Beatrice Dickson

Beatrice Dickson
	Beatrice Dickson
Född	31 mars 1852; Gustavi församling, Sverige
Död	18 januari 1941 (88 år); Gustavi församling, Sverige
Begravd	Östra kyrkogården, Göteborg; kartor
Medborgare i	Sverige
Sysselsättning	Filantrop
Föräldrar	James Dickson
Släktingar	James Fredrik Dickson (syskon); Caroline Wijk (syskon)
	Redigera Wikidata

Cecilia Elise Beatrice Dickson, född 31 mars 1852 i Göteborg, död 18 januari 1941 i Göteborgs domkyrkoförsamling^[5], var en av den svenska nykterhetsrörelsens pionjärer.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Hon var dotter till James Dickson och Eleonore Willerding (1821–1900). Hon var yngre syster till filantropen Caroline Dickson. Beatrice Dickson bodde och ägde ett hus vid Norra Allégatan 8 och senare ett annat vid Hvitfeldtsplatsen 4, granne med Engelska kyrkan och Gegerfeltska villan. Båda fastigheterna donerades senare till KFUK.^[6]

Åren 1882–83 vistades Beatrice Dickson med sin mor i London, där hon kom i kontakt med Blåbandsrörelsen. Hösten 1883 startade redaktör Oskar Eklund tidningen Blå Bandet i Sverige. Familjen Dickson finansierade utgivningen av tidningen genom att teckna många gåvoprenumerationer. Den 2 januari 1884 höll man ett möte för trädgårdsarbetarna på familjeegendomen Överås i Göteborg och bildade Öfverås Blåbandsförening, den första i Sverige. Denna växte mycket snabbt och snart hade man över 400 medlemmar. Föreningen flyttade senare från Överås till lokaler i centrala Göteborg och bytte då namn till Sveriges första blåbandsförening. Beatrice Dickson var föreningens sekreterare i 15 år och höll de flesta föredragen vid mötena, som hölls två gånger i månaden.

Under sin London-vistelsen uppmärksammade hon de "kuskstugor", Cabmen´s Shelter, som från 1875 sattes upp på lämpliga väntplatser i centrala London. Stugorna hade donerats av en grupp aktningsvärda personer med greven av Shaftesbury i spetsen. De gröna stugorna var inte längre än "en häst och vagn" och kunde skydda upp till tio kuskar mot väder och vind. Åter i Göteborg tog Beatrice Dickson själv initiativ till och donerade medel för uppförande av ett dussin kuskstugor i centrala Göteborg under åren 1884–88.^[7]

År 1886 bildade Dickson även en blåbandsförening för fabriksarbeterskor, som hon själv blev ordförande för, och 1894 var Dickson med om att bilda Svenska kvinnors evangeliska nykterhetsförbund, vars ordförande hon var fram till 1926. Hon var även ordförande i Göteborgs KFUK 1891–1916. Dickson var styrelseledamot i AB Göteborgssystemet 1907–17.

Vid det nordiska nykterhetsmötet i Stockholm 1902 var Beatrice Dickson en av talarna. Rubriken på hennes tal var "Den svenska kvinnan och nykterhetsrörelsen".

Dickson startade två sommarhem i Askim, en församlingshydda i Masthugget (Oscar Fredriks församling) och Gårdabo, ett hem för fabriksarbeterskor på Gårda.

Beatrice Dixson är begravd på Östra kyrkogården i Göteborg.^[8]

Utmärkelse[redigera | redigera wikitext]

Beatrice Dickson fick medaljen Illis Quorum 1916.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

^ [a b c d] Cecilia Eliza Beatrice Dickson, Svenskt biografiskt lexikon, läs online.^{[källa från Wikidata]}
^ [a b c d] Sveriges dödbok, 18520331 Dickson, Cecilia Elise Beatrice, läst: 16 september 2018.^{[källa från Wikidata]}
^ Svenskagravar.se, Dickson, Beatrice, läs online, läst: 5 maj 2023.^{[källa från Wikidata]}
^ [a b c d] Cecilia Elise Beatrice Dickson, läst: 16 september 2018.^{[källa från Wikidata]}
^ Sveriges Dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010).
^ Några uppgifter om släkten Dickson Arkiverad 9 maj 2021 hämtat från the Wayback Machine., Dicksonska släktföreningen.
^ Beatrice Dickson, Riksarkivet.
^ Beatrice Dickson, SvenskaGravar.

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Några uppgifter om släkten Dickson, Dicksonska släktföreningen. Läst 14 mars 2017.
Nykterhetsrörelsens banérförare (+ foto). Läst 14 mars 2017.
Beatrice Dickson, Riksarkivet. Läst 14 mars 2017.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Kvinnokavalkad : en bilderbok om svenska kvinnors liv 1918-1944, av Ellen Rydelius och Anna Odhe, Bonnier, Stockholm 1946, s. 65
Svenska Dagbladets årsbok : 1941, red. H E Kjellberg, Stockholm 1942, s. 267

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Hundrade och en Göteborgskvinnor / Lisbeth Larsson (red). Arkiv i väst, 0283-4855 ; 22. Göteborg: Riksarkivet, Landsarkivet i Göteborg. 2018. sid. 83-85. Libris 22682935. ISBN 9789198465747
Carlgren, W.: Cecilia Eliza Beatrice Dickson i Svenskt biografiskt lexikon (1945)
Sjöberg, Maria: Cecilia Elise Beatrice Dickson i Svenskt kvinnobiografiskt lexikon

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Beatrice Dickson i Libris

[5e6250221b10d97ed41d8ddaecb17970dfeb4eb1-1] [a b c d] Cecilia Eliza Beatrice Dickson, Svenskt biografiskt lexikon, läs online.^{[källa från Wikidata]}

[b6907caffde66be1f0ad4492b09fc2f209428981-2] [a b c d] Sveriges dödbok, 18520331 Dickson, Cecilia Elise Beatrice, läst: 16 september 2018.^{[källa från Wikidata]}

[026256b645a3b4ec4c37c2b098af5a830941cfda-3] Svenskagravar.se, Dickson, Beatrice, läs online, läst: 5 maj 2023.^{[källa från Wikidata]}

[0bb549c5376b990b1d70395d26c8eb06482be0da-4] [a b c d] Cecilia Elise Beatrice Dickson, läst: 16 september 2018.^{[källa från Wikidata]}

[5] Sveriges Dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010).

[6] Några uppgifter om släkten Dickson Arkiverad 9 maj 2021 hämtat från the Wayback Machine., Dicksonska släktföreningen.

[7] Beatrice Dickson, Riksarkivet.

[8] Beatrice Dickson, SvenskaGravar.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]