3 Juno

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
3 Juno 3 Juno (1).svg
Juno mpl anim.gif
Animering av tre bilder på Juno
Upptäckt[1]
Upptäckare K. L. Harding
Upptäcktsplats Lilienthal
Upptäcktsdatum 1 september 1804
Beteckningar
MPC-beteckning 3 Juno
Småplanetskategori Asteroidbältet
Omloppsbana[2]
Epok: 27 augusti 2011
Aphelium 3,352758478 AU
501 565 529 km
Perihelium 1,9895904 AU
297 638 480 km
Halv storaxel 2,671174421 AU
399 602 005 km
Excentricitet 0,25516269
Siderisk omloppstid 1 594,60014 d (4,37 år)
Medelomloppshastighet 18,206 km/s
Medelanomali 122,32354°
Inklination 12,980863°
Longitud för uppstigande nod 169,91026°
Periheliumargument 248,18736°
Fysikaliska data
Dimensioner 290×240×190 km
233,92[2] km
Massa 1,81±0,40×1019[3]kg
Medeldensitet 2,7 g/cm³
Siderisk rotationsperiod 7,2095[4] h
Axellutning 27°[4]
Polekliptisk latitud 103°[4]
Polekliptisk longitud +27°[4]
Albedo 0,2383[2] geometriskt
Yttemperatur
Medel: ~163
Max: 301
Spektraltyp S
Absolut magnitud (H) 5,33
Hitta fler artiklar om astronomi med

3 Juno var den tredje asteroiden som upptäcktes. Upptäckten gjordes av Karl Ludwig Harding, den 1 september 1804 med hjälp av ett teleskop med endast 50 mm öppning. Den gavs namnet Juno efter gudinnan Juno, som var den största gudinnan av alla i den romerska mytologin.[5]

Juno står för ca 1,2% av all massa i asteroidbältet och den är huvudasteroiden i Juno-gruppen. Juno är en typisk S-asteroid. Infraröda bilder visar att den har en krater på nästan 100 km i diameter.[6] Jämför det med att Juno själv har en genomsnittlig diameter på 230 km.

Fysiska egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Vid studier av den ovan nämnda stora kratern har det framkommit att den troligen har bildats ganska nyligen. Den avslöjar dessutom att asteroidens skorpa innehåller olivin och pyroxen.[7]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "Discovery Circumstances: Numbered Minor Planets (1)–(5000)", IAU, Minor Planet Center. Läst 30 januari 2009
  2. ^ [a b c] ”JPL Small-Body Database Browser on Juno” (på engelska). NASA, JPL. Arkiverad från originalet den 30 augusti 2011. http://www.webcitation.org/61KJRaTsq. Läst 30 augusti 2011. 
  3. ^ Yu. Chernetenko. ”Masses and densities of minor planets”. http://www.ipa.nw.ru/PAGE/DEPFUND/LSBSS/engmasses.htm. Läst 23 september 2008. 
  4. ^ [a b c d] M. Kaasalainen (2002). ”Models of Twenty Asteroids from Photometric Data” (PDF). Icarus. sid. 159, 369-395. doi:10.1006/icar.2002.6907. http://www.rni.helsinki.fi/~mjk/IcarPIII.pdf. 
  5. ^ Lutz Schmadel (1992) (på engelska). Dictionary of Minor Planet Names, Volym 1. Springer Verlag, Berlin. Sid. 13. ISBN 3-540-00238-3. http://books.google.se/books?id=aeAg1X7afOoC&pg=PA13&dq=3+Juno&hl=sv&sa=X&ei=_tzNUqzXHoX_ygOV5YCgBQ&ved=0CEAQ6AEwAg#v=onepage&q=3%20Juno&f=false. Läst 27 april 2015 
  6. ^ ”CfA Press Release Images”. http://cfa-www.harvard.edu/press/pr0318image.html. Läst 10 september 2008. 
  7. ^ Sallie Baliunas, Robert Donahue, Michael R. Rampino, Michael J. Gaffey, J. Christopher Shelton and Subhanjoy Mohanty (maj 2003). ”Multispectral analysis of asteroid 3 Juno taken with the 100-inch telescope at Mount Wilson Observatory”. Icarus. sid. Volume 163, Issue 1, Pages 135-141. doi:10.1016/S0019-1035(03)00049-6. http://www.sciencedirect.com/science?_ob=ArticleURL&_udi=B6WGF-48F5GRG-3&_user=10&_rdoc=1&_fmt=&_orig=search&_sort=d&view=c&_acct=C000050221&_version=1&_urlVersion=0&_userid=10&md5=b39a534a0dff62d90027d8ee21c6e84b. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]