Adolphe Thiers
- Uppslagsordet "Thiers" omdirigeras hit. För stadsdelen i Marseille som uppkallats efter Thiers, se Thiers, Marseille.
Marie Joseph Louis Adolphe Thiers, född 16 april 1797 i Marseille, död 3 september 1877, var en fransk historiker, statsman, politiker; president 1871-1873.
Historikern
Thiers skrev i sin ungdom ett stort verk om franska revolutionen. Han var även författare till ett verk om konsulatet. Histoire du consulat et de l'Empire måste ha varit en inflytelserik bok i samtiden. Den utkom på svenska från 1845, och blev även den en extraordinär framgång. Skriftserien avslutades 1862, på svenska 1863.
I sin recension av boken menar Johan Vilhelm Snellman att boken ger en klar allmän uppfattning och en uppfattning om de olika enskilda händelsernas inbördes relation. Snellman menar att Thiers största begåvning låg i en förmåga att arrangera enskilda händelser runtomkring större huvudelement; "samordnandet av händelser" var det viktigaste. Med detta torde Snellman mena att historievetenskapen inte får vara ett uppradande av fakta, utan att kunskapen om händelser i det förflutna måste bindas samman, kombineras och grupperas, så att de blir förståeliga och intressanta.[1]
Politikern
Thiers var inrikesminister 1832 och 1834, ministerpresident 1836 och 1840, motståndare till Louis Bonaparte och andra kejsardömet. I sin ålderdom slog han våldsamt ner Pariskommunen 1871. Han blev ett av karikatyrtecknaren André Gills favoritmotiv i tidskrifter som La Lune och L’Eclipse. Även Karl Marx gisslar Thiers, fr.a. i Inbördeskriget i Frankrike (1871) för dennes insats under denna svåra tid för Frankrike och använder sig relativt flyhänt av pejorativa benämningar, vilket är en annan slags prosa än den som återfinns till exempel i det tungrodda verket Kapitalet. (Ett intressant faktum är att både Snellman och Marx hade rötter i hegelianismen.
Noter
- ^ Klinge 2000
Litteratur
- Klinge, Matti, Idyll och hot (2000)
| Företrädare: Louis Jules Trochu President i Frankrikes nationella försvarsregering |
Chef för verkställande makten 1871 |
Efterträdare: Sig själv Frankrikes president |
| Företrädare: Sig själv Chef för verkställande makten |
Frankrikes president 1871–1873 |
Efterträdare: Patrice de Mac-Mahon |
|