David Hilbert

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
David Hilbert
David Hilbert
Född 23 januari 1862

Död 14 februari 1943
Göttingen
Bosatt i Tyskland
Nationalitet Tysk
Forskningsområde Matematik
Filosofi
Institutioner Köningsbergs universitet
Universität Göttingen
Alma mater Köningsbergs universitet
Rådgivare Ferdinand von Lindemann
Nämnvärda studenter Wilhelm Ackermann
Otto Blumenthal
Richard Courant
Max Dehn
Erich Hecke
Hellmuth Kneser
Robert König
Emanuel Lasker
Erhard Schmidt
Hugo Steinhaus
Teiji Takagi
Hermann Weyl
Ernst Zermelo
Känd för Hilbertrum
Hilbertproblemen
Nämnvärda priser Bolyaipriset 1910

David Hilbert, född 23 januari 1862 i Königberg, död 14 februari 1943 i Göttingen, var en tysk matematiker[1] som var professor i Göttingen 1895-1930. Han publicerade arbeten inom algebra, talteori, geometri, variationskalkyl, funktionalanalys och matematisk logik.

Hilbert föddes i Königsberg, dåvarande Preussen, där han också studerade på gymnasiet och senare universitetet. Han skrev sin doktorsavhandling, Über invariante Eigenschaften specieller binärer Formen, insbesondere der Kugelfunctionen, för Lindemann 1885. Här träffade han också Hermann Minkowski, en annan doktorand på Königsbergs universitet.

1920 startade Hilbert sitt berömda program, som syftade till att axiomatisera hela matematiken. Den filosofi som detta program markerar starten på kallas formalism. Gödels ofullständighetssatser, först visade 1931, anses dock av de flesta innebära dödsstöten för Hilberts program i sin fulla utsträckning.

Hilbert invaldes 1912 som utländsk ledamot nummer 626 av Kungliga Vetenskapsakademien.

Matematiskt arbete[redigera | redigera wikitext]

Funktionalanalys[redigera | redigera wikitext]

Runt 1909 koncentrerade sig Hilbert på studiet av differential- och integralekvationer; hans arbete hade direkta konsekvenser i många delar av modern funktionalanalys. För att kunna utföra dessa studier införde Hilbert begreppet Hilbertrum. Senare generaliserade Stefan Banach begreppet till Banachrum. Hilbertrum är viktiga i funktionalanalys, speciellt i spektralteorin av självadjungta linjära operatorer som utvecklades under 1900-talet.

Talteori[redigera | redigera wikitext]

Hilbert Zahlbericht (1897) innehöll viktiga bidrag till algebraisk talteori. Han löste senare det viktiga talteoretiska problemet Warings problem 1770.

Hilbert gjorde en rad inflytelserika förmodanden i klasskroppsteori, där begreppen Hilbert-klasskropp och Hilbertsymbolen är uppkallade efter honom.

Hilbert arbetade inte med analytisk talteori, men hans namn är associerat med Hilbert–Pólyas förmodan.

Hilbertproblemen[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Hilbertproblemen

Hilbertproblemen är en lista över 23 då olösta problem inom matematiken som lades fram av Hilbert år 1900 vid en konferens i Paris. Försöken att lösa flera av dem skulle senare visa sig ha stort inflytande över 1900-talets matematik.[2][3]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Födda Den 23 Januari”. Borås Tidning: s. 13. 23 januari 2005. ”1862. David Hilbert, död 1943, tysk matematiker. 
  2. ^ Lundblad, Nicklas (5 februari 2015). ”Med ett bra problem kan du slå världen med häpnad”. Computer Sweden: s. 28. 
  3. ^ Kristianstadsbladet: s. 7. 29 april 2009. 
  4. ^ Wolfram MathWorld – Hilbert’s constants