Assia Djebar

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Assia Djebar
Assia Djebar.jpg
Född30 juni 1936[1][2]
Cherchell, Algeriet
Död6 februari 2015[1][3][4] (78 år)
Paris
MedborgarskapFrankrike[5] och Algeriet
Utbildad vidÉcole normale supérieure
Lycée Fénelon Arbcom ru editing.svg
SysselsättningLingvist, översättare, författare, professor, filmregissör, historiker
Befattning
Stol nummer 5 i Franska akademien (2005–2015)[6]
ArbetsgivareNew York University
Algers universitet
Politiskt parti
Workers' Party
MakeMalek Alloula
Utmärkelser
Neustadtpriset (1996)[7]
Grand Prix de la Francophonie (1999)
Tyska bokhandelns fredspris (2000)[8]
Kommendör av Arts et Lettres-orden
Riddare av Hederslegionen
Hedersdoktor vid Wiens universitet[9]
Hedersdoktor vid Concordia University
Namnteckning
Assia Djebar (signature).svg
Redigera Wikidata

Assia Djebar, pseudonym för Fatima-Zohra Imalayen, född 30 juni 1936 i Cherchell, död 6 februari 2015 i Paris, var en algerisk författare, översättare och filmskapare. Hon var professor i franska språket och litteraturen. De flesta av hennes skönlitterära verk handlar om de hinder som kvinnor möter, och hon var främst känd för sitt feministiska och postkoloniala ställningstagande.

Djebar har betraktats som en av Nordafrikas mest kända och inflytelserika författare och hon valdes till Georges Vedels efterträdare på stol 5 i Franska akademien 16 juni 2005 som den första författaren från Maghreb att uppnå ett sådant erkännande.[10]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Fatima-Zohra Imalayen föddes i en liten kuststad i utkanten av Alger i det på den tiden franska Algeriet. Fadern var algerier och lärare i franska vid den grundskola hon gick i.[11] Till skillnad från många andra muslimska flickor uppmuntrades hon att studera. Hon tog därför gymnasieexamen och begav sig till Frankrike, där hon studerade vid Lycée Fenelon i Paris år 1954. Hon blev 1955 den första algeriska kvinnan som någonsin antogs vid École Normale Superieure de Sèvres i Paris.[12] Där hade hon den franske islamologen Louis Massignon som lärare. På grund av oroligheter bland algeriska studenter som stödde Algeriets självständighet, tvingades hon avbryta studierna året därpå,[13] men hon tog sedermera en högre examen i historia.[11]

År 1957 gav hon ut sin första roman, La Soif.[14] Hon antog pseudonymen Assia Djebar eftersom hon fruktade sin fars ogillande.[källa behövs] Året därpå utkom romanen Les Impatients. Därefter följde bland andra Les Alouettes naïves (1967), med motiv från självständighetskriget 1954-1962.[12]

Mellan 1959 och 1962 var hon lärare i Maghrebs historia vid universitetet i Rabat och åren 1962 till 1965 samt 1974 till 1980 undervisade hon i litteratur och film vid universitetet i Alger. Under dessa år i Algeriet gjorde hon resor i landet, bland annat till sin hembygd, och samtalade med personerna hon mötte om deras historia och minnen av kriget. Om detta skrev hon reportage och gjorde dokumentärfilmer. År 1980 valde Djebar att permanent bosätta sig i Paris och helt ägna sig åt litterärt arbete – romaner, essäer, teater och litteraturkritik.[15] Efter ett decenniums uppehåll från skönlitteratur kom hon 1980 ut med novellsamlingen Femmes d'Alger dans leur appartement. Djebars mest kända roman är L'Amour la fantasia (Kärleken, kriget : en algerisk mosaik) från 1985, där berättelsen om algeriska kvinnoöden vävs samman med skildringen av fransmännens förtryck av Algeriet.[12]

Djebar blev 1997 utsedd till direktör för Centrum för franska och frankofona studier vid Louisiana State University[14] och 2001 till professor i franskspråkig litteratur vid New York University. Hon har under årens lopp undervisat på universitetsnivå i film, historia, semiotik, teater och franska.[11] År 2005 blev hon invald i Franska Akademien. Hennes sista roman blev Nulle part dans la maison de mon père (Ingenstans i min fars hus) som gavs ut 2007.

Hon gifte sig första gången 1958 med författaren Ould-Rouïs Ahmed (även kallad Walid Carn), som var aktiv i motståndsrörelsen. De skrev tillsammans ett drama för teatern 1969, Rouge l'aube (svenska: "röd gryning"), som uruppfördes på den tredje panafrikanska kulturfestivalen i Alger, och som behandlar frågor om postkolonialism.[16] Paret fick två barn tillsammans. De skilde sig 1975.[11] Djebar gifte sig 1980 med den algeriske poeten Malek Alloula med vilken hon bosatte sig i Paris.[källa behövs]

År 1996 mottog Djebar Neustadtpriset för bidrag till världslitteraturen, och året därpå tilldelades hon Yourcenarpriset. År 2000 tilldelades hon fredspriset Friedenspreis des Deutschen Buchhandels. Hon omtalades ofta som kandidat till Nobelpriset i litteratur. Djebar tilldelades/var invald i den franska orden Ordre national de la Légion d'honneur (Hederslegionen) samt orden Ordre des Arts et des Lettres.

Assia Djebar avled i Paris i februari 2015.[17]

Författarskap[redigera | redigera wikitext]

Allt sedan debuten 1957 med La Soif, har Djebar i skönlitteraturens form behandlat de problem som hon själv bevittnat och varit kringgärdad av: muslimska kvinnors liv i Maghreb, det politiska uppvaknandet vid Algeriets självständighetskrig, kvinnors rätt till utbildning, och Nordafrikas historia. Till skillnad från många västerländska feminister som tagit avstånd från religioner med förevändningen att de är patriarkala, stödde Djebar sin feminism med tolkningar av islam och Abrahams och Hagars tid, som i romanen Loin de Médine.[18] Stilistiskt verkade Djebar i en klassisk tradition,[19]men några verk (bland annat Les Enfants du Nouveau Monde, 1962) är skrivna i socialrealistisk stil.[11] Liksom många andra postkoloniala författare handlar många av Djebars berättelser om språk och identitet.

Assia Djebar har översatts till svenska av Ingvar Rydberg och har givits ut på Leopard förlag.[20]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • 1957La Soif (roman)
  • 1958Les Impatients (roman)
  • 1962Les Enfants du Nouveau Monde (roman)
  • 1967Les Alouettes naïves (roman)
  • 1969Poèmes pour l'Algérie heureuse (lyrik)
  • 1969Rouge l'aube (drama)
  • 1980Femmes d'Alger dans leur appartement (noveller)
  • 1985L'Amour, la fantasia (Kärleken, kriget : en algerisk mosaik, översättning: Ingvar Rydberg, 2003) (roman)
  • 1987Ombre sultane (Sultanbrudens skugga, översättning: Ingvar Rydberg, 2004) (roman)
  • 1991Loin de Médine (roman)
  • 1995Vaste est la prison (Ett fängelse så stort, översättning: Ingvar Rydberg, 2002) (roman)
  • 1996Le Blanc de l'Algérie (sakprosa)
  • 1997Oran, langue morte (novell)
  • 1997Les Nuits de Strasbourg (roman)
  • 1999Ces voix qui m'assiègent: En marge de ma francophonie (essä)
  • 2002La Femme sans sépulture (roman)
  • 2003La Disparition de la langue française (roman)
  • 2007Nulle part dans la maison de mon père (Ingenstans i min fars hus, översättning: Ingvar Rydberg, 2009) (roman)

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

  • 1978La Nouba des femmes du Mont Chenoua
  • 1982La Zerda ou les chants de l'oubli

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Internet Movie Database, IMDb-ID: nm0229131co0047972, läst: 13 oktober 2015.[källa från Wikidata]
  2. ^ Babelio, författar-id på Babelio: 14858, omnämnd som: Assia Djebar.[källa från Wikidata]
  3. ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  4. ^ Bibliographisches Institut & F. A. Brockhaus & Wissen Media Verlag (red.), Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: djebar-assia, omnämnd som: Assia Djebar, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  5. ^ läs online, www.lavoixdunord.fr.[källa från Wikidata]
  6. ^ Académie française, omnämnd som: Assia Djebar, Franska akademiens medlems-ID: assia-djebar, läs online, läst: 9 juli 2020.[källa från Wikidata]
  7. ^ läs online, www.neustadtprize.org, läst: 5 juli 2022.[källa från Wikidata]
  8. ^ läs online, www.friedenspreis-des-deutschen-buchhandels.de.[källa från Wikidata]
  9. ^ läs online, geschichte.univie.ac.at.[källa från Wikidata]
  10. ^ ”Assia Djebar, Novelist Who Wrote About Oppression of Arab Women, Dies at 78”. NYTimes.com. https://www.nytimes.com/2015/02/14/books/assia-djebar-novelist-who-wrote-about-oppression-of-arab-women-dies-at-78.html. Läst 8 juni 2017. 
  11. ^ [a b c d e] Pushpa Naidu Parekh, Siga Fatima Jagne, Postcolonial African writers: a bio-bibliographical critical sourcebook, s. 135
  12. ^ [a b c] ”Assia Djebar”. Store norske leksikon. http://snl.no/Assia_Djebar. Läst 1 augusti 2010. 
  13. ^ BookRags Författarpresentation till Fantasia: An Algerian Cavalcade
  14. ^ [a b] Europa Publications, International Who's Who of Authors and Writers 2004, 2003, s. 144
  15. ^ Franska Akademien (på franska)
  16. ^ Don Rubin, The World Encyclopedia of Contemporary Theatre: The Arab world, 1999, s. 29
  17. ^ ”Le cercle des amis d'Assia Djebar confirme le décès de cette grande écrivaine algérienne”. Algerie-Focus.com. Arkiverad från originalet den 12 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160312195128/http://www.algerie-focus.com/2015/02/mort-dassia-djebar-une-grande-voix-de-la-litterature-algerienne/. Läst 8 februari 2015. 
  18. ^ Rose Ure Mezu, A History of Africana Women's Literature (2007)
  19. ^ Julie Scott Meisami, Paul Starkey, Encyclopedia of Arabic literature, Volym 1, 1998, s. 197
  20. ^ ”Författaren Assia Djebar har avlidit”. Leopardforlag.se. http://www.leopardforlag.se/2015/02/forfattaren-assia-djebar-har-avlidit. Läst 8 juni 2017. [död länk]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]