Barretts esofagus

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Barretts esofagus
Klassifikation och externa resurser
ICD-10K22.7
ICD-9530.85
OMIM109350
DiseasesDB1246
MedlinePlus001143
eMedicineradio/73 
MeSHsvensk engelsk

Barretts esofagus är ett sjukdomstillstånd då celler i nedre delen av matstrupen omvandlas till en annan mer syratålig sort (skivepitel blir cylinderepitel), genom så kallad metaplasi [1]. Detta sker då magsyra och galla ofta och länge felaktigt befunnit sig i matstrupen, vilket ofta ger symptom i form av sura uppstötningar och obehag bakom bröstbenet, särskilt i liggande, vid framåtböjning eller vid ökat buktryck (så kallad gastroesofageal refluxsjukdom). Reflux av magsyra och galla kan dock vara symptomlöst och ändå ge upphov till Barrett's esofagus [2]. Cellförändringarna som uppstår vid Barrets esofagus anses vara föregångaren till en viss typ av matstrupscancer (adenocarcinom). Den absoluta risken att få matstrupscancer är dock mycket låg[3], och de flesta med Barretts esofagus dör av andra orsaker än matstrupscancer [4]. Trots att risken för matstrupscancer är låg följer man ofta patienter med Barretts esofagus med regelbundna kontroller[5].

Tillståndet är döpt efter den australiensiske kirurgen Norman Barrett (1903-1979) som beskrev tillståndet 1957.

Diagnosen ställs med gastroskopi. En bekräftande biopsi från Barrettslemhinnan visande metaplastiskt epitel är obligatorisk för diagnos i Sverige.[6]

Epidemiologi[redigera | redigera wikitext]

En tvärsnittsstudie har estimerat prevalensen i Sverige till 1.6%.[7] I selekterade högriskmaterial från USA är den estimerade prevalensen mycket högre, uppåt 25%.[8] Riskfaktorer för Barretts esofagus inkluderar hög ålder, manligt kön, central fetma och symptomatisk refluxsjukdom.[5]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Spechler, Stuart J.; Souza, Rhonda F. (2014-08-28). ”Barrett's esophagus”. The New England Journal of Medicine 371 (9): sid. 836–845. doi:10.1056/NEJMra1314704. ISSN 1533-4406. PMID 25162890. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/25162890. Läst 6 november 2017. 
  2. ^ Taylor, Justin B.; Rubenstein, Joel H. (August 2010). ”Meta-analyses of the effect of symptoms of gastroesophageal reflux on the risk of Barrett's esophagus”. The American Journal of Gastroenterology 105 (8): sid. 1729, 1730–1737; quiz 1738. doi:10.1038/ajg.2010.194. ISSN 1572-0241. PMID 20485283. PMC: PMC2916949. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/20485283. Läst 6 november 2017. 
  3. ^ Holmberg, Dag; Ness-Jensen, Eivind; Mattsson, Fredrik; El-Serag, Hashem B.; Lagergren, Jesper (April 2017). ”Risk of oesophageal adenocarcinoma in individuals with Barrett's oesophagus”. European Journal of Cancer (Oxford, England: 1990) 75: sid. 41–46. doi:10.1016/j.ejca.2016.12.037. ISSN 1879-0852. PMID 28214656. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/28214656. Läst 6 november 2017. 
  4. ^ Erichsen, R.; Horvath-Puho, E.; Lund, J. L.; Dellon, E. S.; Shaheen, N. J.; Pedersen, L. (April 2017). ”Mortality and cardiovascular diseases risk in patients with Barrett's oesophagus: a population-based nationwide cohort study”. Alimentary Pharmacology & Therapeutics 45 (7): sid. 973–982. doi:10.1111/apt.13962. ISSN 1365-2036. PMID 28139003. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/28139003. Läst 6 november 2017. 
  5. ^ [a b] Shaheen, Nicholas J.; Falk, Gary W.; Iyer, Prasad G.; Gerson, Lauren B.; American College of Gastroenterology (January 2016). ”ACG Clinical Guideline: Diagnosis and Management of Barrett's Esophagus”. The American Journal of Gastroenterology 111 (1): sid. 30–50; quiz 51. doi:10.1038/ajg.2015.322. ISSN 1572-0241. PMID 26526079. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/26526079. Läst 6 november 2017. 
  6. ^ ”Riktlinjer för utredning samt handläggning av Barretts esofagus”. Arkiverad från originalet den 22 december 2015. https://web.archive.org/web/20151222080530/http://svenskgastroenterologi.se/sites/default/files/pagefiles/Nationella_riktlinjer_barrett_esofagus2012_3.pdf. Läst 15 december 2015. 
  7. ^ Ronkainen, Jukka; Aro, Pertti; Storskrubb, Tom. ”Prevalence of Barrett's esophagus in the general population: an endoscopic study”. Gastroenterology 129 (6): sid. 1825-1831. doi:10.1053/j.gastro.2005.08.053. ISSN 0016-5085. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/16344051. Läst 15 december 2015. 
  8. ^ Shaheen, Nicholas J.; Richter, Joel E.. ”Barrett's oesophagus”. Lancet (London, England) 373 (9666): sid. 850-861. doi:10.1016/S0140-6736(09)60487-6. ISSN 1474-547X. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/19269522. Läst 15 december 2015. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]