2K11 Krug

	9M8 Krug
	En 9M8-robot
Typ	Luftvärnsrobot
Ursprungsland	Sovjetunionen
Servicehistoria
Brukstid	1964 –
Används av	se Användare
Produktionshistoria
Designer	NPO Novator
Varianter	Krug, Krug-A, Krug-M, Krug-M1, Krug-M2, Krug-M3
Specifikationer
Längd	8436 mm
Vikt	2455 kg
Spännvidd	2702 mm
Diameter	850 mm
Stridsspets	Splitterladdning
Stridsspetsvikt	150 kg
Tändrör	zonrör och anslagsrör
Motor	Ramjet
Bränsle	Flygfotogen och isopropylnitrat
Målsökare	Semi-aktiv radar med kommandostyrning
Vapenbärare	2P24 bandvagn
Prestanda
Räckvidd	11–45 km (Krug); 9–50 km (Krug-A och Krug-M); 7–50 km (Krug-M1)
Maxhöjd	23 500 meter (Krug och Krug-A); 24 500 meter (Krug-M och senare)
Maxhastighet	1 000 m/s

2K11 Krug (ryska 2К11 Круг (cirkel), NATO-rapporteringsnamn SA-4 Ganef) var sovjetunionens första mobila luftvärnsrobotsystem.^[1] Systemet består av bandvagnen 2P24, luftvärnsroboten 9M8 och eldledningsradarn 1S32.

Utveckling

Den 15 februari 1958 beslutade centralkommittén för Sovjetunionens kommunistiska parti att "skapa en prototyp för ett luftvärnsrobotsystem".^[2] Systemet skulle vara klart att börja testas under tredje kvartalet 1961. Utvecklingsarbetet kom dock att ta betydligt längre tid än så.

Två olika robotar testades. 3M10 baserad på S-75 Dvina och 3M8 som var en nyutvecklad robot designad av Lev Ljuljev.^[2] Ljuljevs robot var den enda som klarade kraven på vikt, fart och räckvidd tack vare sin ramjetmotor, men ramjet-tekniken var ännu inte tillräckligt utvecklad och det visade sig svårt att tillverka tillförlitliga robotar.^[3] Av de första 26 provskjutningarna betraktades bara 12 som någorlunda lyckade. Det var först under vintern 1963–1964 som man började nå framgång. Av 41 provskjutningar var 26 lyckade och 6 halvlyckade.^[3] Den 26 oktober 1964 beslutades att robotsystemet skulle börja serietillverkas.

År 1967 påbörjades utvecklingen av en ny version kallad Krug-A. Erfarenheter från Vietnamkriget visade på vikten av att reducera den ”döda zonen” genom lägre minimihöjd och kortare minimiräckvidd. Krug-A minskade minimihöjden från 3 000 till 250 meter och minimiräckvidden från 11 till 9 km. År 1971 följdes den av Krug-M med längre 5 km räckvidd och 1 000 meter högre maxhöjd och 1974 av Krug-M1 som ytterligare minskade minimihöjden till 150 meter och minimiräckvidden till 6–7 km.^[3] Krug-M och -M1 hade också förmåga att bekämpa kortdistansrobotar som MGM-5 Corporal, MGM-29 Sergeant och MGM-52 Lance. Dock klarade de inte av de snabbare Pershing-robotarna med längre räckvidd och började därför ersättas av robotsystemet S-300 i slutet av 1970-talet.^[3]^[2]

Kvarvarande robotar används som målrobotar med beteckningen 9M316M Virazh-M. Dessa har även bjudits ut för export.

Användning

Beteckningen 2K11 syftar på hela robotsystemet med alla ingående delar. Robotsystemet består av bandvagnen 2P24 som kan bära och avfyra två 9M8-luftvärnsrobotar. Tre bandvagnar tillsammans med en 1S32 bandgående eldledningsradar bildar ett luftvärnsbatteri. Tre batterier tillsammans med en 1S12 luftspaningsradar och ett antal 2T6 omladdningslastbilar bildar en luftvärnsbataljon som svarade för luftförsvaret på divisionsnivå. Ett batteri kan också anslutas till en 9S44 Krab ledningsbandvagn och därmed bli en integrerad del i ett luftförsvarssystem på armékårsnivå.