Östra Södermanlands Järnväg

	Östra Södermanlands Järnväg
	Mariefreds stationshus.
Allmänt
Plats	Södermanland
Sträcka	Mariefred–Läggesta nedre–Taxinge-Näsby
Anslutande linjer	Normalspår; Svealandsbanan
Organisation
Invigd	1968
Ägare	Museiföreningen Östra Södermanlands Järnväg
Infrastrukturförvaltare	Östra Södermanlands Järnväg
Trafikoperatör	Östra Södermanlands Järnväg
Tekniska fakta
Längd	11,6 kilometer
Antal spår	enkelspår
Spårvidd	600 millimeter (smalspår)
Största tillåtna axellast	7 ton
Högsta hastighet	25 km/h
Linjekarta
Östra Södermanlands Järnväg; Mariefred–Läggesta nedre–Taxinge-Näsby

Östra Södermanlands Järnväg, Ö.Sl.J., är en museijärnväg, som kör smalspåriga, ångloksdragna tåg mellan Mariefred och Taxinge-Näsby i tidstypisk 1890–1910-talsmiljö. Banans längd är 11,6 km, och spårvidden är 600 mm. I godsmagasinet vid järnvägsstationen i Mariefred finns en permanent utställning om 600 mm-banornas historia. Verkstäder och vagnhallar öppnas för besök på begäran. ÖSlJ bedriver trafik Mariefred – Läggesta nedre – Taxinge-Näsby med ånglok från 1 maj till sista söndagen i september.

Historia

Banan öppnades som Norra Södermanlands Järnväg (NrSlJ) med kunglig invigning 30 september 1895. Banan byggdes med normalspår och trafikerades med ånglok och vagnar. Bibanan mellan Mariefred och Läggesta öppnades samma år. På bibanan tog 1929 en dieselmotorvagn över trafiken, som upprätthölls i SJ:s regi till 1964.^[2]^[3]

Museiföreningen Östra Södermanlands Järnväg är Sveriges äldsta museibana. Föreningen inledde sin verksamhet år 1959 på en kort 600 mm-bana vid Lina tegelbruk utanför Södertälje.^[4] Sedan SJ den 27 september 1964 avvecklat sin trafik på sträckan mellan Läggesta och Mariefred fick föreningen enligt riksdagsbeslut 25 november 1965 banfastigheterna som gåva från staten.^[2] Föreningen byggde om banan till 600 mm spårvidd på den gamla banvallen. Den 24 juli 1966 inleddes provisorisk trafik, på den nylagda banan. Den officiella invigningen av sträckan skedde den 19 maj 1968.^[5]

I maj 1995 lades trafiken ner på gamla Norra Södermanlands Järnväg mellan Södertälje S (nuvarande Södertälje hamn) och Åkers Styckebruk inför byggandet av Svealandsbanan. Museiföreningen Östra Södermanlands Järnväg fick 1998 nyttjanderätt av staten^[2] på den 7 km långa sträckan och bedrev normalspårig, 1435 mm, rälsbusstrafik med Y7 1163 mellan Läggesta Nedre och Taxinge-Näsby. Denna sträcka såldes av Banverket till Strängnäs kommun och Nykvarns kommun. Kommunerna sålde 2007 sträckan vidare till museiföreningen som alltså är ägare av samtliga fastigheter för järnvägen och dess stationer. Föreningen fick ett EU-bidrag för ombyggnad till 600 mm spårvidd. Ombyggnaden skedde mellan 2009 och 2011 och sträckan Läggesta nedre - Taxinge-Näsby öppnades för smalspårig trafik den 28 maj 2011. Trafiken bedrivs med genomgående tåg Mariefred - Läggesta nedre - Taxinge-Näsby, vilka alltså måste byta riktning i Läggesta.

Kunglig premiär

H.M. Konung Carl XVI Gustaf invigde den nya linjen mellan Läggesta nedre och Taxinge-Näsby den 25 maj 2011. Den allmänna trafiken på den nya bansträckningen inleddes med särskilda premiärturer 28 maj. Sedan 29 maj 2011 går tågen på sträckan enligt ordinarie tidtabell.

Information om banan

Mariefred – Läggesta nedre

Stationerna längs banan heter Gripsholmsviken (tidigare Folkhögskolan) som passeras ca. 600 meter efter Mariefreds station. Efter 1 kilometer passerar man Hjorthagens station med ett litet stickspår på sidan och litet stationshus. Därefter åker man mot Marielundsviken och passerar stationen Marielund där det förekommer tågmöten på dagar med särskilt utökad trafik, stationen har ett mötesspår och ett stickspår samt ett litet stationshus. Växlarna på stationen och T-semaforen manövreras från ett vevställverk. Vid stationen finns en minnessten över de tre polska ubåtar som låg internerade i viken intill under andra världskriget. I stationshusets väntrum finns en fotoutställning om ubåtsinterneringen. Efter Marielund kommer tåget in i skogen och om man tittar noga kan man på höger sida se hållplatsen Jagbacken. Efter en bergsskärning kommer spåret från Taxinge-Näsby fram på vänster sida. Spåren går parallellt in till Läggesta Nedre station efter nästan ca. 3,5 km. När tåget skall gå vidare till Taxinge-Näsby är det här ofta möte med ett tåg från Taxinge. Då denna station är en säckstation måste tågens lok göra rundgång, dvs flyttas från ena ända av tågsättet till den andra. När tågen möts här kan man välja att åka vidare till Taxinge eller att åka med det mötande tåget tillbaka till Mariefred.

I Läggesta finns anslutning från och till SJ:s tåg på Svealandsbanans station Läggesta (övre), vilken nås med en gångväg.

Läggesta nedre – Taxinge-Näsby

Järnvägen från Läggesta mot Taxinge passerar strax över en stålbro över de allra innersta delen av Gripsholmsviken, dvs en del av Mälaren. Direkt efter bron börjar en ca 2 km lång stigning som långa sträckor är 16 o/oo. Flera plankorsningar med privata vägar till tomter passeras. Allt eftersom banan stiger får man mer utsikt över Mälaren. Närmare den högsta punkten avlägsar sig banan från sjön och går sedan genom gamla jordbruksmarker i en 16 o/oo nerförslutning mot Hedlandet.

I Hedlandet finns en station med mötesspår. Här kan man stiga av för att t.ex. besöka Lågprisvaruhuset intill stationen. Runt stationen finns en mer samlad bebyggelse. Här har det funnits en hållplats och senare lastplats med sidospår från 1920-talet och fram till början av 1970-talet. Stationshuset från 1940-talet är i dag en avstyckad privatbostad. ÖSlJ har en liten kur vid stationen som ger utrymmer för tågklareraren då stationen är bevakad, vilket sker ett par gånger om året. Denna kur är ursprungligen en tunnelvaktarkur från Saltsjöbanan, 1959 blev den stationshus i Lina Bruk på ÖSlJ första bana, därefter stationshus i Läggesta östra och Läggesta södra. Detta är alltså femte placeringen för denna gamla kur.

Efter Hedlandet går banan närmare sjön igen och går en sträcka helt nära sjön med fin utsikt mot Gripsholms slott.

Efter att banan åter har lämnat sjön nås Sjöbyggets hållplats som betjänar ett småhusområde med samma namn. Därifrån åker emellanåt boende med tåget till Mariefred för att handla. Hållplatsen består bara av en smal kort plattform med en särskild typ av semafor som påstigningstavla.

Banan går nu över betesmarker som tillhör Hedlanda gård, vars mangårdsbyggnad syns på en höjd till höger (inåt land). Efter ytterligare en plankorsning går banan nu utför och i kurvor genom lövskog för att åter närma sig sjön. I en djup bergsskärning passeras kommun- och länsgränsen. Vi kommer nu alltså till Taxinge socken i Nykvarns kommun i Stockholms län. Banan lämnar nu åter sjön, går förbi betesmarker och vi har nu Härnöns naturreservat till vänster. I ingången till en bergsskärning ligger Härnöns hållplats. Därefter återstår endast en lång raksträcka innan tåget är framme vid Taxinge-Näsby station.

Taxinge-Näsby station har ett för den här delen av landet unikt stationshus i tegel byggt i skånsk stil. Huset är ett byggnadsminne och ägs av ÖSlJ. Väntsalen är öppen från första tågets ankomst till sista tågets avgång på trafikdagar. Bangården har tre parallella spår. Den kommer att få en vändskiva i bangårdens bortre ända. På plattformen framför stationshuset står en semafor.

Skildringen här beskriver en resa utgående från Mariefred, men det går lika bra att starta resan i Taxinge-Näsby eller på någon annan station eller hållplats.

Information om fordon

Östra Södermanlands Järnväg har bevarat materiel bland annat från de sju järnvägarna med 600 mm spårvidd som bedrev persontrafik i Sverige.

Ånglok

Nr. 1 Lotta är byggt 1913 av Orenstein & Koppel. Loket har tidigare varit utlånat till Tekniska museet i Stockholm men är nu återlämnat. Det är ej i driftdugligt skick.
Nr. 2 Virå är ett ånglok byggt 1901 av Motala Verkstad för Stavsjö Järnväg. Loket är för närvarande i drift, då dess ångpanna renoverats.
Nr. 3 Dylta är ett ånglok byggt 1918. Loket är avställt i väntan på tubbyte.
Nr. 4 KM Nelsson är ett ånglok byggt av Motala Verkstad 1914. Det trafikerade Nättraby-Alnaryd-Älmeboda Järnväg. Loket är i behov av renovering och är sedan 2016 avställt.
Nr. 5 Hamra är ett tyskt ånglok byggt på Orenstein & Koppel i Berlin 1902. Användes vid Alfa Lavals industrijärnväg i Tumba och senare vid Ars kalkbrott på Gotland. Loket genomgår en revision.
Nr. 6 Christina Hjelm är ett ånglok byggt i Tyskland 1923 av Hanomag. Loket är inte i drift, utan är nermonterat. Benämns ofta som "Sexan".
Nr. 7 Helgenäs är ett ånglok byggt 1889 av Hudswell, Clarke & Co. Det trafikerade bruksbanan Eds Bruk-Helgenäs. Loket är avställt på grund av dåliga tuber.
Nr. 8 Emsfors är ett tyskt ånglok byggt 1919. Detta lok liksom många andra byggdes för tyska armén efter en standardritning för Feldbahn-spår. Syftet var att de skulle trafikera lättbyggda banor strax bakom fronten men då kriget tog slut såldes flera lok som aldrig tagits i tjänst. "Emsfors" var ett av dessa. Det trafikerade tidigare bruksbanan Emsfors-Påskallavik. Används flitigt i trafik på museibanan.
Nr. 9 Nian är ett lok utlånat av Skärstads Hembygdsförening i Jönköpings kommun. Loket JGJ nr 9. Det gick i trafik på Jönköping-Gripenbergs Järnväg till dess nedläggning, därefter på bruksbanan vid Aspa Bruk. I drift.
Nr. 10 Avesta är ett ånglok byggt 1923 av Orenstein & Koppel. Loket är inte i drift sedan 2005 då det havererade på Ångans dag, men är under reparation.
Nr. KLJ 2 Lessebo är ett ånglok byggt 1891 av Munktells Mekaniska Verkstad i Eskilstuna för Kosta Jernväg. Loket är en deposition från Sveriges Järnvägsmuseum. Loket är godkänt för trafik sedan maj 2009 efter en revision.

Motorlok/Diesellok

Nr. 12 Grefven
Nr. 13 Munken
Nr. 14 Surahammar
Nr. 15 Garpen
Nr. 16 Aspa
Nr. 17 "Emma" Storvik
Nr. 18 Pyret
Nr. 19 Värtan
Nr. 21 Gaivoron

Motorvagnar

HFJ-bussen

Bilder på motorvagnar och lok

Virå
Dylta
KM Nelsson
Hamra
Emsfors
Aspa
HFJ-bussen
JGJ 9
Avesta
Pyret

Referenser

^ Transportstyrelsen Giltiga tillstånd - järnvägstrafik Arkiverad 16 januari 2013 hämtat från the Wayback Machine.
^ [a b c] Historiskt om Svenska Järnvägar NrSlJ, Norra Södermanlands Järnväg
^ Historiskt om Svenska Järnvägar Järnvägar i historien
^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 5 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160305152700/http://www.oslj.nu/museiforeningen/om-o-sl-j-museiforeningens-historia/. Läst 15 december 2015.
^ Thomas Lange (red), Museibanor och veterantåg , Trafik-Nostalgiska förlaget, 2005, ISBN 91-85305-06-5

Vidare läsning

Nelldal, Bo-Lennart; Ahlstedt, Lars (1976). Östra Södermanlands järnväg 1966-1976. Malmö: F. Stenvall. Libris 7630142. ISBN 91-7266-026-0
Welander, Lennart (2011). De smalaste spåren: berättelsen om Östra Södermanlands järnväg och dess föregångare (2., utvidgade och väsentligt omarb. uppl). Mariefred: Museiföreningen Östra Södermanlands järnväg. Libris 12308527. ISBN 978-91-633-8946-7
Östra Södermanlands Järnväg och dess föregångare: = Östra Södermanlands Järnväg and its forerunners : Sveriges äldsta museibana 1959-2009 : [including brief summaries in english]. TNF bok ; 85. Saltsjöbaden: Trafik-Nostalgiska Förlaget. 2009. Libris 11459736. ISBN 978-91-86275-17-4

Externa länkar

Officiell webbplats
Wikimedia Commons har media som rör Östra Södermanlands Järnväg.
Bilder & media

[1] Transportstyrelsen Giltiga tillstånd - järnvägstrafik Arkiverad 16 januari 2013 hämtat från the Wayback Machine.

[histNrSlJ-2] [a b c] Historiskt om Svenska Järnvägar NrSlJ, Norra Södermanlands Järnväg

[3] Historiskt om Svenska Järnvägar Järnvägar i historien

[4] ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 5 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160305152700/http://www.oslj.nu/museiforeningen/om-o-sl-j-museiforeningens-historia/. Läst 15 december 2015.

[5] Thomas Lange (red), Museibanor och veterantåg , Trafik-Nostalgiska förlaget, 2005, ISBN 91-85305-06-5

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]