Gråhäger

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Ardea cinerea)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Gråhäger
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Grey Heron, Torrile, Italy 0066 (15388633536).jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningPelikanfåglar
Pelecaniformes
FamiljHägrar
Ardeidae
SläkteArdea
ArtGråhäger
A. cinerea
Vetenskapligt namn
§ Ardea cinerea
AuktorLinné, 1758
Utbredning
Ardea cinerea map.png
Gråhägerns utbredning, där ljusgrönt betecknar vistelse häckningstid, blått övervintringsområde och mörkgrönt förekomst året runt.
Flygande gråhäger. Notera hållningen på halsen.
Flygande gråhäger. Notera hållningen på halsen.
Hitta fler artiklar om fåglar med

Gråhäger (Ardea cinerea), tidigare kallad enbart häger, tillhör familjen hägrar inom ordningen pelikanfåglar. Den är vida spridd i Europa, Asien och Afrika och ofta den i norra Europa enda förekommande hägerarten.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Gråhäger mitt i Stockholms city vid Norrström utanför Riksdagshuset i juni 2020.

Gråhägern är en stor och grov häger med lång s-formad hals, långa vingar och ben och lång dolkformad näbb. Dess längd är, med utsträckt hals, mellan 85 och 102 cm, vingspannet 155–175 cm och den väger upp till 1,4 kg. På ovansidan är den askgrå. Skuldrorna har förlängda ljusgrå fjädrar. Vingpennorna är gråsvarta, vingens framkant, huvudet och strupen vita. Hjässan och en lång nacktofs är svarta. Halsen är gråaktig, med svarta fläckar i rader längs framsidan. Bröstet har förlängda vita fjädrar och buken är vit. Näbben, benen och även ögats iris är gula. I flykten drar den in huvudet intill kroppen vilket gör att den får en högbröstad profil.

Gråhäger i Phetchaburi, Thailand.

Läten[redigera | redigera wikitext]

Det vanligaste lätet hörs oftast i skymningen från flygande fåglar på väg till nattkvist, ett kraxande "kah-ährk". I häckningskolonierna hörs olika kraxande och knackande ljud.

Utbredning och taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Gråhägern har ett mycket stort utbredningsområde. Den häckar i Europa så långt västerut som Azorerna, och norrut till strax norr om polcirkeln i Norge, i Afrika både i norr kring Medelhavet och söder om Sahara, ända ned till Sydafrika, i stora delar av Asien och på öar i Indiska oceanen. Populationerna i östra Europa och palearktiska Asien är flyttfåglar medan resterande populationer är kortflyttare, strykfåglar eller stannfåglar.

Underarter[redigera | redigera wikitext]

Trots gråhägerns stora utbredningsområde förs den absoluta merparten av världspopulationen till nominatformen A. c. cinerea. Antal underarter varierar bland olika taxonomer, men vanligt är att dela upp arten i fyra underarter med följande utbredning:[2][3]

  • Ardea cinerea cinerea – nominatformen återfinns i absoluta merparten av utbredningsområdet
  • Ardea cinerea jouyi – häckar i östra Asien, från Japan till Java
  • Ardea cinerea firasa – häckar på Madagaskar
  • Ardea cinerea monicae ("mauretansk häger") – häckar i Banc d'Arguin nationalpark i Mauretanien

"Mauretansk häger" beskrevs så sent som 1963 av Jouanin & Roux och på 1980-talet lades det fram förslag om att den borde kategoriseras som en egen art Ardea monicae.(ERARD et al. 1986)[4] Vissa menar också att amerikansk gråhäger (Ardea herodias) borde kategoriseras som underart till gråhägern.

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Hägern är i Sverige en relativt vanlig häckfågel och finns i södra delen av landet upp till södra Värmland, södra Dalarna, Västmanland och Hälsingland. Dessutom häckar den lokalt i Jämtland. På eftersommaren påträffas den ibland längre upp i landet. Merparten av den svenska populationen är flyttfåglar, men i södra Sverige och på Sveriges västkust är den stannfågel.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Gråhägern bygger bo i höga träd, helst bokar eller almar i skogsmark, vid insjöar och havsvikar med bräckt vatten. Den häckar i kolonier ibland på upp till 50–100 par. Bona är glest byggda av grenar och kvistar, på ovansidan fodrade med gräs och hår. Den lever monogamt. Honan lägger en kull om året med i genomsnitt tre till fem ägg, ibland så många som tio, vilka är blåaktigt gröna, utan fläckar. Ruvningen pågår mellan 25 och 28 dygn och när äggen är kläckta tar båda föräldrar hand om ungarna i cirka 42–45 dygn tills de är flygga.

Flygande gråhäger med bomaterial
Häckande gråhäger i Stockholmstrakten
Ägg från gråhäger.

Föda[redigera | redigera wikitext]

Gråhägern lever huvudsakligen av fisk. Den jagar genom att stå blickstilla i vattnet och sedan snabbt snappa upp fisk som simmar förbi. När den rastar, vid å- eller sjökanter, drar den upp ena benet och balanserar på det andra.

Gråhäger som äter fisk i Kyoto, Japan 2019.

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Gråhägern har ett mycket stort utbredningsområde. Även om dess beståndsutveckling globalt sett är oklar anses den inte vara hotad, och internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den därför som livskraftig. Världspopulationen uppskattas till mellan 790 000 och 3,7 miljoner individer, varav det i Europa tros häcka mellan 223 000 och 391 000 par.[1]

Även i Sverige anses beståndet livskraftigt och den tros öka i antal.[5]

Folktro[redigera | redigera wikitext]

Under medeltiden betraktades hägern som ett ädelt villebråd, som räknades till högvilt och på många platser skyddades av stränga lagbestämmelser. Detta berodde på att den utgjorde det främsta föremålet för falkjakt.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] BirdLife International 2012 Ardea cinerea Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2014.
  2. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11
  3. ^ Rasmussen P & D Donsker (Eds). 2020. IOC World Bird List (v10.1). doi :  10.14344/IOC.ML.10.1.
  4. ^ Érard, C, Guillou, J,J, & Mayaud, N (1986) Le Héron du Banc d'Arguin Ardea monicae, ses affinités morphologiques, son histoire., Alauda, Vol. 54 (3), sid:161-169
  5. ^ Artfakta om gråhäger, ArtDatabanken.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
  • Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D. (1999). Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. (första upplagan). Stockholm: Albert Bonniers förlag. sid. 34-35. ISBN 91-34-51038-9 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]