Raduga Ch-58

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ch-58
Missile Kh-58U 2008 G3.JPG
Typ Anti-radarrobot
Ursprungsland  Sovjetunionen
Servicehistoria
Brukstid 1980 –
Används av Indien, Iran, Malaysia, Peru, Ryssland
Produktionshistoria
Designer Igor Seleznev
Designdatum 1972 – 1977
Tillverkare Raduga designbyrå
Varianter Ch-58, Ch-58U, Ch-58E, Ch-58USjE, Ch-58USjKE
Specifikationer
Längd 4,85 meter
4,19 meter (Ch-57E, Ch-58USjE och Ch-58USjKE)
Vikt 650 kg
490 kg (Ch-57E, Ch-58USjE och Ch-58USjKE)
Spännvidd 1170 mm
800 mm (Ch-58USjKE)
Diameter 380 mm
Stridsspets Splitterladdning
Stridsspetsvikt 149 kg
Tändrör Zonrör och elektriskt anslagsrör
Brinntid 3,6 s (startmotor)
15 s (banmotor)
Målsökare PRGS-58
Vapenbärare Su-22M4, Su-24M, Su-25, Su-30MK, MiG-25BM
Prestanda
Räckvidd 10 – 200 km
Maxhastighet 1800 km/h (Ch-58)
2800 km/h (Ch-58U och senare)

Ch-58 (ryska: Х-58, NATO-rapporteringsnamn: AS-11 Kilter) är en signalsökande robot som drivs av fast bränsle. Den utvecklades för att ersätta den äldre Ch-28 för att slippa den robotens problem med flytande bränsle.

Utveckling[redigera | redigera wikitext]

1972 fick designbyrån Raduga i uppdrag av Sovjetunionens centralkommitté att utveckla en anti-radarrobot för en variant av MiG-25 specialiserad för att slå ut fientligt luftförsvar. Tanken var att MiG-25 med sina överlägsna fart- och höjdresurser skulle kunna ta upp kampen med luftvärnssystem som var allt för farliga för andra flygplan.

Ch-58 var utvecklad att användas tillsammans med radarvarnings- och radiopejlsystemet Jaguar, men snart utvecklades även en extern radarvarningskapsel kallad Vjuga-17 (baserad på den tidigare Metel för Ch-28) som gjorde att roboten även kunde bäras av andra flygplan.

Varianten Ch-58U var utvecklad för Su-24M och dess avancerade radarvarningssystem Fantasmagorija och hade bland annat förmågan att kunna skjutas i blindo för att tilldelas mål efter avfyrningen.

Konstruktion[redigera | redigera wikitext]

Även om Ch-58 inte kan nå lika hög hastighet som Radugas tidigare robotar med flytande bränsle är den ändå konstruerad på liknande sätt i rostfritt stål och titanlegeringar. Rodren styrs elektromekaniskt, vilket är ovanligt, men robotens interna batteri kan driva styrservona i upp till 200 sekunder, vilket är längre än vad som kan åstadkommas med tryckluft.

Varianter[redigera | redigera wikitext]

  • Ch-58 – Ursprunglig version designad för MiG-25BM.
  • Ch-58U – Förbättrad version designad för Su-24M.
  • Ch-58E – Exportversion. E-versionen är något kortare och lättare och kan därför bäras av Su-25.
  • Ch-58USjE (Ulutjsjennyj Sjirokopolosnyj Eksportnyj) – exportversion med bredbandig sökare, främst designad för kinas Su-30MKK.
  • Ch-58USjKE – Ch-58USjE med vikbara fenor.

Källor[redigera | redigera wikitext]