1700-talets mode

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
MA-Lebrun.jpg

1700-talets mode delas huvudsakligen upp i två perioder: régencen (1715-1730, uppkallad efter Filips av Orléans regentskap under Ludvig XV:s tid som omyndig kung) och rokokon (1730-1789).[1] Rokokons namn kommer från det franska ordet rocaille som betyder asymmetrisk upplöst klippformation.[2] Under rokokon var idealen präglade av lek och livfullhet. Den största skillnaden från barocken var brotten mot symmetrin och de ljusa färgerna.[3]. Mycket av modet under 1700-talet introducerades i Paris, som var epokens kulturella huvudstad. Främst bland tidens trendsetters var hovets damer.[4]

Olika typer av klädesplagg[redigera | redigera wikitext]

Blommönstret återkom i stor skala under 1700-talet. Kläder såväl som smycken och andra accessoarer pryddes med både levande och konstgjorda blommor.[3] Om man skall jämföra med den föregående epoken, barocken, var starka färger, främst rött, inte längre modernt.

Negligén, som var ett måste under rokokon, var från början en morgonrock och utvecklades sedan till ett slags kofta som alla hovdamer bar över sina klänningar.[5]

En klänning som var väldigt populär under 1780-talet var ”la chemise” som var en tunnare och enklare klänning. Klänningarna gjordes i muslintyg, ett tunnare tyg av bomull, och under bysten satte man ett bredare sidenband. Chemise var ursprungligen ett underplagg, som kom att utvecklas till en fashionabel hemmaklänning. Klänningen kallades senare för chemise à la Reine efter att drottning Marie Antoinette bar en sådan.[6] När porträttet La Reine en gaulle (se bild ovan till höger) hänges upp i L'Académie royale de peinture et de sculpture, blev den mycket kritiserad eftersom drottningen bara hade ”underkläder” på bilden. Kritikerna frågade sig om drottningen försökte få sidenhandlarna att gå i konkurs. Porträttet fick hängas undan och ersattes med ett mer klassiskt porträtt av Marie Antoinette.[6]

Trots kritiken så blev klänningstypen populär, inte minst hos drottningen och hennes väninnor ute vid det informella Petit Trianon. Drottningen älskade att använda enklare klänningar eftersom det inte krävde panniers eller obekväma korsetter, och hon använde dem nästan jämt förutom vid de mest formella tillställningarna.

Man's shot silk suit c. 1790 altered c. 1805.jpg

Modet spred sig även till slottet Versailles salonger och användes även av damer utanför Frankrike.[7]

Som utomhusbeklädnad har herrarna på sig en rock, en så kallad manteau. Damerna däremot bar oftast cape med päls inuti.

Männens mode vad gäller klädedräkt och frisyrer influerades ofta av den militära dräkten under 1700-talet. Ett exempel på detta kan vara den hårfläta med siden band som först beordrades inom armén av Fredrik Vilhelm I, men som sedan anammades av adeln som i sin tur förde modet vidare till borgarklassens män.[8] Även den, bland adeln oftast praktfullt utsmyckade, långrock med broderad väst som var på modet under större delen av 1700-talet hade utvecklats ur den militära rock som använts av det franska kavalleriet. Rocken blev populär redan under barocken, men blev kortare och ljusare i färgen under rokokon.[9] Till rock och väst bar männen byxor som var trånga och knälånga.

Accessoarer hade stor betydelse under 1700-talet. Stora skärp, rosetter och till exempel konstblommor kom till användning. Hattar var en särskilt viktig accessoar under 1700-talet och rokokon och kom i alla möjliga storlekar med fjädrar och blommor på.

Kineseri, vilket kunde ges form av till exempel kinesiskt influerat broderi eller textiltryck var också ett drag som var typiskt för 1700-talets mode.[4]

Frisyrer[redigera | redigera wikitext]

I början av epoken bar kvinnorna ganska vanliga frisyrer. en enkel knut i håret. Det nya var att man pudrade håret med vitt eller grått puder. De höga frisyrer som kommit att förknippas med 1700-talet genom porträtt från Ludvig XVI:s hov var i själva verket inte populära i mer än några år under 1770-80-talet. Det skämtades om dem redan då i karikatyrer.[7]

Skor[redigera | redigera wikitext]

1700-talets skor var försedda med en ganska låg klack som var smalare upptill och blev lite tjockare nedtill. De hade vanligtvis ganska spetsiga tår och var utformade ungefär som tofflor med spets eller spänne fram. De kunde vara utsmyckade med broderier, spets och vackra mönster. Liknande skomode rådde för både damer och herrar.[8]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Kybalova s.199-205
  2. ^ NE Rokoko
  3. ^ [a b] Kybalova s. 207
  4. ^ [a b] Kybalova s. 207-209
  5. ^ Werkstatt Gandiva
  6. ^ [a b] Historical Costumes
  7. ^ [a b] [1]
  8. ^ [a b] Kybalova s. 208
  9. ^ Kybalova s. 206-209

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Kybalova, L Den stora modeboken Folket i bilds förlag, Stockholm 1969