Alkyoneus

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Herakles slåss mot Alkyoneus (?). Attisk svartfigurig kopp, cirka 520 f.Kr. från Cerveteri

Alkyoneus (grek. Αλκυονευς) var en jätte i grekisk mytologi. Han var den äldsta av de thrakiska jättarna och var deras kung. Han var son till Gaia och Uranos och hade sju nymfdöttrar kallade alkyoniderna; Phosthonia, Anthe, Methone, Alkippa, Pallene, Drimo och Asterie.[1]

Jätten Alkyoneus var odödlig så länge han höll sig inom sitt hemland Pallenes gränser. Enligt myten ska Herakles ha smugit sig på jätten när han sov och skjutit pilar i honom. Herakles ska sedan ha släpat den sårade jätten utanför Pallenes gränser och lämnat honom att dö. Alkyoneus sju nymfdöttrar, alkyoniderna, sörje sin far så mycket att de kastade sig i havet och blev då förvandlade till kungsfiskare av Amfitrite.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Cohen, Beth, The Colors of Clay: Special Techniques in Athenian Vases, Getty Publications, 2006. ISBN 9780892369423.