Ökensångare

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ökensångare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Asian Desert Wrabler.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljSylvior
Sylviidae
SläkteSylvia
ArtÖkensångare
S. nana
Vetenskapligt namn
§ Sylvia nana
Auktor(Hemprich & Ehrenberg, 1833)
Synonymer
Curruca nana
(Hemprich & Ehrenberg, 1833)
Atraphornis nana
Hitta fler artiklar om fåglar med

Ökensångare[2] (Sylvia nana) är en tätting som tillhör släkte Sylvia i familjen sylvior (Sylviidae).[3]

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Ökensångare är en liten sångare, som mäter 11,5-12,5 cm, med ljust sandfärgad ovansida och huvud, vitaktig undersida och ljust gul iris. Könen är lika och arten påminner om en liten törnsångarhona utan ljust tygelstreck men med ljust öga och ljusa ben.[4] Dess sång är distinkt och framförs ofta i sångflykt.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Ökensångaren är en flyttfågel som häckar i det tempererade delarna av södra Centralasien, från Kaspiska havet till Mongoliet och västra Kina. Den övervintrar från allra nordöstligaste Afrika, över Arabiska halvön och till Indien.[5] Den är en sällsynt gäst i Västeuropa men har observerats så långt västerut som Storbritannien som, tillsammans med Sverige och Finland är de länder i Västeuropa där den observerats flest gånger.[6]

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Ökensångaren beskrevs taxonomiskt första gången 1833 av Wilhelm Hemprich & Christian Ehrenberg under det vetenskapliga namnet Curruca nana. Typspecimentet härstammar från södra El TorSinaihalvön. Fågeln är mycket närbesläktad med saharasångare (Sylvia deserti) som tidigare behandlades som underart till ökensångare. Den är en monotypisk art och delas inte upp i några underarter.[6]

Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]

DNA-studier visar att typarten för släktet Sylvia, trädgårdssångare (S. borin) samt även svarthätta S. atricapilla) står närmare några afrikanska arter i andra släkten än med övriga Sylvia-arter.[7] Det medför att antingen expanderas Sylvia eller så förs ökensångaren med släktingar till ett annat släkte, Curruca.[8]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Ökensångaren lever i sandig eller stenig halvöken, med sparsam vegetation. Den befinner sig ofta på marken där den rastlöst kilar på marken och den har en besynnerlig vana att hålla sig i närheten av ökenstenskvättor.[4] Den är en insektsätare men livnär sig även på bär. Den placerar sitt bo i anslutning till låga buskage och den lägger i genomsnitt 4-5 ägg, men kullar med 6 ägg har observerats.[6] Efter att ägen kläckts tar båda föräldrar hand om ungarna.[6]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] BirdLife International 2016 Sylvia nana Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2016) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2016-11-10
  3. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2016. IOC World Bird List (v 6.4). doi : 10.14344/IOC.ML.6.4.
  4. ^ [a b] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 310-311. ISBN 978-91-7424-039-9 
  5. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2018) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2018 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2018-08-11
  6. ^ [a b c d] Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
  7. ^ Moyle, R.G., M.J. Andersen, C.H. Oliveros, F. Steinheimer, and S. Reddy (2012), Phylogeny and Biogeography of the Core Babblers (Aves: Timaliidae), Syst. Biol. 61, 631-651.
  8. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]