Tartaros

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Persefone övervakar Sisyfos i den grekiska underjorden, ca 530 f.Kr.

Tartaros (grekiska: Ταρταρος latin: Tartarus) var i den grekiska mytologin en plats i Hades, underjordens dödsrike. I Tartaros, den grekiska mytologins motsvarighet till Helvetet, hamnade de sämsta av människorna: gudarnas fiender, brottslingar och förbrytare.[1] De flesta människor stannade dock i en melankolisk skuggtillvaro vid Styx strand medan ett fåtal utvalda fick komma till de Elyséiska fälten på de lycksaligas öar.

Tartaros sägs vara den plats där de straff ingen människa ville höra talas om drabbade de flesta. Sisyfos, till exempel, fick i straff att för alltid rulla en sten uppför en kulle. Så fort han kommit uppför kullen rullar stenen ner igen, gång på gång. Kronos var även fängslad i Tartaros tillsammans med de andra titanerna.

Tartaros personifieras även som en son till Etern och Jorden samt far till giganterna, Echidna och Tyfon.[2]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Atsma, Aaron J. Tartaros : Dungeon of Damned ; Greek mythology. Theoi Project. Läst 6 november 2015.
  2. ^ Tartaros i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1919)

Se även[redigera | redigera wikitext]