Nattapor

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Aotidae)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Nattapor
Stavenn Aotus trivirgatus 00.jpg
Aotus trivirgatus
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningPrimater
Primates
UnderordningHaplorhini
InfraordningBrednäsor
Platyrrhini
FamiljNattapor
Aotidae
Elliot, 1913
SläkteNattapor
Aotus
Vetenskapligt namn
§ Aotus
AuktorIlliger, 1811
Hitta fler artiklar om djur med

Nattapor (Aotidae) är en familj i delordningen brednäsor som tillhör ordningen primater. Familjen består av ett enda släkte (Aotus)[1] med 9 arter. Nattapor är de enda primater i Amerika som är aktiva under natten.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Nattapor lever bara i Sydamerika och södra Centralamerika. Deras utbredningsområde sträcker sig från Panama i norr till Paraguay och norra Argentina i syd.[2]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Den mjuka och täta pälsen är på ovansidan silver- till mörkgrå och vid buken brun, ljusgrå eller röd-orange. Huvudet är runt med stora framåtriktade ögon. Däremot är öronen små och nästan helt täckta av päls. Det huvudsakligen vita ansiktet omges av tre mörkbruna till svarta remsor. Nattapor är med en kroppslängd (huvud och bål) mellan 24 och 37 centimeter och en vikt av 0,6 till 1,3 kilogram jämförelsevis små. Deras svans är ofta längre än kroppen (31 till 40 cm) men den tjänar inte som gripsvans och den är täckt med päls.[2]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Nattapor lever i skogar. De förekommer i regnskogen men även i torrare skogar på slätten samt i fjällskogar som ligger upp till 3200 meter över havet. Under dagen vilar de i håligheter i träden eller i täta ansamlingar av blad, kvistar samt klätterväxter och under natten letar de efter föda.[2]

I motsats till andra nattaktiva djur har nattapornas ögon förmåga att skilja färger åt. På så sätt vet man att de utvecklade sig från djur som var aktivt under dagen. De är även beroende på ljuset från månen och är därför mindre aktiva under mörka nätter.

Dessa apor lever i grupper av två till fem individer som består av ett föräldrapar och några ungdjur. Varje grupp har i regnskogen ett territorium av cirka 9 hektar och reviret i torra skogar är ungefär 5 hektar stort.[2] Andra grupper jagas iväg med oljud eller kamp. Nattapor använder sitt läte för försvaret av sitt territorium, för att varna andra individer i gruppen för fiender och för att göra en individ av det andra könet uppmärksam. Ibland liknar dessa läten katternas läten.[2]

Arterna har nästan inga naturliga fiender på grund av att nattaktiva rovlevande djur har andra byten. Kanske faller en och annan individ offer för ugglor, större ormar eller kattdjur.[3]

Föda[redigera | redigera wikitext]

Nattapor är allätare som tar både frukt, nötter, naturgummi och blad samt insekter och mindre ryggradsdjur.[2]

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Individer i denna familj lever huvudsakligen monogamt. Efter en dräktighet av cirka 130 till 140 dagar föder honan ett ungdjur.[2] Sedan är det huvudsakligen fadern som tar hand om ungdjuret. Hos modern är ungen bara när den får di. Även när modern sluter att ge di är fadern längre ihop med ungdjuret. De leker tillsammans och ungdjuret får hjälp med letandet efter föda. Ungefär efter 2 år är ungen könsmogen. Den äldsta kända nattapan blev 18 år gammal.

Arterna[redigera | redigera wikitext]

Efter halsens färg skiljer man två grupper[3]:

Nattapor med grå hals[redigera | redigera wikitext]

Nattapor med röd hals[redigera | redigera wikitext]

Förutom pälsens färg finns i princip inga ytliga skillnader mellan familjens medlemmar och arterna godkänns bara på grund av olik uppbyggda kromosomer.[4]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Wilson & Reeder, red (2005). ”Aotidae” (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4 
  2. ^ [a b c d e f g] Ronald M. Nowak, red (1999). ”Night Monkeys” (på engelska). Walker’s Mammals of the World. The Johns Hopkins University Press. sid. 551-553. ISBN 0-8018-5789-9 
  3. ^ [a b] Lang (2005). Aotus (på engelska). Primate Fact Sheets. http://pin.primate.wisc.edu/factsheets/entry/owl_monkey. Läst 31 maj 2018. 
  4. ^ Cachel, Susan (2015). ”Primate taxonomy”. Fossil Primates. Cambridge University Press. sid. 31 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]