Akropolis, Aten

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Världsarv
Akropolisklippan i Aten
Akropolisklippan i Aten
Geografiskt läge
Koordinater37°58′17″N 23°43′35″Ö / 37.97139°N 23.72639°Ö / 37.97139; 23.72639
LandGrekland
Region*Europa och Nordamerika
Data
TypKulturarv
Kriterieri, ii, iii, iv, vi
Referens404
Historik
Världsarv sedan1987  (11:e mötet)
Akropolis, Aten på kartan över Grekland
Red pog.svg
.
* Enligt Unescos indelning.

Akropolis är en akropol, en antik del av staden Aten beläget på en cirka 150 meter hög klippa i Plaka.

Akropolis är 270 meter lång till sin längsta kant, 156 meter högt och 156 meter brett, även om dess form är ojämn och irreguljär. Ursprungligen var delar av klippan över trettio meter höga och krönta av en ringmur. Även den södra sidan är markerad av klippiga utbuktningar och branta sluttningar. Klippformationen är en heterogen blandning av sedimentära bergarter som utgörs av skiffer, sandsten, märgel och konglomerat. Akropolisklippan utmärker sig med en kuperad terräng. Akropolis utmärker sig med flera historiskt, arkeologiskt och arkitektoniskt viktiga byggnader som kan dateras tillbaka till 400-talet f.Kr. Platsen med dess monument utgör en temenos, en avgränsad landyta tillägnad en kult eller hjälte, där de största helgedomarna på Akropolis är tillägnade gudinnan Athena som var stadens skyddsgudinna.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Ordet Akropolis härrör från grekiskans ἄκρον (akron; högsta punkt) och πόλις (polis; stad) vilket kan tolkas som ”[den] höga staden” eller ”staden på klippan/berget”. Begrepet akropol kan även ses som ett samlingsnamn för andra administrativa områden för andra grekiska städer. Men man kan hävda att akropolen i Athen är den främsta av de i storlek samt kulturell betydelse (se Akropol).

Historia[redigera | redigera wikitext]

Mykensk tid[redigera | redigera wikitext]

Atens Akropolis har använts av människor ända sedan den yngre stenåldern, ca 3000 f.Kr., vilket påvisas av arkeologiska fynd. Akropolis befästes av mykerna ca år 1270 f.kr som lät resa en ringmur runt bergskrönet. Det finns även arkeologiska lämningar som tyder på att en megaron kan ha anlagts ungefär samtlidigt som när ringmuren restes. De kvarlevande resterna från den mykenska perioden som kan ses än idag på Akropolis är delar av muren öster om propyléerna. Senare, under den mykenska perioden, 1600-1000 f.Kr., fick klippan stor betydelse som ett av de centra som anlades runt om i det mykenska Grekland.[1] Förutom att vara en befästning utgjorde Akropolis en kultplats. Efter det mykenska samhällets tillbakagång och antagna kollaps runt år 1190 f.Kr., som även går under namnet de mörka århundradena upphörde all nybyggnation på Akropolisklippan.[2]

Arkaisk tid[redigera | redigera wikitext]

Inte mycket är känt om Akropolis utformning innan den arkaiska perioden. I mitten av 500-talet f.Kr. tog tyrannen (envåldshärskaren) Peisistratos (ca 607-527 f.Kr.) makten.[3] Hans regeringstid präglades av storskaliga tempelbyggen och en stark blomstring i konst och hantverk som möjliggjordes av hans fredsinriktade utrikespolitik. Han instiftade dessutom de stora panatenska festspelen. Tillgängligheten till Akropolis förbättrades genom byggandet av en stor ramp. Han uppförde även en entrébyggnad, en så kallad propylaea, samt ett tempel som sägs ha varit smyckat med ormar och som kan ha varit beläget under det nuvarande Parthenon.

Ett tempel uppfördes under arkaisk tid tillägnat gudinnan Athena egenskap av Athena Polias, stadens skyddsgudinna. Det gamla templet till Athena Polias kallas arkhaios neos, grekiska för ‘uråldrigt tempel’, och tros ha byggts i sin slutgiltiga form 529-520 f.Kr., men arkeologiska fynd tyder på att det stått ett tempel på samma plats sedan tidigare.[4] Utanför templet till Athena Polias stod ett altare placerat mot öst som utgjorde centrum för kulten kring Athena. På altaret utfördes brännoffer av offerdjur till gudinnan under till exempel festivalen Panethenaia. Utöver dessa monumentala byggnader uppförde Peisistratos flera små byggnader varav vissa tjänade funktionen som skattkammare. Dock finns det idag nästan inget bevarat av de tidiga templen. Arkeologiska fynd så som votivgåvor med inskriptioner visar att kulten kring gudinnan Athena har långa anor.

År 499 f.kr inledde atenarna stridigheter med perserriket som resulterade i perserkrigen, vilket kom att påverka Akropolis utformning. 490 f.kr ledde atenarnas seger över storkonungen Dareios I och perserna vid Maraton till påbörjandet av ett nytt monumentalt tempel på platsen där Parthenon senare kom att uppföras. Faktumet att man funnit ofärdiga kolonntrummor som senare använts i den norra muren indikerar att detta tempel aldrig hann färdigställas innan Dareios I arvtagare Xerxes invaderade Aten år 480 f.Kr. Akropolis intogs i samband med invasionen och templen samt votivgåvor som exempelvis votivstatyer av marmor brändes och förstördes partiellt eller fullständigt.

Klassisk tid[redigera | redigera wikitext]

Efter att perserna besegrats vid slaget vid Plataiai 479 f.kr sägs det att en ed svors, kallad eden vid Plataiai, med andemeningen att de förstörda templen på Akropolis skulle lämnas orörda tills kriget med perserna var vunnet. Den atenske politikern Kallias ska enligt den antike historikern Herodotos förhandlat med den persiske storkonungen och dessa förhandlingar ska ha mynnat ut i ett fredsfördrag, den s.k “Kalliasfreden” 449 f.Kr. Huruvida detta fördraget existerade eller inte är en tvistefråga. Fördraget nämns först av Isokrates ca. 380 f.kr

Efter “Kalliasfreden” inleds ett storskaligt byggprogram av Perikles (ca 495-429 f.Kr.) som beordrade uppförandet av den klassiska periodens mest spektakulära byggnader. Den påföljande perioden, den knappt tjugoåriga fredstiden mellan Kalliasfreden och peloponnesiska krigets utbrott 431 f.Kr., kallas ibland för atensk guldålder, med vilken förknippas Perikles påkostade byggprojekt. Det var en tid av atenskt välde i den grekiska världen, och de stora arkitektoniska satsningarna finansierades av intäkter från det deliska sjöförbundet, en försvarsallians i vilken ingick många grekiska stadsstater, med Aten som dominerande aktör.

Byggnader, skulpturer och skatter tillägnade gudarna sågs som gudarnas egendom även efter att de förstörts. Att föra bort dessa objekt från helgedomen ansågs vara helgerån. Detta ledde till att man återanvände så mycket av materialet från de gamla förstörda templen som man kunde, vilket bland annat kan ses i murarna. Det som inte gick att användas begravdes ceremoniellt inom Akropolis.

Parthenon, av arkitekterna Iktinos och Kallikrates, uppfördes mellan ca. 447-438 f.kr och tolkas som en votivgåva till gudinnan Athena Parthenos (jungfrun). Parthenon har en extra stor cella (det innersta heliga rummet i templet) som rymde den ca. 12 meter höga Athena Parthenos kultstatyn vilken färdigställdes 432 f.Kr. Byggnaden är i dorisk ordning men har vissa ovanliga drag, exempelvis hade den åtta kolonner i kortsidorna istället för sex stycken vilket var normen. Dock indikerar de sjutton pelarna längs långsidorna att man bibehållit delar av den normativa formen. Parthenon byggdes på samma ställe som det ofullbordade förparthenon.

Propyléerna uppfördes 437-432 f.Kr. av arkitekten Mnesikles på samma plats som Peisistratos entrébyggnad stått. Propyléerna blev nu både större med en mer öppen planlösning och med flyglar som sträcktes ut mot besökaren. Niketemplet är ett joniskt tempel byggt (430-424 f.Kr.) vid sidan av propyléerna, precis utanför murarna. Templet är tillägnat Athena Nike, segergudinnan. Erechteion, ett tempel omedelbart norr om det gamla Athena Polias-templet uppfördes mellan 421 och 406 f.Kr i den norra delen av Akropolis och är en jonisk byggnad med oortodox planlösning. Den mest oortodoxa detaljen var en veranda belägen på den södra väggen vars platta tak hölls upp istället för ordinarie kolonner av de s.k karyatiderna, sex stycken kvinnostatyer. I denna byggnad återfinns Athena Polias kultstatyn, Athenas heliga olivträd samt Poseidons saltvattenskälla. Skulptören Fidias, Atens främsta skulptör vid den tiden spelade en stor roll i byggprogrammet och översåg troligen utförandet av andra skulpturer och reliefer som prydde de nya byggnaderna på Akropolis. En av Fidias mest framstående verk var Athena Promachos, en bronsstaty som var upp till nio meter hög, var belägen ca. 40 meter från porten och avbildade Athena i full rustning. Den blev uppförd någon gång på 450-talet f.Kr. och sades av historikern Pausanias ha varit synlig för skepp som skulle till Aten. Akropolis har länge varit en viktig plats för arkeologiska fynd eftersom den är rik på kvarlevor från antikens Grekland. Under de kommande århundradena då makten i Grekland bytte händer flera gånger byggdes ett flertal nya byggnader upp på Akropolis som (exempelvis  tornet “Frankypyrgos” vilket tros ha byggts mot slutet av 1300-talet e.Kr.) som idag inte står kvar.

Viktiga händelser i modern tid[redigera | redigera wikitext]

Antikens slut och övergången från grekisk mytologi som huvudsaklig tro till kristendom innebar inte slutet av Akropolis betydelse och användning, utan det kom att användas som en del av Atens administrativa centrum. Parthenon stod kvar efter antiken och fortsatte att användas först som kyrka och senare som moské. Parthenon skadades i en explosion 1687 under striderna mellan Venedig och det Osmanska riket under belägringen av Aten. Explosionen orsakades av att en kanonkula träffade ett osmanernas krutförråd i templet.

Ruinen ingår i ett restaureringsprogram som har pågått sedan början av 1900-talet. Arkeologiska utgrävningar av Akropolis började under 1830-talet men ingen systematisk dokumentation gjordes förrän 1885. Den tyska arkeologen Wilhelm Dörpfeld deltog i de grundliga utgrävningarna på Akropolis mellan 1885 och 1890. Akropolis grävdes ut till berggrunden och de systematiska utgrävningarna avslutades 1890. Under 1800-talet pågick ett röjningsarbete som bara lämnade de klassiska byggnaderna på platsen.

Betydelse[redigera | redigera wikitext]

Akropolis var oerhört viktig för de antika grekerna, och var en källa till stolthet för invånarna i det antika Aten. Atenarna trodde att de kommit direkt från jorden och därmed härstammar från Akropolis, en idé kallad autochtoni, i kontrast till andra nationaliteter som hade myter om var de slagit sig ned och sedan byggt upp ett samhälle. Anledningen till att Aten ses som Athenas stad beror på den antika myten om hur Poseidon och Athena tävlade om att bli Atens skyddsgud. Guden som presenterade den mest fördelaktiga gåvan till staden fick äran att vara dess beskyddare. Athena gav dem det första olivträdet som visade sig vara mer fördelaktigt för folket än saltkällan som Poseidon skapade på Akropolis med hjälp av sin treudd. Detta olivträd står i byggnaden Erechtheion, tidigare i Athena Polias templet. Erechtheion har fått namnet efter Erechtheus som föddes ur Atens jord när guden Hefaistos försökte förgripa sig på sin syster Athena som avvisade honom. Hefaistos ejakulerade på Athenas lår, varpå hon torkade av sädesvätskan som hamnade på marken. Så föddes ur jorden Erechtheus av moder jord, gudinnan Gaia. Från Erechteus kom sedan atenarna och därför finns denna tro att atenarna som folk kommit från jorden på Akropolis.

En viktig högtid som hölls på Akropolis var Panathenaia. Under festivalen gick en procession bestående av offerdjur samt andra deltagare från de olika samhällsgrupperna i Aten genom staden upp till Akropolis, där en så kallas peplos, ett vanligt samtida klädesplagg, i en ceremoni kläddes på kultstatyn av Athena Polias. Dräkten hade sytts av unga kvinnor från atenska ädelfamiljer under året med syftet att pryda Athenas kultstaty under det kommande året, fram tills nästa festival. Detta finns avbildat på Parthenonfrisen, en fris som dekorerade tempelhusets väggar i Parthenontemplet. Vart fjärde år ackompanjerades festivalen av de panatenska festspelen. Från mitten av 500-talet gav atenarna en amfora, en sorts keramikvas, innehållande olivolja till vinnaren av de panatenska festspelen. Denna amfora var i svartfigurig stil och hade Athena avbildad på ena sidan och en scen från spelen på den andra.

Akropolisklippan är idag öppen för besökare.

Karta över byggnader[redigera | redigera wikitext]

Karta över byggnaderna på Akropolis.
  1. Parthenon – uppförd åren 447–432 f.Kr.
  2. Gamla Athenatemplet
  3. Erechtheion – uppförd åren 421–406 f.Kr., joniskt tempel
  4. Athenastatyn
  5. Propyléerna – uppförd åren 437–433 f.Kr., portalerna till klippan
  6. Athena Niketemplet – uppförd cirka 420 f.Kr.
  7. Eleusinion
  8. Artemis Brauronias helgedom
  9. Chalkotheke
  10. Pandroseion
  11. Arrephorion
  12. Atenas altare
  13. Zeus Poleius
  14. Pandion
  15. Herodes Atticus odeion – uppfört på 160-talet e.Kr.
  16. Eumenesstoan
  17. Asklepieion
  18. Dionysosteatern – teater från ca 400 f.Kr.
  19. Perikles odeon
  20. Dionysosteaterns temenos
  21. Aglaureion

Se även Artemis temenos – helgedom vigd åt Artemis, jaktens gudinna och Augustus- och Rom-templen – cirkulära byggnader tillägnade romarriket.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Castleden, Rodney (2005). Mycenaeans. sid. 64 
  2. ^ Sakoulas, Thomas. ”Acropolis History”. www.ancient-greece.org. https://www.ancient-greece.org/history/acropolis.html. Läst 12 oktober 2018. 
  3. ^ ”Peisistratos - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/peisistratos. Läst 11 oktober 2019. 
  4. ^ Ferrari, Gloria (januari 2002). ”The Ancient Temple on the Acropolis at Athens”. American Journal of Archaeology, Vol. 106, No. 1. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]