Atlassångare

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Atlassångare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Sylvia deserticola.png
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljSylvior
Sylviidae
SläkteSylvia
ArtAtlassångare
S. deserticola
Vetenskapligt namn
§ Sylvia deserticola
AuktorTristram, 1859
Hitta fler artiklar om fåglar med

Atlassångare[2] (Sylvia deserticola) är en nordafrikansk fågel i familjen sylvior inom ordningen tättingar.[3]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Atlassångaren är en stannfågel i nordvästra Afrika som delas in i två underarter med följande utbredning:[3]

Vintertid flyttar en del individer söderut till planare mark.[4]

Arten har påträffats tillfälligt i Kanarieöarna, Gibraltar, Italien och Malta.[5]

Tidigare delade man in den i den tredje underarten ticehursti (R. Meinertzhagen 1939) som bara var känd från några enstaka specimen i Marocko och västra Algeriet, men detta taxon har inte officiell status idag.[3][6]

Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]

DNA-studier visar att typarten för släktet Sylvia, trädgårdssångare (S. borin) samt även svarthätta S. atricapilla) står närmare några afrikanska arter i andra släkten än med övriga Sylvia-arter.[7] Det medför att antingen expanderas Sylvia eller så förs atlassångaren med släktingar till ett annat släkte, Curruca.[8]

Fältkännetecken[redigera | redigera wikitext]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Atlassångaren är en relativt liten och långstjärtad Sylvia-sångare med en kroppslängd på 11,5-12,5 centimeter. Den liknar både glasögonsångaren och rödstrupig sångare, med den förras rostbruna vinge och vita ögonring och den senares tegelröda undersida, grå ovansida och vita mustaschstreck. Den håller sin långa stjärt olikt glasögonsångaren ofta rest. Unga fåglar på hösten är till förväxling lik glasögonsångaren men är mer beige på bröstet.[4]

Läten[redigera | redigera wikitext]

Atlassångaren sjunger likt flera andra Sylvia-arter med sin snabb och kvittrig ramsa och inflikande korta visseltoner. Den är lika snabb som provencesångarens, men mer varierad.[4]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Fågeln häckar i bergiga områden på mellan 900–1600 meters höjd över havet,[6] eller hedar med buskvegetation[4]. Vintertid påträffas den ofta på planare och lägre nivå i exempelvis torr stäpp eller halvöken.[4]

Föda[redigera | redigera wikitext]

Atlassångaren lever främst av små leddjur, som maskar, larver, myror och skalbaggar. Troligen intar den även frukt under hösten. Den födosöker främst lågt i gräs och buskar, ofta även på marken.[9]

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Häckningssäsongen äger rum huvudsakligen mellan maj och juli, men inleds så sent som maj på högre nivåer. Den verkar ha ett monogamt häckningsmönster. Den lägger tre till fem ägg i ett bo av gräs placerat en till en och en halv meter ovan mark i en buske.[9]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Den beskrivs som tämligen allmän och lokalt allmän.[10]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Sylvia deserticola Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 2016-12-11.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  4. ^ [a b c d e] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 312. ISBN 978-91-7424-039-9 
  5. ^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 185. ISBN 978-84-941892-9-6 
  6. ^ [a b] Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
  7. ^ Moyle, R.G., M.J. Andersen, C.H. Oliveros, F. Steinheimer, and S. Reddy (2012), Phylogeny and Biogeography of the Core Babblers (Aves: Timaliidae), Syst. Biol. 61, 631-651.
  8. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  9. ^ [a b] Aymí, R. & Gargallo, G. (2018). Tristram's Warbler (Sylvia deserticola). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/58965 27 april 2018).
  10. ^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2006. Handbook of the Birds of the World, vol. 11: Old World Flycatchers to Old World Warblers. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]