Östlig klippnötväcka

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Östlig klippnötväcka
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Sitta tephronota (2).jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljNötväckor
Sittidae
SläkteSitta
ArtÖstlig klippnötväcka
S. tephronota
Vetenskapligt namn
§ Sitta tephronota
AuktorSharpe, 1872
Hitta fler artiklar om fåglar med

Östlig klippnötväcka[2] (Sitta tephronota) är en tätting i familjen nötväckor som förekommer i västra Asien.[3]

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

östlig klippnötväcka är med en kroppslängd på 16–18 centimeter en stor nötväcka, tydligt större än klippnötväcka (Sitta neumayer) som den i övrigt är mycket lik med lång näbb, mycket tydlig svart ögonmask, avsaknad av rött på undersidan (olikt exempelvis nötväckan) och relativt sett ljus grå ovansida. Den har dock proportionellt sett större huvud och kraftigare näbb. Vidare vidgar sig ögonbrynsstrecket bakom ögat och fortsätter ner utmed halssidan.[4]

Östlig klippnötväcka i Turkiet.

Läten[redigera | redigera wikitext]

Även lätena liknar klippnötväckans men är både djupare, lugnare och kraftigare.[4]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Östlig klippnötväcka delas in i fyra underarter med följande utbredning:[3]

Tillfälligt har den även påträffats i Indien.[1]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Ses i liknande miljöer som klippnötväckan, det vill säga klippig terräng med spridda buskar och träd. Östlig klippnötväcka ses dock sällan under 1.000 meters höjd och olikt klippnötväckan kan den även ses i skog sittande på träd, gärna blockmarksrik ekskog.[4]

Boet muras av lera och placeras i en klippskreva eller i ett träd.[4] Den lägger fyra till nio ägg som ruvas av honan i 12–14 dagar under tiden hon matas av hanen. Ungarna matas av båda föräldrarna och blir flygga efter 24–26 dagar.[5]

Bo av östlig klippnötväcka i Armenien.

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] I Europa, som utgör mindre än fem procent av utbredningsområdet, tros det häcka 16.600-53.500 par.[1]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Birdlife International 2012 Sitta tephronota Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ [a b c d] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 350. ISBN 978-91-7424-039-9 
  5. ^ Harrap, S. (2018). Eastern Rock Nuthatch (Sitta tephronota). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/59934 21 januari 2018).

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]