Akropolis, Aten

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Världsarv
Akropolis
Akropolisklippan i Aten
Akropolisklippan i Aten
Geografiskt läge
Koordinater37°58′17″N 23°43′35″Ö / 37.97139°N 23.72639°Ö / 37.97139; 23.72639
LandGrekland
Region*Europa och Nordamerika
Data
TypKulturarv
Kriterieri, ii, iii, iv, vi
Referens404
Historik
Världsarv sedan1987  (11:e mötet)
Grekland på kartan över Grekland
Red pog.svg
Grekland
.
* Enligt Unescos indelning.

Akropolis är beläget på en hög klippa i Plaka, som är den Gamla staden i centrala Aten. Akropolis är 270 meter lång till sin längsta kant, 156 meter högt och 156 meter brett, även om dess form är ojämn och irreguljär. Ursprungligen var den norra och östra sidan markerade av 30 meter höga klippor med murarna runt om såg ut att framträda ur dem. Även den södra sidan är markerad av klippiga utbuktningar och branta sluttningar. Klippan består i sig av är en komplex soft massa av skiffer, sandsten, märgel och konglomerat. Akropolis är förenad med lägre, mindre kullar i närheten. Stenen är blå till ljusgrå i färgen men också i en rosa ton och oregelbundna röda partier. Akropolis har flera historiskt, arkeologiskt och arkitektoniskt viktiga byggnader som daterar tillbaka till 400-talet f.kr. Platsen med dess monument utgör en temenos, en avgränsad landyta tillägnad en gudom eller hjälte. De största helgedomarna på Akropolis är tillägnade gudinnan Athena, stadens skyddsgudinna och upptogs på Unescos världsarvslista 1987.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Ordet Akropolis härrör från grekiskans ἄκρον (akron; högsta punkt) och πόλις (polis; stad) vilket kan tolkas som ”[den] höga staden” eller ”staden på klippan/berget”. Termen är generell och ett flertal akropoler återfinns så gott som i alla större grekiska städer (se Akropol), men Akropolis i Aten har genom sin historiska signifikans blivit representativt för termen.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Mykensk tid[redigera | redigera wikitext]

Atens Akropolis har använts av människor ända sedan den yngre stenåldern, ca 3000 f.Kr., vilket påvisas av arkeologiska fynd från grottor i klippan. Akropolis blev befäst med en bastant mur cirka 1270 f.kr och troligen uppfördes det ett mykenskt palats, en megaron , som troligen primärt var kungens bostad. De enda rester från den mykenska perioden som kan ses idag är delar av muren till öster om propyléerna. Strax efter det byggdes en kraftig försvarsmur av stora obearbetade megalitiska stenblock. Senare, under den mykenska perioden 1600-1000 f.Kr., fick klippan stor betydelse som ett av de centra som anlades runt om i det mykenska Grekland.[1] Förutom att vara en befästning utgjorde Akropolis en kultplats. Efter det mykenska samhällets tillbakagång och fall runt 1190 f.Kr., och under de så kallade mörka århundradena, finns inga tydliga tecken på större byggnationer på Akropolis.[2]

Arkaisk tid[redigera | redigera wikitext]

Inte mycket är känt om Akropolis utformning innan den arkaiska perioden. I mitten av 500-talet f.kr. tog tyrannen (envåldshärskaren) Peisistratos (ca 607-527 f.Kr.) makten.[3]

Hans regeringstid präglades av storskaliga tempelbyggen och en stark blomstring i konst och hantverk som möjliggjordes av hans fredsinriktade utrikespolitik. Han instiftade dessutom de stora panatenska festspelen.

Tillgängligheten till Akropolis förbättrades genom byggandet av en stor ramp. Han uppförde även en entrébyggnad, en så kallad propylaea, samt ett tempel som sägs ha varit smyckat med ormar och som kan ha varit beläget under det nuvarande Parthenon. Han uppförde även ett tempel som var tillägnad gudinnan Athena i hennes epitet som Athena Polias, staden Atens skyddsgudinna. Det gamla templet Athena Polias gick även under namnet Arkhaios Neos som tros ha byggts under åren 529-520 f.Kr. Utanför templet Athena Polias stod ett altare placerat mot öst som utgjorde centrum för kulten kring Athena. På altaret utfördes brännoffer av offerdjur till gudinnan under till exempel festivalen Panethenaia.  Utöver dessa monumentala byggnader uppförde Peisistratos flera små byggnader varav vissa tjänade funktionen som skattkammare. Dock finns det idag nästan inget bevarat av de tidiga templen. Arkeologiska fynd så som votivgåvor med inskriptioner visar att kulten kring gudinnan Athena har långa anor.

År 499 f.kr inledde atenarna stridigheter med perserriket som resulterade i perserkrigen, vilket kom att påverka Akropolis utformning. 490 f.kr ledde atenarnas seger över den storkonungen Dareius I och perserna vid Maraton till påbörjandet av ett nytt monumentalt tempel på platsen där Parthenon senare kom att uppföras. Faktumet att man funnit ofärdiga pelarbaser som senare använts i den norra muren indikerar att detta tempel aldrig hann färdigställas innan Dareius I arvtagare Xerxes invaderade Aten år 480 f.kr. Akropolis intogs i samband med invasionen och templen samt votivgåvor som exempelvis votivstatyer av marmor brändes och förstördes partiellt eller fullständigt

Klassisk tid[redigera | redigera wikitext]

Efter att perserna besegrats vid slaget vid Plataiai 479 f.kr sägs det att en ed svors, eden vid Plataiai: att de förstörda templen på Akropolis skulle lämnas orörda tills kriget med perserna var vunnet. Den atenske politikern Kallias ska enligt den antike historikern Herodotos förhandlat med den persiske storkonungen och dessa förhandlingar ska ha mynnat ut i ett fredsfördrag, den s.k “Kalliasfreden” 449 f.kr. Huruvida detta fördraget existerade eller inte är en tvistefråga. Fördraget nämns först av Isokrates ca. 380 f.kr

Efter “Kalliasfreden” inleds ett storskaligt byggprogram av Perikles (ca 495-429 f.Kr.) som beordrade uppförandet av den klassiska periodens mest spektakulära byggnader. Projektet påbörjades p.g.a. av att atenarna steg in i en guldålder och ville tacka gudarna för vinsten mot perserna samt att visa upp atenarnas rikedom och stolthet.

Byggnader, skulpturer och skatter tillägnade gudarna sågs som gudarnas egendom även efter att de förstörts. Att föra bort dessa objekt från helgedomen ansågs vara helgerån. Detta ledde till att man återanvände så mycket av materialet från de gamla förstörda templen som man kunde, vilket bland annat kan ses i murarna. Det som inte gick att användas begravdes ceremoniellt inom Akropolis.

Parthenon uppfördes mellan ca. 447-438 f.kr av arkitekterna Iktinos och Kallikrates och tolkas som en votivgåva till gudinnan Athena Parthenos (jungfrun). Parthenon har en extra stor cella (det innersta heliga rummet i templet) som rymde den ca. 12 meter höga Athena Parthenos kultstatyn vilken färdigställdes 432 f.Kr. Byggnaden är dorisk men har vissa ovanliga drag, exempelvis hade den åtta pelare i kortsidorna istället för sex stycken vilket var normen. Dock indikerar de 17 pelarna längs långsidorna att man bibehållit delar av den normativa formeln. Parthenon byggdes på samma ställe som det ofullbordade förparthenon.

Propyléerna uppfördes 437-432 f.Kr. av arkitekten Mnesikles på samma plats som Peisistratos entrébyggnad stått. Propyléerna blev nu både större med en mer öppen planlösning och med flyglar som sträcktes ut mot besökaren. Niketemplet är ett joniskt tempel byggt (430-424 f.kr.) vid sidan av propyléerna, precis utanför murarna. Templet är tillägnat Athena Nike, segergudinnan. Erechteion som tros ha ersatt det gamla Athena Polias templet uppfördes mellan 421-406 f.kr i den norra delen av Akropolis och är en jonisk byggnad med oortodox planlösning. Den mest oortodoxa detaljen var en veranda belägen på den södra väggen vars platta tak hölls upp istället för ordinarie kolonner av de s.k karyatiderna, sex stycken kvinnostatyer. I denna byggnad återfinns Athena Polias kultstatyn, Athenas heliga olivträd samt Poseidons saltvattenskälla. Skulptören Fidias, Atens främsta skulptör vid den tiden spelade en stor roll i byggprogrammet och översåg troligen utförandet av andra skulpturer och reliefer som prydde de nya byggnaderna på Akropolis. En av Fidias mest framstående verk var Athena Promachos, en bronsstaty som var upp till nio meter hög, var belägen ca. 40 meter från porten och avbildade Athena i full rustning. Den blev uppförd någon gång på 450-talet f.Kr. och sades av historikern Pausanias ha varit synlig för skepp som skulle till Aten. Akropolis har länge varit en viktig plats för arkeologiska fynd eftersom den är rik på kvarlevor från antikens Grekland. Under de kommande århundradena då makten i Grekland bytte händer flera gånger byggdes ett flertal nya byggnader upp på Akropolis som (exempelvis  tornet “Frankypyrgos” vilket tros ha byggts mot slutet av 1300-talet e.Kr.) som idag inte står kvar.

Viktiga händelser i modern tid[redigera | redigera wikitext]

Antikens slut och övergången från grekisk mytologi som huvudsaklig tro till kristendom innebar inte slutet av Akropolis betydelse och användning, utan det kom att användas som en del av Atens administrativa center. Parthenon stod kvar efter antiken och fortsatte att användas först som kyrka och senare som moské. Parthenon exploderade och fick stora skador 1687 i samband med striderna mellan Venedig och det Osmanska riket under belägringen av Aten, då den träffades av en kanonkula. Detta på grund av att krut förvarades i den vid tillfället, vilket antändes av skottet och orsakade en explosion. Ruinen ingår i ett restaureringsprogram som har pågått sedan början av 1900-talet. Arkeologiska utgrävningar av Akropolis började under 1830-talet men ingen systematisk dokumentation gjordes förrän 1885. Akropolis grävdes ut till berggrunden och de systematiska utgrävningarna avslutades 1890. Under 1800-talet pågick ett röjningsarbete som bara lämnade de klassiska byggnaderna på platsen.

Betydelse[redigera | redigera wikitext]

Akropolis var oerhört viktig för de antika grekerna, och var en källa till stolthet för invånarna i det antika Aten. En anledning till att atenarna hade denna stolthet berodde på deras tro att de uppkom direkt från jorden och därmed härstammar från Akropolis, i kontrast till andra nationaliteter som hade myter om var de slagit sig ned och sedan byggt upp ett samhälle. Anledningen till att Aten ses som Athenas stad beror på den antika myten om hur Poseidon och Athena tävlade om att bli Atens skyddsgud. Guden som presenterade den mest fördelaktiga gåvan till staden fick äran att vara deras beskyddare. Athena gav dem det första olivträdet som visade sig vara mer fördelaktigt för folket än saltkällan som Poseidon skapade på Akropolis med hjälp av sin treudd. Detta olivträd står i byggnaden Erechtheion, tidigare i Athena Polias templet. Erechtheion har fått namnet efter Erechtheus som föddes ur Atens jord. Detta genom att guden Hefaistos försökte förgripa sig på sin syster Athena men då Athena avvisade honom ejakulerade han på hennes lår. Som hon sedan torkade med en trasa och kastade den på jorden. Ur jorden föddes Erechtheus av Gaia. Från Erechteus kom sedan atenarna och därför finns denna tro att atenarna som folk kommit från jorden på Akropolis. En viktig högtid som hölls på Akropolis var “de panatenska festspelen”. Dessa hölls varje år men uppmärksammades vart fjärde år. Under festivalen gick en procession bestående av offerdjur samt andra deltagare från de olika samhällsgrupperna i Aten genom staden upp till Akropolis, där en dräkt i en ceremoni gavs till Athena. Dräkten hade sytts av unga kvinnor från atenska ädelfamiljer under året med syftet att pryda Athenas kultstaty under det kommande året, fram tills nästa festival. Detta finns avbildat på Parthenonfrisen, en fris som dekorerade tempelhusets väggar i Parthenontemplet. Från mitten av 500-talet gav atenarna en amfora, en typ av liten keramikvas, innehållande olivolja till vinnaren av de “panatenska spelen”. Denna amfora var i svartfigurig stil och hade Athena dekorerad på ena sidan och en scen från spelen på andra sidan.

Akropolisklippan är idag öppen för besökare.

Byggnader[redigera | redigera wikitext]

Karta över byggnaderna på Akropolis.
  1. Parthenon – uppförd åren 447–432 f.Kr.
  2. Gamla Athenatemplet
  3. Erechtheion – uppförd åren 421–405 f.Kr., joniskt tempel
  4. Athenastatyn
  5. Propyléerna – uppförd åren 437–433 f.Kr., portalerna till själva området
  6. Athena Niketemplet – uppförd cirka 420 f.Kr., troligen det första tempelbygget
  7. Eleusinion
  8. Artemis Brauronias helgedom
  9. Chalkotheke
  10. Pandroseion
  11. Arrephorion
  12. Atenas altare
  13. Zeus Poleius
  14. Pandion
  15. Herodes Atticus odeion – uppfört på 160-talet e.Kr.
  16. Eumenesstoan
  17. Asklepieion
  18. Dionysosteatern – skådeplats för teater från ca 400 f.Kr.
  19. Perikles odeon
  20. Dionysosteaterns temenos
  21. Aglaureion

Se även Artemis temenos – helgedom vigd åt Artemis, jaktens gudinna och Augustus- och Rom-templen – cirkulära byggnader tillägnade romarriket.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Castleden, Rodney (2005). Mycenaeans. sid. 64 
  2. ^ Sakoulas, Thomas. ”Acropolis History”. www.ancient-greece.org. https://www.ancient-greece.org/history/acropolis.html. Läst 12 oktober 2018. 
  3. ^ ”Peisistratos - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%83%C2%A5ng/peisistratos. Läst 11 oktober 2019. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]