Tartaros

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Persefone övervakar Sisyfos i den grekiska underjorden, ca 530 f.Kr.

Tartaros (grekiska: Τάρτᾰρος, Tártaros, latin: Tartarus) var i den grekiska mytologin och även i den romerska mytologin en plats i Hades, underjordens dödsrike. I Tartaros, som motsvarade Helvetet i kristendomen, hamnade de värsta syndarna samt gudarnas fiender, t.ex. titanerna.[1] De flesta människor stannade dock i en melankolisk skuggtillvaro vid Styx strand medan ett fåtal utvalda fick komma till de Elyséiska fälten på de lycksaligas öar.

Tartaros sägs vara den plats där de straff ingen människa ville höra talas om drabbade de flesta. Sisyfos, till exempel, fick i straff att för alltid rulla en sten uppför en kulle. Så fort han kom uppför kullen, rullade stenen ned igen, gång på gång. Kronos var även fängslad i Tartaros tillsammans med de andra titanerna.

Tartaros personifieras även som en son till Etern och Jorden samt far till giganterna, Echidna och Tyfon.[2]

Tartaros i Bibeln[redigera | redigera wikitext]

I grekiska och latinska översättningar av Bibeln används Tártaros och Tartarus som översättning av helvetet, medan grekiska Hades och latinska Īnfer[n]us eller Īnfer[n]um används som översättningar av dödsriket och underjorden.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Atsma, Aaron J. Tartaros : Dungeon of Damned ; Greek mythology. Theoi Project. Läst 6 november 2015.
  2. ^ Tartaros i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1919)

Se även[redigera | redigera wikitext]