Erechtheion

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Erechtheion

Erechtheion är ett tempel i jonisk stil som är beläget på norra sidan av akropolisplatån i Aten, där flera kulter praktiserades. Uppförandet av templet påbörjades cirka 421 f.Kr. och avslutades 406 f.Kr.[1]

Templet har fått sitt namn efter den mytologiske kungen av Aten, Erechtheus.[2] Arkitekten Mnesikles, som ritade Propyléerna, tros ha legat bakom uppförandet av Erechtheion, men det saknas arkeologiska belägg för detta.[3]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Vid namngivandet av staden Aten utkämpades en kamp mellan gudarna Poseidon och Athena där vinnaren skulle komma att äras som stadens skyddsgud. Respektive gud presenterade en gåva till staden; Athena ett olivträd och Poseidon en saltvattenskälla. Då saltvatten ansågs ha begränsat värde i ett antikt samhälle och då motsatt förhållande gällde anbelangande olivträd, stod således Athena som segrare. Detta händelseförlopp utspelade sig på den plats där sedermera Erechtheion uppfördes.

Innan persernas förstörelse av Akropolis 480 f.Kr. stod det gamla Athenatemplet norr om platåns mitt där den heliga statyn av Athena Polias fanns.[4] Efter branden lämnades Akropolis tomt i ca 30 år innan Perikles påbörjade sin ombyggnation av de tempel som tidigare funnits. Det gamla Athenatemplet byggdes då upp igen (421 f.Kr.–406 f.Kr.) på en ny plats, längre norrut på Akropolis, som Erechtheion. Ruinerna av det gamla templet fick stå kvar under en tid, men det råder delade meningar om hur länge och huruvida Erechtheion var en direkt ersättare eller om det gamla templet fortfarande användes som ruin.[5]

Bara ett årtionde efter att bygget var färdigt råkade Erechtheion ut för en brand, och skadades sedan igen av den romerska fältherren Sulla under det första Mithridatiska kriget 300 år senare. Efter detta utfördes reparationer. Den grekiske resenären och geografen Pausanias besökte under mitten av 100-talet e.Kr. helgedomen. Hans beskrivningar av templet och dess insida utgör huvuddelen av den kunskap vi har angående templets antika utformning och innehåll. Templet stängdes under Förföljelser av hedningar i romarriket, då alla hedniska tempel stängdes. Förändringar har även skett då det har fungerat som en kyrka under det Bysantinska riket, ett palats under frankerna och ett harem under osmanskt styre. Ny forskning ifrågasätter dock huruvida byggnaden använts som ett harem.[6] Under det grekiska frihetskriget skadades Erechtheion återigen. 1885–1890 skedde systematiska utgrävningar av Akropolis, där arkeologen Wilhelm Dörpfeld dokumenterade arbetet och skrev analyser angående arkitekturen. Efter detta har ett flertal restaureringar och utgrävningar skett.

Arkitektur[redigera | redigera wikitext]

Templets byggnad avviker från den vanliga tempelformen då den är asymmetrisk och innehöll flera helgedomar, den viktigaste tillägnad Athena Polias och helgedomen centrerar kring kultstatyn av denna gudinna. Inom helgedomen fanns även ett antal votivgåvor och föremål med religiös koppling som hade lokal anknytning, såsom bland annat Erechtheus och Kekrops gravar, Athenas olivträd, märket av Poseidons treudd och Poseidons saltvattenkälla. Specifikt Athenas olivträd och Poseidons saltvattenkälla är viktiga delar i grundandet av staden.

Templet är en avlång fyrsidig byggnad i jonisk stil och uppförd i vit marmor, 20,3x11,2 meter. Huvudfasaden mot öster är smyckad med sex pelare. Den södra tempelverandan är även dekorerad med sex karyatider, kolonner i form av kvinnostatyer som hjälpte till att hålla uppe det platta taket. Karyatiderna är lika varandra till utseendet men är olika skulpterade och har olika poser. Dessa kvinnostatyer betraktas vanligtvis som den klassiska periodens version av koraistatyer. En av dessa karyatider forslades sedan till Storbritannien av den brittiske ambassadören Lord Elgin under 1800-talets början. Idag befinner sig denna på British Museum i London, övriga fem befinner sig på Akropolismuseet i Aten. De karyatider man idag kan åskåda är kopior gjorda i modern tid.

Om Erechtheions planlösning vet vi mycket lite. Templet har genomgått stora ombyggnadsfaser genom århundradena som gör den ursprungliga interiören till ett föremål för gissning. Redan under klassisk tid härjades det av eld, men renoverades sedan. när Erechtheion omvandlades till en kristen basilika på 700-talet togs inre väggar bort och nya byggdes. Under den osmanska perioden omvandlades templet till ett harem och ytterligare ombyggnader företogs.

Huvudstrukturen består av upp till fyra enheter, den största är östcellan, med en jonisk portik vid dess östra ände. Positionen av det centrala rummet för Athenas helgedom är fortfarande ett ämne för diskussion bland forskare. Som argument för en placering av Athena Polias Cella i väst använder Gerding bland annat antika källor. Till exempel beskriver Pausanias Akropolis motsols från sydväst. Han borde därför ha sett det västra rummet först, och det första Pausanias beskriver i Erechtheion är Poseidon Erechteus, Hephaistos, och boutes. Detta tyder på att dessa votivbillder fanns i det östra rummet, alltså skulle Athenas cella legat i det västra rummet. Som argument för en placering i den den västra cellan nämner Gerding att Grekiska tempel oftast vätte österut, vilket talar för att Athenas Cella vara placerad det östra rummet, riktad mot Athenas atare . Hela templet ligger på en sluttning, så de västra och norra sidorna är cirka 3 m lägre än de södra och östra sidorna. Det byggdes av marmor från berget Pentelikon, med friser av svart kalksten från Eleusis som pryddes av skulpturer utförda i vit marmor. Templet hade utsmyckade dörröppningar och fönster. Dess kolonner var målade, förgyllda och markerade med förgylld brons och flerfärgade inlagda glaspärlor. Byggnaden är känd för tidiga exempel på äggstavs- och guillocherade utsmyckningar. Väster om Erechtheion och i anslutning till templet låg en muromgärdad gårdsplan som innehöll ett altare till Zeus Herkeios och Athenas heliga olivträd. I anslutning till gårdsplanen fanns även ytterligare en helgedom, Pandroseion, dedikerad till Pandrosus, en av kung Kekrops döttrar. Möjligtvis fanns kung Kekrops grav inom denna helgedom. Gårdsplatsen var ansluten till Erechtheion via en ingång till den norra verandan.

Templets något säregna utformning har flera orsaker förutom de tidigare nämnda markförhållandena. En var att flera kulter samsades om templet, en annan var att bygget avbröts av det Peloponnesiska kriget. Erechtheions norra gavel var monumental och kunde ses ända ner till Agoran. Norra gaveln utgjorde ett blickfång och ett mål för den Panathenska processionen. Det finns arkitektoniska likheter mellan Norra porten och Propylon på Pompeion. Tillsammans markerar de start- och slutpunkten för den Panathenska vägen.

Funktion[redigera | redigera wikitext]

Det gamla templet, som förstördes av perserna 480 f.Kr., anses ha blivit ersatt av Erechtheion. Den västra delen av det gamla templet, Opisthodomos, har använts som en plats för tillbedjan för Athena Polias eller som en skattkammare innan Erechtheion slutfördes. Templet har varit centralt för det panathenaiska festivalen som återkom varje år i juli och vart fjärde år utövade man också tävlingar inom musik och sport - de så kallade festspelen. Förutom festspelen skedde också ett hundratal djuroffer (hekatomb) av får och kor och en gemensam vandring på den Panateneiska vägen som gick in i Aten genom Dipylon-porten, över Agora och slutligen upp på Akropolis. På vägen hade man med sig en helig peplos som skulle pryda kultstatyn av Athena Polias.

Erechtheion uppfördes inte på det gamla templets grund men utan något längre norrut. Det fanns många teorier kring detta. Många forskare hävda att det kan beror på att flera helgedomar skulle integreras i samma tempelet som Athena polias. Gerding påpekar dock att behovet av utrymmet för det panathenaiska processionen kan ha motiverat flytten. Med det gamla templet på platsen var ytan som man utövade kulten på cirka 35 x 15 meter, vilket skulle vara  förhållandevis liten yta för en folkmassa som uppskattas omfatta minst tusen personer. I och med förflyttningen av det gamla templet och placeringen av Erechtheion längre norr ut på klippan hade nu grekerna en yta på 2 800 m², 35 x 80 m. Med denna nya samlingsyta kunde alla åskådarna vända sig  mot det stora altaret västerifrån.[5]

I templet hystes den heliga, uråldriga kultstatyn till Athena kallad Archaios agalma. Statyn var troligen avbildad i naturlig storlek och gjord av olivträ, och skall enligt legenden ha fallit från himlen. Andra myter hävdar att den restes på order av atenarnas stamfader Erechtheus. Athena Polias-statyn var klädd i en peplos, en skrud dekorerad med scener från gudarnas krig med giganterna. Varje år kläddes statyn i en ny peplos som presenterades under den viktiga panathenaiska festivalen. I templet återfanns troligen även Athenas heliga olivträd, Poseidons saltvattenskälla, de mytiska kungarna Kekrops och Erechtheus gravar, och flera altare till olika gudar och heroer som associerades med Athena eller Erechtheus.

För att förstå det religiösa värdet som låg hos Erechtheion måste man också förstå värdet av Athena Polias-statyn i kontrast till andra statyer under samma tid. Athena Polias-statyn var onekligen Atens mest betydelsefulla. Statyn hade enligt myterna fallit ned från himmelen på Akropolis och var, för folket i Aten, stadens beskyddare. Statyn stod i centrum under den panateneiska festivalens ceremonier på Akropolis, då en skrud (peplos), sydd av stadens kvinnor, skulle lämnas runt statyns axlar. Man kan jämföra det med Parthenon som hade mindre religiöst värde hos folket i Aten, trots sin storlek, besmyckning samt den påkostade Pallas Athena-statyn som stod där.

Modern tid[redigera | redigera wikitext]

Erechtheion är ett populärt turistmål och har efter sina restaureringar fått pris från bland annat "Europa Nostra" och tillsammans med Akropolismuseet vann man Keck Award 2012 för restaureringen av Karyatidstatyerna på Erechtheions södra veranda.[7][8] Priset delas ut av International Institute for Conservation of Historic and Artistic Works (IIC).

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Salmonsens konversationsleksikon/ Erechtheion
  • Nordisk familjebok 1951 bd. 1, sp. 209.
  • Pedley, John Griffiths, Greek Art and Archaeology, Femte upplagan. Pearson Education, 2012.
  • Mikalson, Jon D., Ancient Greek Religion, Andra upplagan. Hong Kong: Wiley-Blackwell, 2010.
  • Gerding, Henrik, The Erechtheion and the Panathenaic Procession; American Journal of Archaeology, Vol. 110, No. 3, 2006.
  • Psarra, Sophia, Architecture and Narrative, första upplagan. Routledge, 2009.
  • Watkin, David, A History of Western Architecture. Laurence King Publishing, 2005.
  • Lewis, Philippa & Gillian Darley, Dictionary of Ornament. 1986.
  • Neer, Richard Art and Archaeology of the Greek world. Thames & Hudson Ltd, 2019.
  • Emerson, M . Greek Sanctuaries & temple architecture, 2018

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Padoongpatt, Mark (2018-11-20). ”Post-World War II Asian American Suburban Culture”. Oxford Research Encyclopedia of American History (Oxford University Press). http://dx.doi.org/10.1093/acrefore/9780199329175.013.539. Läst 8 oktober 2021. 
  2. ^ Store norske leksikon; Erekhthevs
  3. ^ Dinsmoor, Anastasia N. (2003). Mnesikles. Oxford Art Online. Oxford University Press. http://dx.doi.org/10.1093/gao/9781884446054.article.t058712. Läst 8 oktober 2021 
  4. ^ ”Archaic Acropolis” (på amerikansk engelska). Ancient Athens 3D. 9 februari 2016. https://ancientathens3d.com/archaic-acropolis/. Läst 17 februari 2022. 
  5. ^ [a b] Gerding, Henrik (2006-07). ”The Erechtheion and the Panathenaic Procession”. American Journal of Archaeology 110 (3): sid. 389–401. doi:10.3764/aja.110.3.389. ISSN 0002-9114. http://dx.doi.org/10.3764/aja.110.3.389. Läst 8 oktober 2021. 
  6. ^ Van Rookhuijzen, J.Z. (2021-11-01). ”The Turkish harem in the Karyatid Temple and antagonistic narratives on the Athenian Acropolis” (på engelska). Opuscula. Annual of the Swedish Institutes at Athens and Rome 14: sid. 341–362. doi:10.30549/opathrom-14-16. http://ecsi.se/opathrom-14-16/. Läst 15 november 2021. 
  7. ^ https://www.theacropolismuseum.gr/en/deltio-typou/1535531746/acropolis-museum-receives-2012-keck-award Arkiverad 9 oktober 2020 hämtat från the Wayback Machine. (Hämtat 2020-10-08)
  8. ^ https://www.europanostra.org/events/20th-21st-c-best-practice-archaeological-conservation-greece/ (Hämtad 2020-10-08)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]