Arent Silfversparre

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Arent Fredrik Herman Silfversparre, född 8 augusti 1856Ekenäs, Blacksta socken, Södermanlands län, död 26 februari 1902 i Bofors, Karlskoga,[1] var en svensk uppfinnare och artillerikonstruktör.

Arent Silfversparre tillhörde den adliga ätten Silfversparre nr 99, som yngre son till underlöjtnanten friherre Carl Johan Oscar Silfversparre och Eva Nadeschda Groen. Han genomgick Kungliga Tekniska högskolans fackskola för bergsmekanik 1875-1879 och blev efter några års utländska studieresor anställd som ingenjör och konstruktör vid The Nordenfelt Gun and Ammunition Co. i London, och arbetade för Carl Arendt Ångström och Thorsten Nordenfelt. 1885 kom Silfversparre till AB Bofors-Gullspång, som nyligen börjat ge sig in på kanontillverkning i konkurrens med Finspångs bruk, baserat på bättre stålkunnande. Han var där anställd först som konstruktör och föreståndare för kanonverkstaden (som invigts 1884), och därefter, från 1894, som överingenjör och teknisk chef för hela det stora bruket med dess varierande tillverkning. Han satt från 1896 i bolagets styrelse.

Silfversparre gjorde stora insatser i fråga om höjandet av stålindustrin i Sverige samt var en synnerligen framstående konstruktör av krigsmateriel. Så t. ex. fick den av honom konstruerade kanonmekanismen med så kallad ogivalskruv - en av de första säkert funktionerande snabbeldsmekanismerna - allmänt erkännande såväl inom som utom Sverige samt antogs på 1890-talet för flertalet av svenska och danska flottornas kanoner. Till följd av det starka uppsving, som under 1890-talet ägde rum inom svenska flottan, kom han att framför allt att koncentrera sig på kust- och sjöartilleriet. Fältet för hans verksamhet var vid denna tid rikare än någonsin, för hela artilleritekniken undergick just då en förändring, som karakteriserades av övergång till snabbskjutande pjäser med väsentligt större ballistisk effekt än förut. Silfversparre konstruerade vid denna tid så gott som alla för svenska flottan antagna 37 mm-, 12 cm-, 15 cm- och 21 cm-kanoner samt därjämte kustartilleriets 24 cm-kanoner i själfsänkande lavettage och 12 cm-kanoner i pansartorn.

Under en provskjutning vid Bofors med en ändrad 15 cm-kanon och under en snabbeldsserie råkade ett skott genom någon felaktighet i mekanismen (som ej tillhörde någon av hans egna konstruktioner utan hade konstruerats av Marinförvaltningen) gå av, innan mekanismen hunnit stängas. Följden blev att tre personer ögonblickligen dödades och fem sårades, bland dem Silversparre, som avled två dagar därefter, 26 februari 1902. Skjutolyckan skedde på Bofors skjutfält, som anlades 1886, norr om Bofors järnvägsstation.[2].

Silfversparre var gift med Octavia Elisabeth Widebeck. Deras yngsta dotter blev gymnastikdirektör i Lyon, den andra dottern lärare. Deras fem äldsta söner blev instrumentmakare och ingenjörer och den yngste sonen sysslade med skogsvetenskap.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010): Silfversparre, Arent Fredrik Herman (18560808) DB, FS?
  2. ^ Bofors testcenter