Meckels divertikel

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Meckel's diverticulum
Klassifikation och externa resurser
Meckels divertikel med del av tunntarmen
ICD-10 C17.3 , Q43.0
ICD-9 152.3, 751.0
OMIM 155140
DiseasesDB 7903
eMedicine med/2797  ped/1389 rad/425
MeSH engelsk

Meckels divertikel är en rest efter ductus omfaloentericus, som normalt försvinner av sig självt. Ibland kan dock denna rest finnas kvar som en utbuktning på tarmen, och denna divertikel kallas Meckels divertikel efter Johann Friedrich Meckel den yngre, 1781–1833.

Meckels divertikel återfinns hos ca 1-3 % av befolkningen, något vanligare hos män och är ofta belägen ca 0.5 m från cekum, blindtarmen. Den kan vara olika lång; från en skönjbar utbuktning av tarmen till några decimeter. Divertikelns vägg innehåller samma lager som resten av tunntarmen, men ibland finns också magsäcksslemhinna, innehållande syraproducerande celler. I dessa fall bildas inte sällan ulcus, sår, som kan ge svart avföring (blöda), smärta i magen och feber på grund av infektion. Symtomen kan vara förvillande lika de vid appendicit. Behandlingen är oftast operation där divertikeln tas bort.

Referenser[redigera | redigera wikitext]