Hoppa till innehållet

Adolf Hölzel

Från Wikipedia
Adolf Hölzel
FöddAdolf Richard Hölzel
13 maj 1853[1][2][3]
Olomouc[4][5][6]
Död17 oktober 1934[1][2][7] (81 år)
Stuttgart[8]
BegravdWaldfriedhof Stuttgart
Medborgare iTyskland och Österrike
Utbildad vidAkademie der bildenden Künste Wien
SysselsättningMålare[5][4][6], litograf[5], lärare[5], konsthistoriker, universitetslärare, tecknare[9]
ArbetsgivareStaatliche Akademie der Bildenden Künste Stuttgart
Redigera Wikidata

Adolf Hölzel, efternamnet även stavat Hoelzel och Hölzl, född 13 maj 1853 i dåvarande Olmütz i Mähren, Österrike-Ungern, (nuvarande Olomouc i Tjeckien), död 17 oktober 1934 i Stuttgart, var en tysk målare och konstteoretiker.

Adolf Hölzel var tidigt en av företrädarna för "Neu-Dachau", kretsen kring Fritz von Uhde. 1894 grundade han en egen konstskola i Dachau tillsammans med Arthur Langhammer och Ludwig Dill. 1906 utsågs han till professor vid konstakademin i Stuttgart.

Hölzel blev berömd för sin tolvtonade färgcirkel och är därför oftast omnämnd som en teoretiker. Han räknas till impressionisterna men drogs tidigt till abstrakt gestaltande och blev en förebild för många yngre expressionister. Bland hans elever fanns under tidigt 1900-tal Tora Vega Holmström, Axel Törneman, Birger Simonsson, Emil Nolde, Johannes Itten, Oskar Schlemmer och Ida Kerkovius.[10][11]

I sin undervisning byggde Hölzel vidare på Goethes färglära, kombinerat med dåtida vetenskapliga avhandlingar om spektralfärgerna och tillämpningar av teorier utvecklade av Philipp Otto Runge, Delacroix, Georges-Pierre Seurat och Paul Signac. Studier i hur färger upplevs under olika förhållanden var ett ofta förekommande moment på schemat.[10] I hans undervisning ingick även pointillistiska övningar i en radikal postimpressionistisk teknik, vilket speciellt påverkade Holmströms tidiga produktion där hon ofta tillämpade en mosaikartad divisionism.[11]

I augusti 1937 beslagtog Propagandaministeriet i Nazityskland 10 verk av honom på tyska museer, därför att de definierades som entartete Kunst. 9 av dem fanns på Württembergische Staatsgalerie i Stuttgart och en akvarell på Schlesisches Museum der Bildenden Künste. Det var sammanlagt 5 akvareller och 5 teckningar. Konstsamlaren Emanuel Fohn bytte till sig allihop 1939 direkt ur ministeriets värdedepå. Fyra av akvarellerna skänktes 1964 till Pinakothek der Moderne i München. Fyra av teckningarna förvärvades 1995 av Albertina i Wien.

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Adolf Hoelzel, RKDartists (på engelska), RKDartists-ID: 38800, läs online.[källa från Wikidata]
  3. ^ Adolf Hölzel, Benezit Dictionary of Artists (på engelska), Oxford University Press, 2006 och 2011, ISBN 978-0-19-977378-7, Benezit-ID: B00089123, läs online.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] Archive of Fine Arts, abART person-ID: 168242, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b c d] Archive of Fine Arts, abART person-ID: 53523, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  6. ^ [a b] Olomoucs vetenskapliga bibliotek, REGO, läs online, läst: 1 april 2024.[källa från Wikidata]
  7. ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w6j3924v, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  8. ^ Olomoucs stadsbiblioteks regionala databas, läs online, läst: 26 september 2024.[källa från Wikidata]
  9. ^ Compositie (på engelska), läs online, läst: 7 september 2021.[källa från Wikidata]
  10. ^ [a b] Adolf Hölzel Arkiverad 23 februari 2010 hämtat från the Wayback Machine.. Biography, Art Directory, 12 oktober 2009.
  11. ^ [a b] Rausing, Birgit. Tora Vega Holmström. Raben & Sjögren, 1981. ISBN 9129553806.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]