Befrielseteologi

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Gustavo Gutiérrez betraktas som befrielseteologins grundare.
Leonardo Boff, en av företrädarna för befrielseteologin.

Befrielseteologi är en kristen (främst katolsk) politisk teologisk inriktning som uppkom på 1960-talet i länder med stora sociala och politiska orättvisor och militärdiktaturer, främst Latinamerika och Afrika. Befrielseteologin syftar till att aktivt bringa social rättvisa för de fattiga och befria de förtryckta, och åtminstone i Sydamerika även att byta fokus genom att bryta kyrkans traditionella band med den sociala eliten.[1] Denna teologiska rörelse uppstod, som nyare forskning visat, inte bland de fattiga i Sydamerika, utan bland sydamerikanska romersk-katolska universitetsstudenter ur medelklassen.[2] Några framstående befrielseteologer är Gustavo Gutiérrez, Ernesto Cardenal, José Míguez Bonino, Jon Sobrino och Leonardo Boff.

Befrielseteologin brukar peka på att Jesus och apostlarna stod på de fattigas sida och att Jesus fördömde de rika och deras pengabegär (se till exempel Lukasevangeliet 6:20–25; 12:33; 16:19–31, se även Första Timotheosbrevet 6:3–10). Den brukar ofta förknippas med marxism.

Numera handlar befrielseteologin även om ekologi, då befrielseteologerna anser även jorden som förtryckt. Den kritiseras[av vem?] för att göra tro till vänsterpolitik. Boff har startat organisationen CDDH som samarbetar med Framtidsjorden i Sverige. Inriktningen är vanlig över hela landet men är kanske lite mer tydlig vid universiteten i Uppsala och Lund.

Befrielseteologin startade i länder som styrdes av militärdiktaturer (till exempel Boff i Brasilien under militärdiktaturen 1964-1985). Regeringskritiska manifestationer var förbjudna och en del regeringskritiska personer gick i landsflykt. I länder där människor inte offentligt får uttrycka politiska åsikter kan religionen bli en kanal för politiska handlingar – religion politiseras. Av den anledningen[förtydliga] har man inom många samfund en skeptisk inställning till befrielseteologin, dock ej inom Svenska kyrkan i lika hög grad som till exempel inom Romersk-katolska kyrkan.

Leonardo Boff och andra ledare inom befrielseteologin har nära kontakter med Svenska kyrkan. Boff utsågs 1992 till hedersdoktor vid teologiska fakulteten vid Lunds universitet.[3]

I Sverige är det framförallt Per Frostin i Broderskapsrörelsen, som varit en företrädare för befrielseteologin. Erfarenheter från Andra Vatikankonciliet på 1960-talet och arbete som lärare och missionär i Tanzania på 1970-talet utgjorde bakgrunden till hans engagemang och han riktade tidigt uppmärksamheten mot tredje världens problem. Frostin var verksam vid Lunds universitet till sin bortgång 1992. Han grundade Institutet för kontextuell teologi (IKT) och Nordiska nätverket för befrielseteologi. Även göteborgsbiskopen Bertil Gärtner har tagit ställning för denna riktning.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Vatican censures Sobrino, who calls procedures 'not honest' National Catholic Reporter, 2007-03-14
  2. ^ Ulf Borelius, Om befrielseteologins uppkomst i Sydamerika. En sociologisk analys av religiös förändring. 2016.
  3. ^ ”Hedersdoktorer vid teologiska fakulteten”. Hedersdoktorer vid teologiska fakulteten. Teologiska fakulteten, Lunds universitet. http://www.ht.lu.se/forskning/hedersdoktorer/hedersdoktorer-vid-teologiska-fakulteten. Läst 13 mars 2012. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]