Anders Ehnmark

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Anders Ehnmark
FöddAnders Jacob Ehnmark
2 juni 1931
Linköping
Död29 mars 2019 (87 år)
YrkeFörfattare, journalist
NationalitetSvensk Sverige
SpråkSvenska
Verksam1962–2019
MakaBirgitta Wettergren
(1957–1976; skilda)
Annika Hagström
(1976–2019; hans död)

Anders Jacob Ehnmark, född 2 juni 1931 i Linköping, död 29 mars 2019,[1][2] var en svensk författare och journalist.

Han hade en fil.kand. vid Uppsala universitet 1960 och skrev för Expressen 19561972. Han var filosofie hedersdoktor vid Göteborgs universitet från 1992[3] och hedersledamot vid Södermanlands-Nerikes nation från 1988. Ehnmark tilldelades Övralidspriset 2002.

Ehnmark tog i början av 1970-talet anställning på tidningen Norrskensflamman men blev medlem i VPK först på 1980-talet.

När Ehnmark 1995 blev kolumnist i Expressen beskrevs han av tidningen såsom ”berömd för att i årtionden ha gett vänstern ett ansikte – och aldrig funderat på en plastikoperation”.[4]

Han gifte sig 1957 med Birgitta Wettergren och var därefter från 1976 fram till sin död 2019 gift med journalisten Annika Hagström.[5]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • 1962Angola
  • 1963Cuba cubana
  • 1968Guerrilla
  • 1969Rapport från det röda Emilien, en bok om italiensk kommunism
  • 1973Exemplet Guinea-Bissau
  • 1973Jag är jävligt optimistisk
  • 1974Tusen fasta viljor, ett reportage från det röda Norrbotten
  • 1976Karamellkoket
  • 1976Chez nous, bilder från svenskt församlingsliv (tillsammans med P.O. Enquist)
  • 1979Mannen på trottoaren, förundersökning angående mordet på doktor Plehve
  • 1979Palatset, ett reportage från Italien
  • 1980Ögonvittnet
  • 1982Doktor Mabuses nya testamente, en detektivroman från seklets slut (tillsammans med P.O. Enquist)
  • 1983Arvskifte, 5 politiska memoarer
  • 1986Maktens hemligheter, en essä om Machiavelli
  • 1987Protagoras sats, på spaning efter det politiska förnuftet (tillsammans med P.O. Enquist)
  • 1990Slottet, en essä om Alexis de Tocqueville
  • 1992Rättvisa och makt
  • 1993Resan till Kilimanjaro, en essä om Afrika efter befrielsen
  • 1994Tre essäer om befrielse och frihet
  • 1994Den döda vinkeln, problemet med demokratin
  • 1995Resa i skuggan
  • 1999Minnets hemlighet, en bok om Erik Gustaf Geijer
  • 2001Frihetens rike, om det roliga
  • 2002Krigsvinter, dagbok från skogen
  • 2002Tal på Övralid 6 juli 2002
  • 2005En stad i ljus, Antonio Gramscis slutsatser
  • 2008 – Tid & otid : krönika från åren efter kriget (illustrerad av Leif Zetterling)

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ https://www.familjesidan.se/cases/3792d1ef-eed3-48c2-a903-05463236ed7d/funeral-notices
  2. ^ ”Författaren Anders Ehnmark har avlidit”. DN.SE. 29 mars 2019. https://www.dn.se/kultur-noje/forfattaren-anders-ehnmark-har-avlidit/. Läst 29 mars 2019. 
  3. ^ Olsson, Claes-Olof (2007). Hedersdoktorer vid Göteborgs universitet under 100 år: 1907–2007. Göteborg: Göteborgs universitet. sid. 141. Libris länk. ISBN 9789173603546 
  4. ^ Expressen. 4 juli 1995. 
  5. ^ Vem är det 1993, sid.261

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]