Kryptosporidios

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Cryptosporidium
Cryptosporodium muris
Cryptosporodium muris
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Chromalveolata
Underrike Alveolata
Stam Apicomplexa
Klass Coccidia
Ordning Eucoccodiorida
Familj Cryptosporidiidae
Släkte Cryptosporidium
Vetenskapligt namn
§ Cryptosporidium

Kryptosporidios /krʏptʊspʊrɪdɪˈoːs/ är en infektion som orsakas av den encelliga parasiten Cryptosporidium. Den orsakar kraftig diarré hos människor och andra däggdjur, framför allt idisslare, samt fiskar, reptiler och fåglar. Det finns ingen effektiv medicinsk behandling, men sjukdomstillståndet går i allmänhet över av sig själv efter två till fyra veckor. Hos personer med nedsatt immunförsvar, såsom aidspatienter, kan sjukdomen vara livshotande[1][2][3] och hos immunsupprimerade individer kan infektionen bli kronisk.[1]

Kryptosporidios sprids via kontakt med smittade material till föda som sedan intas oralt. En vanlig smittväg är dricksvatten från ytvatten,[4] bassängvatten men även från person till person, framför allt bland barn.[1] Risken att smittas av dricksvatten från grundvatten bedöms vara nästan obefintlig.[4]

Infektion karakteriseras efter en veckas inkubationstid av vattniga diarréer, buksmärtor, illamående, huvudvärk och feber.[5][6]

Cryptosporidium[redigera | redigera wikitext]

Cryptosporidium är ett släkte urdjur (protozoa) med över 20 olika namngivna arter. De flesta infektioner hos människor orsakas av Cryptosporidum hominis, som troligen endast smittar människor, och Cryptosporidium parvum, som är vanlig hos nötkreatur och i synnerhet kalvar, men som kan smitta de flesta däggdjur.[1]

För att spridas bygger parasiten en tjockare cellvägg och bildar en oocysta. Det krävs färre än 10 oocystor för att smittan ska få fäste i en individ, vilket gör att den lätt sprids från person till person. Oocystorna är resistenta mot de koncentrationer av klor som tillsätts dricks- och badvatten.[1]

Förekomsten av Cryptosporidium tros öka som en följd av den globala uppvärmningen.[7]

Stora utbrott[redigera | redigera wikitext]

I Milwaukee, USA, infekterades 1993 över 403 000 människor av Cryptosporidium från dricksvattnet.[7]

Ett flertal utbrott har rapporterats från Storbritannien.[7]

Rening av dricksvatten[redigera | redigera wikitext]

Många vattenreningsverk som tar in rått vatten från floder, sjöar och reservoar för offentligt dricksvattenproduktion använder konventionella filtreringstekniker. Detta involverar en serie av processer, inkluderat koagulering, flockulering, sedimentering, och filtrering. Direkt filtrering, som typiskt används för att behandla vatten med låg partikelhalt, inkluderar koagulering och filtrering, men inte sedimentering. Andra vanliga filtreringsprocesser, inkluderar långsamma sandfilter och jordfilter av kiselgur tar bort 99% av Cryptosporidium.[8] Produktspecifik membran-, säck- och kassettfilter tar bort Cryptosporidium.

Cryptosporidium är dock mycket resistent mot klordesinfiktion,[9] med tillräckligt höga koncentrationer och lång kontakttid, kan Cryptosporidium inaktiveras av klordioxid och ozonbehandling. De erfordliga nivåerna av klor utesluter normalt sett användandet av klordesinfektion som en tillförlitlig metod för att kontrollera Cryptosporidium i dricksvatten. Ultraviolett (UV) strålning inaktiverar Cryptosporidium vid relativt låga doser. Water Research Foundation-betald forskning upptäckte ursprungligen UV:s förmåga att inaktivera Cryptosporidium.[10][11]

En av de största utmaningarna för att identifiera utbrott är förmågan att identifiera Cryptosporidium i laboratorium. Realtidsbevakningsteknologi är nu kapabel att detektera Cryptosporidium med direktuppkopplade system, till skillnad från stickprov och satstestning som använts förut.

Den mest tillförlitliga sättet att avdöda Cryptosporidium i dricksvatten är att koka det.[12][13]

Cryptosporidium i Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Sverige är sjukdomen sedan 1 juli 2004 anmälningspliktig enligt smittskyddslagen. Cirka 70–140 fall rapporteras årligen, varav 90% i Stockholms län och 70 % tros ha smittats utomlands. Cirka 80 procent av de inhemska fallen inträffar under augusti till november.[1]

Enligt en rapport[7] 2011 av Smittskyddsinstitutet av Sveriges fem största ytvattentäkter innehåller elva procent av proverna tagna 2003–2008 Cryptosporidium.[14] Smittskyddsinstitutet påtalar att "undersökningen omfattar förekomst i ytvatten, alltså inte i dricksvatten".[15]

Utbrott på Lidingö 2002[redigera | redigera wikitext]

Över 1000 personer blev sjuka efter en olycka då avföring hamnat i vattnet i ett bassängbad.[7]

Utbrott i Östersunds kommun 2010[redigera | redigera wikitext]

Den 26 nov 2010 inträffade ett utbrott av Cryptosporidium hominis i Östersunds kommun.[16] Invånarna uppmanades därefter att koka allt kranvatten som skulle användas till dryck, matlagning, och tandborstning. Kommunens miljöchef Jari Hiltula sade den 28 nov att man då ännu inte hade klarlagt att vattnet är smittkällan. Ungefär 50 000 personer i området hade kommunalt dricksvatten. Smittskyddsläkaren gjorde bedömningen att 1000-tals personer kunde vara smittade. Den 27 nov rapporterades ett 30-tal personer drabbats av akuta besvär.[17][18] Den 29 nov 2010 hade 2000 personer anmält till kommunen att de hade drabbats av magsjuka. Mätningar visade att parasiten fanns i dricksvattnet. Totalt bedömdes 3000–9000 personer vara smittade.[19] Efter ytterligare 5 dagar, den 3 dec 2010 hade 8000 personer anmält till kommunen att de hade drabbats av magsjuka. Då hade även 25 personer behövt sjukhusvård.[20] Östersunds kommun valde den 13 dec 2010 att avsluta den internetenkät som hade gjort det möjligt för kommuninvånarna att enkelt anmäla att de drabbats av magsjuka. Då hade 12400 personer svarat på enkäten.[21] Det högsta antalet Cryptosporidium som uppmättes i utgående dricksvatten var mindre än fem parasiter per 1.000 liter vatten.[22]

Totalt beräknades uppåt 30 000 personer ha drabbats av smittan från parasiten. Vissa blev sjuka i flera omgångar. 65 personer blev så sjuka att de vårdades på sjukhus. Kommuninvånarna var tvungna att koka sitt vatten i 88 dagar.[23]

I juni 2013 åtalades Östersunds kommun för miljöbrott och vållande av sjukdom. Åklagaren yrkade att kommunen skulle betala tre miljoner kronor i företagsbot och tre miljoner i ett förverkandeyrkande för de pengar som kommunen tjänat på att skjuta upp nödvändiga investeringar. Kommunen menade att man hade haft tillräckligt antal barriärer mot mikrobiologisk smitta.[23][uppföljning saknas]

Utbrott i Skellefteå kommun 2011[redigera | redigera wikitext]

I mitten av april 2011 inträffade ytterligare ett utbrott av Cryptosporidium hominis, denna gång i Skellefteå kommun, då många personer på kort tid drabbats av magsjukesymtom typiska för cryptosporidium.[16] Det bekräftades att cryptosporidium orsakade magsjukan, men det var inte säkerställt att dricksvattnet låg bakom smittspridningen. Med tanke på spridningen fokuserades sökandet efter smittkällan till Skellefteås största vattenreningsverk, Abborrverket. De första provsvaren från reningsverket var negativa, men Skellefteå kommun tog fler prover därifrån och kommunen handlade fortfarande utifrån att cryptosporidium fanns i vattnet.[uppföljning saknas]

En förundersökning om misstänkt miljöbrott inleddes men lades ned.[23]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] ”Kryptosporidios – kraftigt underdiagnostiserad diarrésjukdom”. Läkartidningen. 7 juli 2009. http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=12357. 
  2. ^ Melissa Kaplan's Herp Care Collection, Last updated December 18, 2009, Cryptosporidium: Health Threat to Humans and Reptiles 2010-12-08
  3. ^ Gilson M.D., Ian (1996:). ”Cryptosporidiosis in Patients with HIV Disease: Is It Safe to Drink the Water?”. HIV Newsline (San Francisco General Hospital). http://www.thebody.com/content/art12553.html.  2010-12-08
  4. ^ [a b] TT. "Grundvatten ger bättre parasitskydd", Västerbottens-Kuriren, 21 april 2011. Läst den 23 maj 2011.
  5. ^ SVT 2010-11-28
  6. ^ iastate.edu - Factsheet cryptosporidiosis 2010-12-08
  7. ^ [a b c d e] Anette Hansen. "Giardia och Cryptosporidium i svenska ytvattentäkter", Smittskyddsinstitutet, februari 2011. Läst den 24 maj 2011.
  8. ^ ”The Interim Enhanced Surface Water Treatment Rule – What Does it Mean to You?” (pdf). USEPA. http://www.epa.gov/safewater/mdbp/ieswtrwhatdoesitmeantoyou.pdf. Läst 6 maj 2007. 
  9. ^ Korich DG, Mead JR, Madore MS, Sinclair NA, Sterling CR (1990). ”Effects of ozone, chlorine dioxide, chlorine, and monochloramine on Cryptosporidium parvum oocyst viability”. Appl. Environ. Microbiol. 56 (5): ss. 1423–8. PMID 2339894. PMC: 184422. http://aem.asm.org/cgi/pmidlookup?view=long&pmid=2339894. 
  10. ^ Rochelle, PAUL A. (2004 Sep-October). ”Irreversible UV inactivation of Cryptosporidium spp. despite the presence of UV repair genes”. J Eukaryot Microbiol 51 (5): ss. 553–62. doi:10.1111/j.1550-7408.2004.tb00291.x. PMID 15537090. 
  11. ^ ”Ultraviolet Disinfection and Treatment”. WaterResearchFoundation (formerly AwwaRF). http://www.waterresearchfoundation.org/research/TopicsAndProjects/topicSnapshot.aspx?topic=uv. Läst 6 maj 2007. 
  12. ^ ”Boil water warning 'precaution'”. BBC. 2008-09-02. http://news.bbc.co.uk/1/hi/wales/7589839.stm. Läst 7 september 2009. 
  13. ^ ”Boil water 'into January' warning”. BBC. 2005-11-30. http://news.bbc.co.uk/1/hi/wales/4484946.stm. Läst 7 september 2009. 
  14. ^ "Cryptosporidium i många ytvatten", cirkulation, 14 februari 2011. Läst den 24 maj 2011.
  15. ^ "Giardia och Cryptosporidium i svenska ytvattentäkter", Smittskyddsinstitutet, 17 februari 2011. Läst den 24 maj 2011.
  16. ^ [a b] Gullvy Hedenberg. "Cryptosporidium i Skellefteå", Svenskt Vattens webbplats, 22 maj 2011. Läst den 24 april 2012.
  17. ^ svt.se - Östersund, ledningarna behöver inte spolas 2010-11-xx
  18. ^ hbl.fi - Tusentals Östersundsbor kan vara smittade av parasiten Cryptosporidium som orsakar svår magsjuka. Det kommunala dricksvattnet misstänks vara smittkällan. 2010-11-27
  19. ^ Största utbrottet i Sverige SVT Jämtlandsnytt, 29 november 2010
  20. ^ 8 000 personer har anmält smitta Östersundsposten, 3 december 2010
  21. ^ Kommunens parasitenkät avslutas Östersundsposten, 13 december 2010
  22. ^ Chatta med Jari och AnnSofie Östersundsposten
  23. ^ [a b c] Östersund TT. "Östersund åtalas för vattenparasit", Svenska Dagbladet 9 juli 2013. Läst den 9 juli 2013.