Östlig fläckskunk

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Östlig fläckskunk
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Spilogale putorius.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Rovdjur
Carnivora
Familj Mephitidae
Släkte Fläckskunkar
Spilogale
Art Östlig fläckskunk
S. putorius
Vetenskapligt namn
§ Spilogale putorius
Auktor Linné, 1758
Utbredning
Utbredningsområde enligt IUCN
Utbredningsområde enligt IUCN
Hitta fler artiklar om djur med

Östlig fläckskunk (Spilogale putorius) är en liten relativt slank skunk som lever i östra USA. Släktnamnet är sammansatt av de grekiska orten spilos (fläckig) och gale (vessla). Artepitet putorius i det vetenskapliga namnet är latin och betyder "stinkande lukt".[2]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Denna lilla skunk påminner med en kroppslängd (huvud och bål) av 11,5 till 34,5 cm, en svanslängd av 7 till 22 cm,[3] och med sin kroppsbyggnaden mer om en vessla än vad den vanligare strimmiga skunken (Mephitis mephitis) gör. Dess strimmor är avbrutna, vilket ger ett "fläckigt" intryck.

Artens vikt är 200 till 1000 g och honor är något mindre än hanar. Förutom strimmorna har skunken två vita fläckar i ansiktet och en vit fläck framför varje öra. Vid alla fyra fötter förekommer fem tår som är utrustade med klor. Klorna är vid framtassarna tydlig längre och böjda. Arten har även de stinkkörtlar vid sin anus som är typiska för alla skunkar.[3]

Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]

Östlig fläckskunk når i norr de sydligaste delarna av Manitoba och Ontario i Kanada. I väst sträcker sig utbredningsområdets gräns över Wyoming, östra Colorado och centrala Texas till nordöstra Mexiko. I norra delen av utbredningsområdet bildas den östra gränsen ungefär av Mississippifloden. Söder om Ohiofloden förekommer arten längre österut från Pennsylvania i norr till Florida.[1]

Denna art verkar föredra skogsbryn och höglänta präriestäpper, i synnerhet där det finns klippor och buskage.[3] Den hittas även inne i skogarna.[1]

Fläckskunkar i Centralamerika som tidigare räknades till östlig fläckskunk[3] listas i nyare avhandlingar till arten Spilogale angustifrons.[4]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Denna skunk är främst nattaktiv och den vilar vanligen i en underjordisk lya som grävdes av ett annat djur, till exempel av kindpåsråttor, av jordekorrar, av andra mårddjur, av bältdjur eller av prärieuggla. Ibland gräver skunken själv eller den vilar i bergssprickor, i trädens håligheter, under byggnader eller i liknande gömställen. Arten är allätare och födans sammansättning varierar beroende på årstid. Vanliga byten är gnagare, bomullssvanskaniner, mindre fåglar och deras ägg samt insekter. Under sommaren äts främst insekter (upp till 92 procent). Dessutom ingår spannmål och frukter i födan. Skunken hämtar gärna honung trots de många sting som den måste uthärda. Östlig fläckskunk är den enda skunken som kan klättra i växtligheten.[3][2]

Hos östlig fläckskunk förekommer ingen vinterdvala och inte heller torpor. Däremot blir individer från norra delen av utbredningsområdet slö under kalla vinterdagar. Likaså minskar individer i södra USA sin aktivitet under heta sommardagar.[2]

En hotad individ gör handstående, riktar huvudet bakåt för att ha översikt och sprutar körtelvätskan över upp till 4 meter mot faran.[3] Individer som hölls i fångenskap började efter 4 till 5 dagar vänja sig med människor men de förblev aggressiva mot hundar och andra husdjur.[2]

Hos arten förekommer en eller två parningstider, den första i mars/april och den andra i juli/augusti. Under sensommaren parar sig bara de honor från södra delen av utbredningsområdet som inte blev dräktig under den första säsongen eller som hade en dödfödd unge. Hanar är under parningstiden särskild upphetsade och de kan spruta körtelvätska mot alla större djur som finns i närheten, trots att de inte uppträder hotfull. Dräktigheten varar 50 till 65 dagar och sedan föds 5 eller 6 ungar. Vid födelsen är ungarna blinda och bara täckt med några fina hår. En nyfödd hona hade en vikt av 9,5 g. Efter 30 till 32 dagar öppnar de ögonen och efter ungefär 46 dagar kan de spruta sin stinkande vätska. Cirka 54 dagar efter födelsen slutar honan med digivning. Könsmognaden infaller när ungen är 11 månader gammal.[3][2]

Status[redigera | redigera wikitext]

Liksom Spilogale gracilis fångas arten med fällor för pälsens skull. Under mitten av 1980-talet förarbetades i USA cirka 5600 fläckskunkpäls (inte uppdelad efter art). Flera individer överkörs och dödas i trafiken. Pesticider som används i jordbruket kan ha negativ påverkan på arten. Beståndet minskar men östlig fläckskunk har en ganska stor utbredning och den förekommer i flera skyddszoner. IUCN listar arten som livskraftig (LC).[1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 2006-10-09.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Cuarón, A.D., Reid, F. & Helgen, K. 2008 Spilogale putorius Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 2016-01-20.
  2. ^ [a b c d e] Kinlaw, Al (20 oktober 1995). Spilogale putorius (på engelska). Mammalian Species #511. American Society of Mammalogists. http://www.science.smith.edu/departments/Biology/VHAYSSEN/msi/pdf/i0076-3519-511-01-0001.pdf. Läst 20 januari 2016. 
  3. ^ [a b c d e f g] S. Pennington (11 december 2002). ”Eastern spotted skunk” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.org/accounts/Spilogale_putorius/. Läst 20 januari 2016. 
  4. ^ Spilogale angustifronsIUCN:s rödlista, auktor: Reid, F., Timm, R. & Helgen, K. 2008, läst 20 januari 2016.