Masthugget

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Masthugget, nr 12
Stadsdel
Masthuggstorget.
Masthuggstorget.
Land Sverige
Kommun Göteborg
Stad (tätort) Göteborg
Stadsdelsnämnd Majorna-Linné
Församling Oscar Fredriks, Masthuggets
Koordinater 57°41′48.84″N 11°56′31.7″Ö / 57.6969000°N 11.942139°Ö / 57.6969000; 11.942139
Area 56 hektar
Statistikkod primärområde 105, stadsdelsnummer 12

Masthugget är en stadsdel och primärområde inom stadsdelsområdet Majorna-Linné i Göteborg, och hör till stadens ursprungliga markområden från 1621. Redan 1646 förklarades området som förstad till Göteborg, och en oreglerad bebyggelse uppstod i anslutning till skeppshamnarna utmed Göta älv. Stadsdelen har en areal på 56 hektar.[1]

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Gränser[redigera | redigera wikitext]

Området angränsar i norr till stadsdelarna Lindholmen och LundbyvassenHisingen, längs en cirka 1 kilometer lång gräns ute i Göta älv. I nordost går gränsen cirka 350 meter mot stadsdelen Inom Vallgraven, för att sedan söderut, längs Järntorgsgatan under cirka 200 meter möta stadsdelen Pustervik. Från Nya Allén kommer stadsdelen Haga, söderut cirka 370 meter, över Järntorget och längs Linnégatan fram till Plantagegatan. Här tar stadsdelen Olivedal vid i söder under drygt 300 meter, längs Plantagegatan och Värmlandsgatan för att sluta i en kort bit av Fjärde Långgatan. I nordväst gränsar därefter Masthugget till stadsdelen Stigberget, längs Fjärde Långgatan, Andra Långgatan och vidare upp för Stigbergsliden där gränsen sedan viker av norrut längs Barlastgatan och fram till Emigrantvägen och västerut cirka 350 meter till Amerikaskjulet. Gränsen går sedan rakt norrut i Göta älv vid Stigbergskajen, där den snart vänder österut under cirka 230 meter för att där igen möta Lindholmen.[2][3][4]

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Stadsdelen består av flera områden med olika karaktär. Vid älven ligger hamnen, glest bebyggd med stora lagerbyggnader och liknande, därefter de täta kvarteren runt Långgatorna. Några hundra meter söder om älven reser sig Masthuggsbergen brant. På dess norra sluttning ligger ett bostadsområde från sent 1960-tal med stora huslängor, på toppen längst i söder är det landshövdingekvarter innan Slottskogen tar vid. Masthuggskyrkan vetter mot hamninloppet och är en välkänd och karaktäristisk profil i Göteborgs stadssiluett.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Landshövdingehus på Klamparegatan omkring 1900. Allt revs på 1960-talet. Bilden från Göteborgs Historiska Museum

Namnet Masthugget är belagt från 1647, Mastehugget [5] och syftar på den tillverkning av skeppsmaster som förekom i hamnområdet, genom att masttimmer skeppades till de masthamnar som låg mellan Skeppsbron och Stigberget och därefter färdigställdes.[6] Den 4 oktober 1647 fick tretton masthuggare[7] burskap i Göteborg. Därmed blev de egna företagare, som kunde anställa arbetare till masthuggning och bedriva skeppshandel. Detta datum kan därmed sägas vara Masthuggets tillblivelse.[8]

Ett Masthandelskompani stiftades här redan 1642 och ett Masthuggaregille år 1676. Masthuggskajen anlades åren 1888-1902 med sex meters djup. Arbetet försenades dock av ett kraftigt ras den 25 november 1900, då cirka 100 meter av kajen försvann i älven.[9] Ännu in på 1660-talet gick Masthugget officiellt under namnet Haga. Masthamnen var för övrigt det tidigare namnet på del av nuvarande Packhusplatsen (igenfylld 1861).

Masthugget var ett av de områden utanför den gamla staden som tidigt fick en regleringsplan för sin bebyggelse. År 1823 fastställde Kungl. Maj:t en plan som skulle ligga till grund för återuppbyggnaden av stadsdelen efter den stora branden i augusti 1821. Resultatet av denna plan förstördes dock vid en ny brand 1832 samt vid branden i november 1857. Ända fram på 1990-talet var bebyggelsen i huvudsak fortfarande reglerad efter den år 1866 fastställda planen för stadens områden utanför vallgraven. Trots revidera stadsplaner från 1942 och 1948, fanns då en del äldre magasinsbebyggelse mellan Första Långgatan och älven, av låg standard och mycket eldfarlig.[10]

Stadsdelens södra delar består till stora delar av så kallade landshövdingehus. Detta är en hustyp som är mycket karakteristisk för Göteborg. Husen har tre våningar, med bottenvåning i sten och de två övre våningarna i trä. Den tidigaste bebyggelsen uppstod längs två huvudvägar västerut; Smala vägen, som motsvarade dagens Första Långgatan och Breda vägen, som löpte i en båge från Järntorget utefter Masthuggsbergen och fram till Johanneskyrkan. Bebyggelsen bestod fram till mitten av 1800-talet av enkla bostadshus i en till två våningar samt några få herrgårdsliknande hus med större trädgårdar, som kunde sträcka sig från Masthuggsbergets fot och ända ner till älven. Stadsdelen tillhörde länge bland de fattigaste i Göteborg och många av de boende arbetade i hamnen eller på någon av de stora industrierna.

Liksom i Haga ägde man inte sina tomter, och om en belägring hotade tvingades man riva husen och flytta inom vallgravarna. Mellan 1870 och 1910 försvann all gammal träbebyggelse och 3-6 våningars stenhus uppfördes.

Göteborgs stadsfullmäktige beslöt 1 mars 1877 att installera fotogenlampor som nattbelysning i delar av den offentliga miljön i Masthuggsbergen, till en kostnad av cirka 50 kronor per lampa. Belysningssäsongen var 10 augusti - 10 maj.[11] Elektriciteten kom till Masthugget i slutet av december 1892, då apoteket Svanen i hörnet av Järntorget och Andra Långgatan fick elektrisk belysning, så fick även herr Sigurd Smidts lampbutik i hörnet av Linné- och Tredje Långgatan (samma kvarter).[12]

Söndagen den 12 augusti 1821, vid tiotiden på kvällen, utbröt en våldsam eldsvåda i handlanden Th. Gavins hus nära "Balast-kajen". Elden spred sig vidare söderut, upp över Masthuggsbergen, och slukade 83 stycken hus.[13]

Församlingen bildas[redigera | redigera wikitext]

Masthuggskyrkan

Göteborgs förstäder blev territoriella den 1 maj 1883, vilket innebar att det nu fanns en direkt koppling mellan var man bodde och församlingstillhörighet. Masthuggets kyrkoförsamling kom även att innefatta områden utanför Masthugget, men blev tillfälligt underställd Oscar Fredriks församling, som hade uppstått samtidigt. Delar av Majornas 3:e och 6:e rotar samt hela 5:e och 7:e rotarna (nuvarande Stigberget, Olivedal och Kommendantsängen, Pustervik, Slottsskogen samt en mindre del av Östra- och hela Västra Haga kom därmed att tillhöra församlingen. Först 1908 etablerades Masthugget som en egen fristående församling efter ett Kungligt brev av den 27 april 1906, med bland annat följande lydelse:
[14] Masthugget är ett område i Göteborgs Västra delar som huvudsakligen omfattar det s.k. Stigberget (ursprungligen Stegaberget) som sluttar ner mot Göta Älv och hamnen som även utgör gräns mot norr, samt de s.k. Masthuggsbergen upp mot Slottsskogen som är ett skogbeväxt område åt söder. Höjdskillnaderna inom området är avsevärda. Från Masthuggstorget till Fjällgatan uppgår de till 40 meter, i vissa avsnitt är lutningen 1:3 i vissa 1:4. Vissa gator är också branta, ibland är dessa utformade som trappgator. Masthuggskyrkan ligger på områdets högsta punkt, 50 meter över Masthugget.[14]

Stigbergsbryggeriet[redigera | redigera wikitext]

Det första bryggeriet i Masthugget hette Stigbergsbryggeriet, anlagt 1638 i anslutning till Stigbergets värdshus i 11 roten nr 77 (nuvarande Oskarsgatan 3). Arrendator 1638-1650 var Basilius Michelsson. Bryggeriet ägdes fram till 1755 av Göteborgs stad, och var i drift in på 1820-talet.[15][16]

Nykterhetslogen[redigera | redigera wikitext]

Den första, svenska Godtemplarelogen bildades 1879 vid Fyrmästaregatan 79 i Masthugget.[17]

Masthuggets Bollklubb[redigera | redigera wikitext]

Masthuggets Bollklubb bildades den 18 augusti 1933, med egen lokal på Storebackegatan 13. A-laget startade i klass 7 och blev två efter Udden och uppflyttad till klass 6. Första tränare var Evert Sjöberg och lagledare Ejnar Lysell. På 1950-talet flyttade klubben till en ny lokal på Skepparegatan 73 C.[18]

Kollektivtrafik[redigera | redigera wikitext]

Den 16 maj 1931 startade "bussOscar" Johansson sin privata busstrafik i Masthugget, kallad "Masthuggslinjen". Fem år senare, den 16 oktober 1936 köpte Göteborgs Spårvägar dennes linjetrafik, och tog samtidigt över dennes personal. Vid andra världskrigets utbrott påbörjades linjearbetet för en elektrifiering av busstrafiken, och den 2 oktober 1940 startade trådbusstrafiken (linje M), på sträckan Järntorget - Jaegerdorffsplatsen. Den 20 januari 1941 var det premiär för linje F, vilken fem år senare - 1 juni 1946 - ändrade beteckning till "35:an". Linje M blev samtidigt till "36:an". Senare samma år utgick båda busslinjerna från Lilla Torget. Den sista resan med trådbusstrafik i Göteborg gick från sträckan Lilla Torget - Masthugget - Majorna ("36:an") den 14 november 1964. Trådbussarna ersattes av oljebussar.[19]

Riksbyggen[redigera | redigera wikitext]

Riksbyggens lokalförening i Göteborg, uppförde på Stigberget sydväst om Masthuggstorget 23 hus med 1 035 bostadsrätter under åren 1967-72. Biltrafiken leddes runt området enligt principen utifrån matning med adresspunkter på Andra Långgatan, Masthuggstorget, Tredje Långgatan, Klamparegatan, Fjällgatan, Repslagaregatan och Kjellmansgatan. All parkering fanns under däck med en bilplats per normallägenhet (75 kvadratmeter). Garagen mot Första Långgatan innehöll en bensinstation. Från samtliga garage ledde bostadshusens mittrapphus upp till gårdsplanet. Området inkluderade även pensionärs- och studentbostäder, kontorslokaler, ungdoms- och idrottslokaler, studenthem, småskola, daghem, lekskola och en större lekplats. Bostadshusen har fyra eller fem plan med genomgående lägenheter och ett, två eller tre plan med enkelsidiga smålägenheter. Storleken på lägenheterna varierade mellan 53,4 och 117 kvadratmeter.[20][21]

Saneringsområdet på Stigberget begränsades i norr av Andra Långgatans fortsättning förbi Masthuggstorget, i söder av Fjällgatan, i väster av Skepparegatan vid Masthuggskyrkan och Johannes Kyrkogata samt i öster av Klamparegatan vid Oskar Fredriks skola och kyrka.[22]

Nyckeltal för primärområdet Masthugget[redigera | redigera wikitext]

Masthugget

I kommunens administrativa indelning finns ett primärområde som heter Masthugget, som omfattar området från Bangatan i väster till Värmlandsgatan och Vegagatan i öster där primärområdet Olivedal tar vid. Primärområdet motsvarar till stor del stadsdelen Masthugget.

Nyckeltalen redovisar statistik som beskriver Göteborg och dess 96 delområden, primärområden, per den 31 december och kan användas för att jämföra de olika områdena. Nedan redovisas uppgifter för primärområdet och jämförelse görs mot uppgifterna för hela kommunen.

Nyckeltal för primärområde 105 Masthugget år 2014[23]
Masthugget Hela Göteborg
Folkmängd &&&&&&&&&&011287.&&&&&011 287 &&&&&&&&&0541145.&&&&&0541 145
Befolkningsförändring 2013–2014 &&&&&&&&&&&&&079.&&&&&0+ 79 &&&&&&&&&&&07874.&&&&&0+ 7 874
Andel födda i utlandet 15,5 % 24,0 %
Medelinkomst &&&&&&&&&0281400.&&&&&0281 400 kr &&&&&&&&&0269400.&&&&&0269 400 kr
Arbetslöshet 3,7 % 6,6 %
Andel med eftergymnasial utbildning (minst 3 år) 48,5 % 33,9 %
Valdeltagande i kommunalvalet 2014 84,1 % 79,2 %
Andel bostäder byggda 1961-1970 41,0 %
Andel bostäder i allmännyttan 8,1 % 26,9 %
Antal färdigställda bostäder 2014 &&&&&&&&&&&&&&02.&&&&&02
Andel bostäder i småhus 0,0 % 19,3 %


Gatunamn, torg med mera[redigera | redigera wikitext]

Som helt eller delvis ligger i stadsdelen:

  • Andra Långgatan (1883)
  • Andrégatan (1930)
  • Barlastgatan (1921)
  • Bäckegatan (1883)
  • Eldaregatan (1918)
  • Emigrantvägen (1979)
  • Fjärde Långgatan (1883)
  • Första Långgatan (1883)
  • Heurlins plats (1954)
  • Hälsingegatan (1894)
  • Järntorget
  • Järnvågsgatan (1894)
  • Kryssdäcket (1969)
  • Linnégatan (1882)
  • Masthamnsgatan (1921)
  • Masthuggstorget
  • Nordhemsgatan (1883)
  • Olof Palmes plats (1986)
  • Oskarsgatan (1882)
  • Plantagegatan (1883)
  • Stigbergsliden (1957)
  • Sänkverksgatan (1921)
  • Tredje Långgatan (1883)
  • Värmlandsgatan (1883)
  • Östra Sänkverksgatan (1883)

[24][25][26]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Statistisk årsbok Göteborg 1982, Göteborgs Stadskontor 1982, s. 36
  2. ^ Eniro kartor, Rita & Mät
  3. ^ Riksantikvarieämbetet, Bebyggelseregistret, sök stadsdelar
  4. ^ Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse i Göteborg: Ett program för bevarande, [del I], red. Gudrun Lönnroth, utgiven av Göteborgs Stadsbyggnadskontor 1999 ISBN 91-89088-04-2, s. 22, 158, 162, 174, 184, 196, 380, 390
  5. ^ Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län II - ortnamnen på Göteborgs Stads område, Hjalmar Lindroth, Institutet för ortnamns- och dialektforskning vid Göteborgs Högskola, Elanders Boktryckeri, Göteborg 1925 s.34
  6. ^ Kronologiska Anteckningar rörande Göteborg, (andra utökade upplagan) Carl Gustaf Prytz, Wald. Zachrissons Boktryckeri, Göteborg 1898, s. 9
  7. ^ Dessa var: Anders Andersson, Olof Andersson, Sven Andersson, Erich Andersson, Anders Swensson, Olof Backe, Mattis Pehrson, Arfwed Jonson, Thore Arfwedsson, Torbiörn Olson, Hans Erichson, Per Olofsson och Erich Hansson. Källa: Masthugget omnämns 1647 - Masthuggare arbetade här i 200 år. Några anteckningar i samband med invignngen av Erling Torkelssons skulptur på Masthuggstorget den 11 december 1971, av NILS HENRIKSSON och BROR "RIMBERT" CARLSSON,
  8. ^ Bolsjeviken i kolboxen och andra historier : 90 år med världens gång-sidan i Göteborgs-Posten, Anders Hansson, Kristian Wedel, Ulf Sveningson, Göteborgs-Posten, Tre böcker förlag, Göteborg 2007 ISBN 978-91-7029-617-8, s. 95
  9. ^ Kronologiska anteckningar om viktigare händelser i Göteborg 1619-1982, A. Rundqvist, R. Scander, A. Bothén, E. Lindälv, utgiven av Göteborgs hembygdsförbund 1982 s.75
  10. ^ Centrala staden: Diskussionsunderlag, delområdesplan Linnégatan, Stadsbyggnadskontoret, stadsplaneavdelningen, Göteborg, september 1978. Dnr II 30/76.
  11. ^ Gamla Masthuggspojkar 1989/90: Gamla Masthuggspojkars Tidning, årgång 43, utgiven av Föreningen Gamla Masthuggspojkar 1990 s. 1
  12. ^ Göteborgsbilder 1850-1950, red. Harald Lignell, Bokförlaget Nordisk Litteratur, Ludw. Simonson Boktryckeri, Göteborg 1952 s. 287
  13. ^ Från kusten : boken om livet vid Sveriges syd- och västkust under ett och ett halvt sekel, Lars Ohlén, Nordiska kulturböcker, Malmö 1964, s. 38
  14. ^ [a b] En historik om gamla Masthugget och Gathenhielmska Kulturreservatet - nedtecknad av Föreningen Gamla Masthuggspojkar, Göteborg 2010, s. 10
  15. ^ Bryggare och bryggerier i Göteborg före 1810, [Bilaga till Bryggerinäringen i Göteborg del I], Stig Dymling, Göteborg 1961 s. 36
  16. ^ Bryggerinäringen i Göteborg 1810-1960: del II, Artur Attman 1961 s. 17
  17. ^ Göteborgsköpmannen : Specialnummer till Sveriges Köpmannaförbunds kongress i Göteborg 19-24 aug. 1944, red. Hubert Lärn, utgiven av Göteborgs Köpmannaförbund 1944, s. 39
  18. ^ Gamla Masthuggspojkar 1983 : Gamla Masthuggspojkars Tidning, [årgång 37], utgiven av Föreningen Gamla Masthuggspojkar, Göteborg 1983 ISSN 1401-8071, s. 20f
  19. ^ Göteborgs spårvägar — årsberättelse 1964, Göteborg 1965, s. 2.
  20. ^ Masthugget, utgiven av Riksbyggens lokalförening i Göteborg[u.å.]
  21. ^ Brf Masthugget
  22. ^ Särtryck ur tidskriften Byggforum, nr 6, 1963, s. 5.
  23. ^ Göteborgsbladet 2015 <xlsx>
  24. ^ *Baum, Greta (2001). Göteborgs gatunamn 1621 t o m 2000. Göteborg: Tre böcker. Libris 8369492. ISBN 91-7029-460-7 
  25. ^ Från gatuadress till fastighetsbeteckning.
  26. ^ Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse i Göteborg: Ett program för bevarande, [del I], red. Gudrun Lönnroth, utgiven av Göteborgs Stadsbyggnadskontor 1999 ISBN 91-89088-04-2. Stadsdelsgränser.
  • Baum, Greta (2001). Göteborgs gatunamn 1621 t o m 2000. Göteborg: Tre böcker. Libris 8369492. ISBN 91-7029-460-7 
  • Göteborg före grävskoporna, Robert Garellick 2002
  • Göteborg - att bygga staden, Göteborgs Stadsbyggnadskontor 2003
  • Göteborg genom tre sekler, Maja Kjellin 1950
  • Hamnbilder från Göteborg, Björn Olson/Curt Svenson 1981

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Gamla Masthuggspojkars tidning. Göteborg: Föreningen Gamla Masthuggspojkar. 1947-. Libris 8226060 

Sverigedemokraterna (SD) bildades i Stockholm den 6 februari 1988 av personer, som främst kom från Framstegspartiet och Sverigepartiet. Nedan följer en redogörelse för hur Sverigedemokraterna kom till. Det är en förvirrande bild, där partier sprängs eller upplöses för att återuppstå under nya namn och delvis nya politiska idéer. Mitt i denna miljö av ”hela havet stormar”, fanns det en viss kontinuitet, genom att det var ett begränsat antal ledande personer, som bytte stolar med varandra.

Här nedan skall skildras var SD:s rötter skall sökas och även påvisas de villospår, som media och vissa politiker söker lägga ut. Sannolikt därför att de själva tror på de förenklade förklaringarna. SD:s historia är nämligen lite komplicerad.

SD FALSKA RÖTTER – NRP, BSS, VAM Statsminister Stefan Löfvén påstår med åberopande av historiestuderanden Henrik Arnstad att SD har sina rötter i Nordiska Rikspartiet (NRP), Bevara Sverige Svenskt (BSS) och Vitt Ariskt Motstånd (VAM).

Nordiska Rikspartiet kan lämnas därhän. NRP har aldrig haft någon koppling till SD annat än att enskilda personer kan ha lämnat NRP för SD. Partiet erhöll 2002 i riksdagsvalet 17 röster i hela landet. Det var det sista valet NRP deltog i. NRP upplöstes 2009.

Bevara Sverige Svenskt bildades 1982 med Leif Ericsson (Zeilon) som interimsordförande. Ordförande blev 1983 Sven Davidsson, som satt kvar till organisationens upplösning, varvid medlemmar anslöt sig till nybildade Sverigepartiet. BSS var egentligen inget politiskt parti, utan närmast en slogan och en propagandacentral, som sysslade med att sätta upp klistermärken med politiska budskap. BSS upplöstes 1986, det vill säga två år före bildandet av SD.

Vitt Ariskt Motstånd har inte något med SD att göra. VAM bildades 1990 av Christopher Ragne och Klas Lund. VAM bedrev verksamhet 1991-1993. Notera att VAM inte existerade då SD bildades.

SD VERKLIGA RÖTTER – FRAMSTEGSPARTIET OCH SVERIGEPARTIET 1964 bildades Medborgerlig Samling (MbS) som ett försök att ena Högerpartiet (nu Moderaterna), Folkpartiet och Centerpartiet till en ”allians” i Skåne. MbS fick tre riksdagsledamöter: Bertil Rubin (C), Sten Sjöholm (Fp) och Carl Göran Regnell (H).

1965 namnändrades MbS till Samling för Framsteg, som 1968 blev Framstegspartiet (FRP) med Bertil Rubin (ex- C) som partiledare.

Framstegspartiet splittrades 1985 varvid stockholmsavdelningen ur FRP under ledning av Stefan Herrmann bildade 16 november 1986 Sverigepartiet (SvP). Resterande delar av FRP samlades under Tony Wiklander (ex-S) i Åstorp och uppgick omsider 2001 i SD.

Sverigepartiet leddes av Stefan Herrman med Sven Davidsson som vice ordförande. Partiet hade endast ett större möte, nämligen 6 juni 1987 i Medborgarhuset i Stockholm. Vid ett stormigt möte uteslöts bl a Stefan Herrman den 27 oktober 1987, varvid partiet började förfalla.

Sverigepartiet upplöstes 1988 varvid flera medlemmar övergick till nybildade Sverigedemokraterna (SD).

SVERIGEDEMOKRATERNAS FÖRSTA TID Syftet med SD var att lämna aktivismen och istället agera demokratiskt och parlamentariskt. Den första tiden hade SD identitetsproblem med en spricka mellan de parlamentariska och aktivistiska falangerna. Bidragande var att den förste partiordföranden hade aktivistisk bakgrund.

Kvantitet gick före kvalitet och även icke-partimedlemmar tilläts delta i möten och demonstrationer. Dessa möten och demonstrationer drog till sig s k skinnskallar, klädda i bomberjackor och högskaftade läderkängor. Det förekom att enskilda personer samtidigt var medlemmar i flera organisationer.

De första åren hade SD två talespersoner. 1. Leif Ericsson (Zeilon) 1988-89. Han hade ett förflutet i BSS och Sverigepartiet. Som andre talesperson fungerade Jonny Berg. Leif Ericsson lämnade SD och bildade 1994 Hembygdspartiet, som 1995 bytte namn till Konservativa Partiet och upplöstes 1999.

2. Anders Klarström 1989-95. Han var en politisk sökare, som deltagit i aktiviteter med Europeiska Arbetarpartiet (EAP), Nordiska Rikspartiet (NRP) och Moderaterna. Han gick med i SD 1988. Som andre talesperson fungerade 1989-1990 Ola Sundberg och 1990-1992 Madeleine Larsson. Från 1992 till 1995 var Anders Klarström ensam partiledare. 1996 tog Klarström avstånd från sina tidigare politiska aktiviteter. Enligt uppgift skall Klarström därefter ha blivit socialdemokrat.

SD UNDER NY REGIM 3. Mikael Jansson (ex-Centerpartiet) var partiledare 1995-2005. Han införde omgående förbud mot bomberjackor och kängor m m samt disciplinerade SD.

Detta ledde till att yngre aktivister och äldre ”traditionalister” lämnade SD, som de tyckte hade blivit för ”mesigt”. Rikspolisstyrelsen konstaterade redan 1996 att SD var demokratiskt och parlamentariskt. Se Rikspolisstyrelsens handbok 1997 ”Nazist, rasist eller bara patriot” av Anna-Lena Lodenius och Per Wikström. ISBN 9789187203510.

De kända politikerna Sten Andersson (riksdagsledamot ex-M) i Malmö och Sven-Olle Olsson (kommunalråd ex-C och Sjöbopartiet) i Sjöbo anslöt sig nu till SD och påverkade starkt partiets organisation och politik. Redan 1996 hade SD alltså lämnat aktivismen och istället fördjupat arbetet med att vara ett parlamentariskt och demokratiskt parti, på nationalistisk grund. Ledare och medlemmar från partiets första tid 1988-1995 hade lämnat SD och bildat nya organisationer.

SD SPRICKER – NATIONALDEMOKRATERNA BILDAS 2001 bröt sig personer, som ogillade SD:s parlamentariska politik ur partiet och bildade Nationaldemokraterna (ND). ND leddes 2001-2004 av Anders Steen, 2004-2005 av Thomas Johansson, 2005-2006 av Nils Eric Hennix och 2006-2014 av Marc Abrahamsson. ND upplöstes 2014.

SD REFORMERAS YTTERLIGARE 4. Jimmie Åkesson (fd Moderat Skolungdom) valdes 2005 till partiledare. Han fortsatte med Janssons reformarbete. Jimmie införde den s k nolltoleransen. 2010 valdes SD in i riksdagen och erhöll 20 mandat. Av partiets riksdagsledamöter 2010-14 hade de flesta en bakgrund i M och därnäst kommer S. Endast en ledamot saknade bakgrund i ett annat riksdagsparti.

Av riksdagsgruppens 20 ledamöter 2010-2014 var en invandrare (Hagwall), två andra generationens invandrare (Ekeroth, Jomshof), två gifta med invandrare (Bojerud, Skalin) och två med utlandsadopterade barn (Bojerud, Wiklander).

NÅGRA AV SVERIGEDEMOKRATERNAS BITTRASTE FIENDER Det finns flera grupper, som anser att SD är förrädare, som slagit in på den parlamentariska vägen. Den kanske mest kända är Svenskarnas Parti (SvP) som bildades 1994 av folk från VAM och tog namnet Nationalsocialistisk Front (NSF). NSF upplöstes 2008 och återuppstod som Folkfronten, som 2009 sprängdes i två delar, Svenskarnas Parti (SvP) och Nordiska Nationalsocialister (NNS). SvP är det mer aktiva och leds av Stefan Jacobsson i Sjöbo.

Svenska Motståndsrörelsen (SMR) bildades 1997 av Klas Lund (ex-VAM). Rörelsen är aktivistisk och främst verksam i Dalarna. Genom att skriva till namn på en SD-valsedel erhöll SMR ett kommunalt mandat. SMR avser bilda en politisk gren.

Vit maktrörelsen. Enligt Säkerhetspolisen utgörs Vit maktrörelsen av fyra små konkurrerande organisationer med ett 20-tal undergrupperingar. Svenskarnas Parti (SvP), Svenska Motståndsrörelsen (SMR), Nordiska Förbundet och Fria Nationalister. Endast SvP är ett politiskt parti och erhöll i riksdagsvalet 2014 det helt försumbara röstetalet 0,07%.

NULÄGET De personer, som 1988 var aktiva i SD, har av olika skäl lämnat partiet. SD av idag är något helt annat än för 25 år sedan. Vill man nödvändigtvis söka SD:s rötter, hamnar man i Medborgerlig Samling (MbS) och Centerpartiet, Folkpartiet och Högerpartiet (Moderaterna) 1964 som 1968 blev Framstegspartiet samt Sverigepartiet, som 1986 bildades av utbrytare från Framstegspartiet.

SD har efter riksdagsvalet 2014 ökat till 49 riksdagsledamöter.

Skönlitteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Agerström, Ida (1934). Klamparegatan sextitre : historier om gamla och unga masthuggsbor vid sekelskiftet. Göteborg: Västra Sverige. Libris 1350591 
  • Alexandersson, Eric S (1957). Peter från Masthugget : skisser. Stockholm: Gummesson. Libris 793770 
  • Alexandersson, Eric S (1969). Heja Masthugget!. Stockholm: Gummesson. Libris 793597 
  • Alexandersson, Eric S (1970). Revolt i Masthugget. Stockholm: Gummesson. Libris 793771 
  • Alexandersson, Eric S (1971). Utblick från Masthugget. Sthlm: Gummesson. Libris 7597886. ISBN 91-7070-220-9 
  • Alexandersson, Eric S (1973). Änglarna i Masthugget. Sthlm: Gummesson. Libris 7597945. ISBN 91-7070-362-0 
  • Dickson, Walter (1943). Det gamla huset : Masthuggsnoveller. Stockholm: Bonnier. Libris 1395214 
  • Dickson, Walter (1942). Perspektiv från Stigberget : Masthugget i augusti 1941. Stockholm: Bonnier. Libris 675552 
  • Gegerfelt, Alf (1987). Farväl Masthugget. Göteborg: Tre böcker. Libris 7748979. ISBN 91-85414-73-5 
  • Gegerfelt, Alf; Gegerfelt, Inger (1986). Vardagsliv i Masthugget. Göteborg: Tre böcker. Libris 7748961. ISBN 91-85414-53-0 
  • Lindén, Jörgen (1991). Förbannade Solgårdsungar!. Stockholm: Norstedt. Libris 7155545. ISBN 91-1-902722-2  - Roman om att växa upp i barnrikehus i Masthugget på 1940- och 1950-talen.
  • Lindén, Jörgen (1993). Solgårdsungarnas uttåg. Stockholm: Norstedt. Libris 7156141. ISBN 91-1-922362-5 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]