Den är talrikast på Öland, Gotland, Skåne och Blekinge. Populationen varierar mycket år från år. Den finns även i Danmark, södra Norge och södra Finland och på Åland. Den finns i Medelhavsområdet, Centraleuropa och vidare österut genom Ryssland till Mongoliet och Tibet.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]