Alexander Gelfond

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Alexander Gelfond
Född1906[1]
Sankt Petersburg[2]
Död7 november 1968[3][4][5] (62 år)
Moskva[2]
NationalitetKejsardömet Ryssland, Sovjetryssland och Sovjetunionen
Alma materMoskvauniversitetet Blue pencil.svg
SysselsättningMatematiker[6], universitetslärare
ArbetsgivareMoskvauniversitetet
Steklov Institute of Mathematics
Noterbara verkHilberts sjunde problem
Politiskt partiSovjetunionens kommunistiska parti
UtmärkelserLeninorden
Arbetets Röda Fanas orden
För försvaret av Moskva
Medalj "För tappert arbete under det Stora Fäderneslandkriget 1941-1945".
Jubileumsmedalj "20-årsdagen för segern i det Stora Fäderneslandkriget 1941-1945"
Redigera Wikidata

Alexander Osipovich Gelfond, född den 24 oktober 1906 i Sankt Petersburg i Ryssland, död den 7 november 1968, var en sovjetisk matematiker. Gelfonds sats, Gelfonds konstant och Gelfond-Schneiders konstant är uppkallade efter honom.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Alexander Gelfond var son till läkaren och amatörfilosofen Osip Gelfond och av judisk börd. Han påbörjade sina studier vid Moskvas Statliga Universitet 1924, fortsatte med sina doktorandstudier där med början 1927 och erhöll sin filosofie doktorsgrad 1930. Hans handledare vid doktorandstudierna var Alexander Yakovlevich Khinchin och Vyacheslav Stepanov.

År 1930 tillbringade han fem månader i Tyskland (i Berlin och Göttingen), där han arbetade med Edmund Landau, Carl Ludwig Siegel och David Hilbert. År 1931 började han som professor vid Moskvauniversitetet och arbetade där fram till den sista dagen av sitt liv. Från 1933 arbetade han också på Steklov matematiska institut i Moskva.

År 1939 valdes han till korresponderande medlem av Sovjetunionens vetenskapsakademi för sin verksamhet inom kryptografi. Under andra världskriget var Gelfond chefskryptograf vid Sovjetunionens flotta.

Forskning[redigera | redigera wikitext]

Gelfond framlade flera viktiga resultat inom olika matematiska domäner inkluderande talteori, teorin för analytiska funktioner, integralekvationer och matematikens historia, men hans mest kända resultat är den efter honom uppkallade satsen. Gelfond bevisade ett speciellt fall av satsen 1929, då han var doktorand, och han bevisade satsen fullständigt 1934. Oberoende av Gelfond bevisade Theodor Schneider samma sats och satsen kallas därför ofta Gelfond-Schneiders sats. Denna sats utgör en dellösning till det sjunde Hilbertproblemet.

1929 föreslog Gelfond en utvidgning av satsen, som kallades Gelfond's förmodan och som senare bevisades av Alan Baker 1966.

Före Gelfonds arbeten var bara några få tal såsom e och π kända som transcendenta. Efter Gelfonds upptäckter stod det klart att det finns oändligt antal transcendenta tal. Några transcendenta tal har uppkallats efter Gelfond, såsom

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
  1. ^ läs online,
  2. ^ [a b] Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Гельфонд Александр Осипович”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Большая Российская энциклопедия, 1969, läst: 28 september 2015
  3. ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Гельфонд Александр Осипович”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Большая Российская энциклопедия, 1969, läst: 27 september 2015
  4. ^ MacTutor History of Mathematics archive, läst: 22 augusti 2017
  5. ^ Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online: biography/Aleksandr-Osipovich-Gelfondtopic/Britannica-Online, omnämnd som: Aleksandr Osipovich Gelfond, läst: 9 oktober 2017
  6. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 25 juni 2015, licens: CC0

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]