Vessla

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ej att förväxla med Snövessla.
Vessla
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Småvessla
Småvessla
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Rovdjur
Carnivora
Familj Mårddjur
Mustelidae
Släkte Mustela
Art Vessla
M. nivalis
Vetenskapligt namn
§ Mustela nivalis
Auktor Linné, 1766
Utbredning
Utbredningsområde
Utbredningsområde
Synonymer
  • Småvessla
Två vesslor i strid.
Två vesslor i strid.
Hitta fler artiklar om djur med

Vessla (Mustela nivalis[2][3][4]) är en art i familjen mårddjur.[5][6][7]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Den skiljer sig från hermelinen genom att den är mindre, att den saknar den svarta hårpenseln på svansspetsen samt genom kraniets form. Längden ligger mellan 11,4 och 20,5 centimeter, vikten varierar mellan 25 och 55 gram. Antalet tår vid varje fot är fem och alla är utrustade med klor.[8]

Småvesslan (Mustela nivalis nivalis) är rödbrun på ovansidan och vit på undersidan med skarp färggräns. I södra Europa finns underarten (Mustela nivalis vulgaris) som är något större och förblir rödbrun under hela året. Gränsen mellan rygg och bukfärg är suddig.

I nordligare trakter, till exempel i de mellersta och norra delarna av Sverige och Norge, anlägger den en vinterdräkt, snövesslan, som är helt vit. Vinterpälsens hår är ungefär 5 millimeter längre än sommarpälsens hår.[8] I Sverige finns i fjällen också världens minsta rovdäggdjur: dvärgvesslan (Mustela nivalis minuta) med en uppmätt storlek av 11,4 cm och 25 g.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Arten har en mycket vidsträckt utbredning i Europa, norra Afrika, norra och mellersta Asien och en del av Nordamerika

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Sverige förekommer den över hela landet förutom på Gotland.[9] Den är mindre talrik än hermelinen.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Hannar och honor lever utanför parningstiden enskilt. Oftast gränsar reviren av flera honor till hannens territorium. Individerna är mycket rörliga och kan vara aktiva på dagen och på natten. Boet övertas vanligen av ett bytesdjur och oftast har en individ olika bon under livet.[8]

Vesslans naturliga fiender utgörs av ugglor och rovfåglar, ungdjur faller ibland offer för olika ormar.[8]

Habitat[redigera | redigera wikitext]

Habitatet varierar mycket: arten finns bland annat i skogar med glest fördelande träd, i prärien, i kulturlandskap och i halvöknar. Vesslan undviker däremot allt för täta skogar, sandöknar och andra helt öppna områden.[8]

Föda[redigera | redigera wikitext]

Vesslan livnär sig av råttor, möss, mullvadar, små fåglar, insekter och grodor. Ibland kan den även ta kaniner. När den saknas andra födoämnen äter de i norra trakter även as av lämlar. Bytet dödas oftast med ett bett i nacken.[8]

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Honor kan para sig hela året men vanligen ligger parningstiden mellan våren och sensommaren. Efter dräktigheten som varar i 34 till 37 dagar föder honan en till sju ungar. Ungdjuren är vid födelsen nakna, blinda samt döva och har en vikt omkring 1,5 gram. Ungarna dias minst 18 dagar och efter cirka 50 dagar är de lika långa som vuxna individer men fortfarande något lättare. Först efter 12 till 15 veckor har de även nått samma vikt. Honor är tidigast könsmogna efter fyra månader och honor som föds under våren kan ha en egen kull under samma år. Dödligheten bland ungdjuren är mycket hög och även de flesta vuxna individerna lever bara några år. Den äldsta individen i fångenskap blev något över nio år gammal.[8]

Underarter[redigera | redigera wikitext]

Arten delas in i följande underarter:[5]

  • M. n. nivalis
  • M. n. aistoodonnivalis
  • M. n. allegheniensis
  • M. n. boccamela
  • M. n. campestris
  • M. n. caucasica
  • M. n. eskimo
  • M. n. heptneri
  • M. n. mosanensis
  • M. n. namiyei
  • M. n. numidica
  • M. n. pallida
  • M. n. pygmaea
  • M. n. rixosa
  • M. n. rossica
  • M. n. russelliana
  • M. n. stoliczkana
  • M. n. tonkinensis
  • M. n. vulgaris

Vesslan och människan[redigera | redigera wikitext]

Arten jagades i hela utbredningsområdet med hjälp av fällor för pälsens skull. Allmänt anses den som nyttig då den äter många gnagare som betraktas som skadedjur.[8] Idag utsätts vesslan ibland för gifter som egentligen är tänkta för gnagare eller den skadas i kontakt med jordbruksredskap. På grund av dess stora utbredningsområde kategoriseras arten av IUCN som livskraftig (LC).[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Mustela nivalisIUCN:s rödlista, auktor: Mustelid Specialist Group (1996). version 12 maj 2006.
  2. ^ (1996) , database, NODC Taxonomic Code
  3. ^ Banks, R. C., R. W. McDiarmid, and A. L. Gardner (1987) Checklist of Vertebrates of the United States, the U.S. Territories, and Canada, Resource Publication, no. 166
  4. ^ Wilson & Reeder, red (2005). Mustela nivalis (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4 
  5. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/services/res/2011AC_26July.zip. Läst 24 september 2012. 
  6. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  7. ^ Dyntaxa Mustela nivalis
  8. ^ [a b c d e f g h] Newell, T. 1999 Mustela nivalis på Animal Diversity Web (engelska), besökt 25 januari 2011.
  9. ^ ”Vessla”. Jägareförbundet. 2009-10-01. http://www.jagareforbundet.se/Viltet/ViltVetande/Artpresentationer/Vessla/. Läst 4 januari 2010. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Vesslesläktet, 1904–1926.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]