Emil Nolde

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Emil Nolde
WP Emil Nolde.jpg
FöddHans Emil Hansen
7 augusti 1867[1][2][3]
Nolde[4][5]
Död13 april 1956[1][6][3] (88 år)
Søbøl[4], Tyskland
BegravdNoldemuseet[7]
MedborgarskapTyskland[8][9] och Danmark[9]
Utbildad vidAcadémie Julian[10]
Staatliche Akademie der Bildenden Künste Karlsruhe, [11] Arbcom ru editing.svg
SysselsättningMålare[12][13], xylograf[12], skulptör[13], ritare[13], grafiker[12][13], gravör[13], fotograf[14], litograf, tecknare[15]
ArbetsgivareSt. Gallen tekstilmuseum (1892–1897)[7]
Politiskt parti
Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (–)[7][16]
MakaAda Vilstrup
Utmärkelser
Kiels kultur- och vetenskapspris (1952)
Pour le Mérite för vetenskap och konst
Hedersdoktor vid Kiels universitet
Namnteckning
Nolde autograph.png
Webbplatsnolde-stiftung.de
Redigera Wikidata

Emil Nolde, ursprungligen Hans Emil Hansen, född 7 augusti 1867 i Nolde i Nordchleswig, död 13 april 1956 i Seebüll i Nordfriesland, var en framträdande tysk målare förknippad med expressionismen. Han ses som en av 1900-talets stora akvarellmålare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Emil Nolde studerade i Flensburg 1884–1888, Karlsruhe 1889 och tillsammans med Adolf Hölzel i Dachau 1889.

Åren 1892–1898 arbetade han som lärare vid konsthantverksskolan i Sankt Gallen, varefter han övergick från konsthantverk till måleri.[17]

Efter studier i München, Paris och Köpenhamn övergick han omkring 1905 från impressionism till expressionism. En resa till Sibirien, Japan och Oceanien befäste honom i hans strävanden och han blev en av Tysklands främsta modernister.[17] Han deltog 1913–1914 i en tysk etnografisk expedition till Nya Guinea.[18]

Åren 1906–1907 var han medlem i konstnärsgruppen Brücke. I Berlin var han 1910 med och bildade Neue Secession och umgicks med medlemmarna i Der Blaue Reiter, men förblev i sitt verk en särling. Noldes konst hade till stor del inspirerats av folkkonsten; det var endast på grund av de ekonomiska framgångarna med målade vykort som han helhjärtat kunde ägna sig åt måleriet. Hans tidiga beundran för Goya, Rembrandt och Daumier ersattes omkring 1905 av influenser från van Gogh, Munch och Ensor. Noldes främsta religiösa målningar tillkom 1909-1915. Maria Egyptiskan (1912) är en målning som med sina expressivt våldsamma färger utgör ett typiskt exempel på expressionismens sensuella och antiintellektuella karaktär i sin renaste form.

I augusti 1934 publicerades ett upprop formulerat av Joseph Goebbels i NSDAP:s partiorgan Völkischer Beobachter. I korthet handlade detta om att offentligt visa Führern sin trohet. Det var undertecknat av namnkunniga författare, bildkonstnärer, konsthistoriker, arkitekter, skådespelare, musiker och tonsättare. Bland dem fanns Emil Nolde.[19]

Nolde var från 1934 medlem i Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP) och sedan gammalt antisemitisk. Till en början uppskattade högt uppsatta partifunktionärer som Joseph Goebbels och Albert Speer hans närvaro, medan andra som Adolf Hitler och Alfred Rosenberg tidigt försökte avskärma honom. Hans målningar stämplades snart också som "fördärvlig konst", vilket förvånade honom. Verk av honom medtogs på den avsiktligt nedsättande vandringsutställningen Entartete Kunst i München, Dortmund och Berlin, aldrig på Große Deutsche Kunstausstellung. Över 1000 av Noldes verk beslagtogs sammanlagt från tyska museer runt om i landet åren 1937–1941 av Reichskammer der bildenden Künste, riksorganisationen för konstnärer. Han fråntogs också sitt medlemskap i samma riksorganisationen 1941 och fick yrkesförbud.[20] Ändå var han en eftertraktad konstnär, som klarade sig bra under hela denna period.

Han drog sig tidigt tillbaka till Seebüll nära sina hemtrakter vid danska gränsen i norra Schleswig eller Nordfriesland. Här fortsatte han att måla, främst akvareller.[18] Hans hem där han bodde med Ada Nolde, utgör idag Noldemuseet.

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Lars Ring: Nolde var både nazist och en briljant målare i Svenska Dagbladet Kultur den 4 augusti 2019, sidan 2

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ Emil Nolde, RKDartists (på engelska), RKDartists-ID: 59808.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Benezit Dictionary of Artists, Oxford University Press, 2006 och 2011, ISBN 978-0-19-977378-7, Benezit-ID: B00131243, omnämnd som: Emil Nolde, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] läs online, data.bnf.fr.[källa från Wikidata]
  5. ^ RKDartists, RKDartists-ID: 59808.[källa från Wikidata]
  6. ^ Emil [Hansen, Emil Nolde], SIKART (på engelska), SIKART-ID: 4023354, läs online.[källa från Wikidata]
  7. ^ [a b c] läs online, www.journaldespeintres.com.[källa från Wikidata]
  8. ^ Museum of Modern Arts webbsamling, MoMA konstnärs-ID: 4327, läs online, läst: 4 december 2019, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  9. ^ [a b] SIKART, SIKART-ID: 4023354, omnämnd som: Nolde, Emil, läst: 18 juni 2021.[källa från Wikidata]
  10. ^ läs online, sites.google.com.[källa från Wikidata]
  11. ^ Sotheby's person-ID: emil-nolde.[källa från Wikidata]
  12. ^ [a b c] Archive of Fine Arts, person-ID på abART: 18747, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  13. ^ [a b c d e] läs online, vocab.getty.edu.[källa från Wikidata]
  14. ^ Société des auteurs dans les arts graphiques et plastiques, Liste des auteurs au 07/01/2019, Société des auteurs dans les arts graphiques et plastiques, 2019, läs online, läst: 20 september 2020.[källa från Wikidata]
  15. ^ Zonder titel (man met baard) (på engelska), läs online, läst: 7 september 2021.[källa från Wikidata]
  16. ^ läs online, www.deutschlandfunkkultur.de.[källa från Wikidata]
  17. ^ [a b] Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 19. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1241 
  18. ^ [a b] Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000 (uppslagsord Emil Nolde)
  19. ^ Se artikeln de:Aufruf der Kulturschaffenden. (tyska)
  20. ^ Se brev av Ziegler från 1941.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]