243 Ida

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
243 Ida
243 ida crop.jpg
Bild av 243 Ida och månen Dactyl.
Upptäckt
Upptäckt av Johann Palisa
Upptäcktsdatum 29 september 1884
Beteckningar
Alternativa namn A910 CD; 1988 DB1
Småplanetkategori Asteroidbältet
Aphelium 2,99105445 AU
447 455 377 km
Perihelium 2,7321787 AU
408 728 120 km
Halv storaxel 2,861616578 AU
428 091 747 km
Excentricitet 0,04523243
Omloppstid 1 768,135694 d (4,84 år)
Medelhastighet i banan 17,60 km/s
Inklination 1,137697°
Longitud för uppstigande nod 324,1752°
Periheliumargument 107,8974°
Månar Dactyl
Fysikaliska data
Dimensioner 53,6×24,0×15,2 km
Medelradie 16 km
Massa 4,2×1016 kg
Medeldensitet 2,6 g/cm³
Ytgravitation vid ekvatorn 0,0109 m/s²
Flykthastighet 0,0185 km/s
Siderisk rotationsperiod 4,634 h
Albedo 0,2383
Temperatur ~158 K
Spektraltyp S
Absolut magnitud (H) 9,94
Q space.svg
Hitta fler artiklar om astronomi med Astronomiportalen

243 Ida är en asteroid i asteroidbältet mellan planeterna Mars och Jupiter. Ida är en asteroid i Koronis-familjen och har många likheter med en annan asteroid, 158 Koronis. De två asteroiderna tros ha tillhört samma klot ursprungligen. Asteroiden har fått sitt namn efter Ide, som var en nymf i grekisk mytologi. Senare observationer med teleskop har resulterat i att Ida kategoriserats som en asteroid av S-typ. Asteroiderna finns i tre huvudtyper: S (silikat- eller stenasteroider), C (kolrika asteroider) och M (metallrika asteroider). S-typen är den vanligaste i den inre delen av asteroidbältet.

Ida är på ett avstånd av 447 miljoner km från solen, tre gånger jordens avstånd från solen. Idas omloppstid runt solen är 4,84 år och dess rotationsperiod runt sin egen axel är 4,63 timmar. Ida har en starkt oregelbunden form med en genomsnittlig diameter på 31,4 km. Ytan består av en stor mängd kratrar av olika storlekar och ålder.

Utforskning[redigera | redigera wikitext]

Bilder från förbiflygning som visar Idas rotation

243 Ida upptäcktes den 29 september 1884 av Johann Palisa i Wien.[2]

På väg mot planeten Jupiter flög rymdsonden Galileo förbi asteroidbältet två gånger. Vid den andra passagen den 28 augusti 1993 kom sonden så nära som 2.390 km från Ida. Sonden tog ett flertal fotografier av asteroiden, som var den andra asteroiden, efter 951 Gaspra, som blev fotograferad av en rymdsond. På ett av dessa fotografier upptäcktes långt senare, den 17 februari 1994 av Ann Harch, att Ida har en liten måne. Idas måne Dactyl var den första asteroidmånen som upptäcktes. Fotona visade totalt 95 % av Idas yta. Galileos utforskning av Ida gav för första gången detaljerad information om asteroidens geologi.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ NASA JPL Small-Body Database Browser on 243 Ida Läst 7 november 2008
  2. ^ Discovery Circumstances: Numbered Minor Planets (1)-(5000) (engelska)

Källor[redigera | redigera wikitext]