Amerikansk bäver
| Amerikansk bäver Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Gnagare Rodentia |
| Familj | Bävrar Castoridae |
| Släkte | Bävrar Castor |
| Art | Amerikansk bäver C. canadensis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Castor canadensis | |
| Auktor | Kuhl, 1820 |
| Utbredning | |
 Utbredningsområde i Nordamerika (i grått). | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Amerikansk bäver (Castor canadensis) är en stor amfibisk gnagare som lever i Kanada, större delen av USA och delar av norra Mexiko. Arten är nära släkt med den europeiska bävern (Castor fiber) och några zoologer betraktar dessa populationer till och med som en enda art. Å andra sidan är den amerikanska bävern större och dessutom har den bara 40 kromosomer medan den europeiska har 48.
Amerikansk bäver är Kanadas nationaldjur och avbildas på landets femcentsmynt. I vissa regioner betraktas den som skadedjur.
Utseende och anatomi
[redigera | redigera wikitext]
Längden på kroppen (huvud och bål) är mellan 80 och 90 cm, svansen är mellan 20 och 30 cm lång. Mankhöjden varierar mellan 30 och 60 cm och vikten ligger vanligen mellan 15 och 20 kilogram, sällan upp till 40 kg.[2]
Den amerikanska bävern har mörkbrun till rödbrun päls, rundat huvud, stor platt svans likt en paddel som är täckt med svart fjäll,[3] och bakfötter med simhud. Framfötterna, som saknar simhud, är mindre och kloförsedda. Den amerikanska bävern är den största gnagaren i Nordamerika.[4]
En doftkörtel vid genitalierna utsöndrar en oljig substans som kallas bävergäll som den stryker på sin päls för att göra den vattentät. Under pälsen har bävern ett tjockt fettlager som skyddar mot vattnets kyla. Ögonen är täckta av ett membran som gör att bävern kan se bra under vattnet. Näsborrar och öron sluts när bävern dyker.[3]
Arten kan stänga sina öron och näsborrar när den dyker och över ögonen ligger ett extra hudskikt. Den avplattade svansen är oval i formen och mörkbrun. Pälsen består av mjuk underull och av borstiga täckhår. I sällsynta fall kan pälsen vara ljusbrun. Framtänderna har på framsidan röd tandemalj.[2]
Utbredning
[redigera | redigera wikitext]Djuret förekommer i Kanada, större delen av USA och delar av norra Mexiko. Den saknas i Nordamerika endast i den arktiska tundran, på Floridahalvön och i öknar samt halvöknar i sydvästra USA.[1]
Amerikansk bäver blev 1937 införd i Finland[1] och har där ett större utbredningsområde än den europeiska bävern.
Amerikanska bävrar vandrade sedan från Finland till nordvästra Ryssland. Dessutom introducerades arten på Kamtjatka och Sachalin. Ytterligare en population infördes 1946 på ön Isla Grande de Tierra del Fuego (tillhörande Eldslandet) i södra Argentina och Chile. Ursprungligen frigavs 25 par i Eldslandet och beståndet utgjordes året 2016 av 35 000 till 50 000 exemplar. Enligt en studie från 2011 tillhör även några bävrar i Belgien, Luxemburg och Tyskland arten Castor canadensis.[1]
Ekologi
[redigera | redigera wikitext]Habitat
[redigera | redigera wikitext]Djuret lever i låglandet och i bergstrakter upp till 2500 meter över havet. Arten hittas ofta i träskmarker eller den skapar träskmarkerna själv vid floder, bäckar, insjöar och pölar. Den amerikanska bävern besöker diken i jordbrukslandskap och större städer som Chicago och Washington D.C. när det finns gömställen. I Martinez i Kalifornien hittas djuret vid traditionella brukssamhällen. Den amerikanska bävern hittas ofta vid vattenansamlingar med träd av släktena videsläktet och poppelsläktet vid strandkanten men den är inte beroende av dessa träd.[2]
Aktivitet och föda
[redigera | redigera wikitext]Bävrar är nattaktiva djur. De simmar utmärkt, men är mer sårbara på land, och föredrar därför att stanna i vattnet så mycket som möjligt. De kan befinna sig under vattenytan i upp till 15 minuter. För övrigt är beteendet liknande som hos europeisk bäver. Som föda föredrar amerikansk bäver gul näckros (Nuphar lutea, troligtvis för att få natrium med sig[2]).[5] Vanligen har varje individ två till fem växtarter som dominerar i födan men de varierar mellan olika exemplar. Förutom träd av de ovan nämnda släkten kan alar, björkar, ekar, lönnar och svart valnöt eller fruktträd ingå. Beroende på årstid äts även arter av tallsläktet, ädelgranssläktet och hemlocksläktet. Vanligen lämnas trädes stam kvar och grenar, bark med bast samt löv äts. I mag- tarmsystemet finns bakterier och andra små organismer som hjälper vid ämnesomsättningen. Amerikanska bäver skapar före vintern ett förråd som är tillgänglig under snö- och istäcket.[2]
Under den aktiva tiden söker djuret efter föda, undersöker och förbättrar dammarna samt boet och vårdar pälsen. Familjegruppens vuxna exemplar träffas främst vid boet. Under vinterna stannar gruppen vanligen i boet och hos populationer i norra regioner förekommer torpor.[2]
Familjegruppen består av föräldrarna, av ungar från årets kull och av ungar från året före. Vid vattendrag är reviret 0,5 till 1,5 km lång och gränsarna markeras med bävergäll och doftämnen från analkörtlarna. Utflykter på oftast upp till 30 meter lång och sällan hittas ett exemplar 100 meter från nästra stranden. Äldre ungar som lämnar gruppen hittar ett eget revir efter 5 till 10 km. Dominans förekommer främst mellan djur av olika ålder och sällan mellan djur av olika kön. Under våren och sommaren kan exemplar besöka områden utanför reviret.[2]
Fortplantning
[redigera | redigera wikitext]Bävern blir könsmogen vid 2 till 3 års ålder. Parningstiden är mellan december och maj (oftast i januari och februari) och dräktigheten varar i omkring 105 dagar. Honan föder vanligen upp till 4 ungar och sällan upp till 6.[3] Honan är parningsberedd i 12 till 24 timmar och om parningen är utan framgång kan hon bli mottaglig igen. Ett par lever vanligen flera år tillsammans. I regioner med täta populationer kan honan para sig med en hanne från ett angränsande revir. Parningen sker i vattnet, i boet eller i ett annat gömställe. En amerikansk bäver kan leva 8 till 15 år. Ungdjursdödligheten är inte särskild hög.[2]
Amerikansk bäver och människor
[redigera | redigera wikitext]Som handelsvara
[redigera | redigera wikitext]Under tiden då europeiska nybyggare flyttade till Amerika var bäverpäls (till exempel för att framställa huvudbonader) och bävergäll en eftertraktad handelsvara.[6] I vissa år exporterades så mycket som 200 000 bäverpälsar till Europa. Omkring 1900 minskade handeln på grund av ett ändrat mode och en betydande brist på bävrar. Under jaktsäsongen 1975/1976 fångades 500 000 bävrar i Nordamerika för pälsens skull.[7]
Som skadedjur
[redigera | redigera wikitext]Bävern förekommer vanligen i glest bebyggda regioner och där finns inga konflikter med befolkningen. I vissa regioner är bäverns dammbyggnader och djurets vana att gnaga på träd oönskade[3] och där bekämpas den som skadedjur.
Hot och status
[redigera | redigera wikitext]Under 1930-talet infördes de första skyddsåtgärderna i Kanada och i vissa delar blev jakt på amerikansk bäver helt förbjuden. Året 2016 bedömdes populationen i artens ursprungliga utbredningsområde som stabil och jakt förekommer.[1]
Artens bestånd i Nordamerika var fram till andra halvan av 1900-talet hotat på grund av intensiv jakt.[1] I Mexiko finns bara ett fåtal individer kvar och arten räknas där nästan som utrotad. På grund av intensiv jakt är amerikansk bäver utdöd i stora delar av Delaware, i östra Massachusetts och i västra delen av Ohio. Tidvis fanns i 15 av ursprungligen 49 delstater, där bävern var hemmahörande, inga individer kvar.
Året 2016 konstaterades att arten är på väg att återhämta sig på grund av att den blev återinförd i sina gamla revir. IUCN listar arten som livskraftig (LC).[1]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 28 oktober 2008.
- 1 2 3 4 5 6 7 Cassola, F. 2016 Castor canadensis . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 6 april 2020.
- 1 2 3 4 5 6 7 8 Wilson, Lacher Jr. & Mittermeier, red (2016). ”Castor canadensis”. Handbook of the Mammals of the World. "6 - Lagomorphs and Rodents I". Barcelona: Lynx Edicions. sid. 167−168. ISBN 978-84-16728-04-6
- 1 2 3 4 R. Anderson (2002). ”American beaver” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. https://animaldiversity.org/accounts/Castor_canadensis/. Läst 6 maj 2021.
- ↑ Naughton, Donna (2012). ”Castor canadensis”. The Natural History of Canadian Mammals. University of Toronto Press. sid. 85-91. ISBN 978-1-4426-4483-0
- ↑ "The Beaver (Castor canadensis) Arkiverad 28 februari 2009 hämtat från the Wayback Machine.". 2002. besökt 19 maj 2008.
- ↑ Emil Brass: Aus dem Reiche der Pelze, 1911, Verlag der „Neuen Pelzwaren-Zeitung und Kürschner-Zeitung“, Berlin. s. 597
- ↑ Nowak, Ronald M. 1991. s. 638. Walker's Mammals of the World, utgåva 5, band I, Johns Hopkins University Press, Baltimore
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Amerikansk bäver.
|