Bertil Stjernfelt

Från Wikipedia
Bertil Stjernfelt
Information
Född24 juli 1917
Gustavi församling i Göteborgs och Bohus län, Sverige
Död21 januari 2017 (99 år)
Gustav Vasa församling i Stockholm
I tjänst förSverige Sverige
FörsvarsgrenMarinen
Tjänstetid1940–1977
GradÖverstelöjtnant
ÖvrigtMilitärhistoriker

Henning Bertil Stjernfelt, född 24 juli 1917 i Gustavi församling i Göteborgs och Bohus län,[1] död 21 januari 2017 i Gustav Vasa församling i Stockholm,[2] var en svensk militär och militärhistoriker.

Stjernfelt avlade officersexamen 1940 och blev samma år fänrik vid Vaxholms kustartilleriregemente. Han genomgick stabs- och artillerikurs vid Kungliga Sjökrigshögskolan 1947–1949 och Royal Marines and Amphibious Warfare Course i Storbritannien 1951. Åren 1951–1955 var han lärare vid Kungliga Sjökrigsskolan och Kungliga Sjökrigshögskolan. Han var chef för Kustartilleriets befälsskola 1956–1958 och tjänstgjorde 1958–1962 som regementsofficer vid Kustartilleristaben i Göteborg. År 1957 befordrades han till major och 1963 till överstelöjtnant. Han var stabschef vid Gotlands kustartilleriförsvar 1962–1964, tjänsteförrättande kårchef för Gotlands kustartillerikår 1963 och chef för Underrättelseavdelningen vid Marinstaben 1964–1970. Åren 1966–1967 var han överste och chef för svenska FN-kontingenten på Cypern. Han genomgick 1968 Senior Foreign Officers Intelligence Course i USA och studerade 1972 vid International Peace Academy i Finland. Åren 1970–1977 var han chef för Militärhistoriska avdelningen vid Militärhögskolan och ledamot av Delegationen för militärhistorisk forskning.

Stjernfelt var expert i Totalförsvarets säkerhetsutredning 1965–1969. År 1979 tog han filosofie kandidatexamen och 1979–1982 var han ledamot av kommunfullmäktige och Kulturnämnden i Täby kommun.

Stjernfelt invaldes 1970 som ledamot av Kungliga Örlogsmannasällskapet och 1977 som ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien. Han medverkade med ett flertal längre och kortare artiklar i Tidskrift i sjöväsendet och Kungliga Krigsvetenskapsakademiens Handlingar och Tidskrift.

Bertil Stjernfelt var son till tandläkaren Henning Stjernfelt och Ruth Stjernfelt, född Magnusson. Han var sedan 1947 gift med Borghild Stjernfelt, född Kihlstedt (1923–2003). Makarna är begravna på Djursholms begravningsplats.[3]

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

  • Sverige Förbundet Kustjägarnas förtjänstmedalj i silver (2004)[4]

Bibliografi i urval[redigera | redigera wikitext]

  • Alarm i Atlantvallen, första upplagan (Marinlitteraturföreningen, Stockholm 1953).
  • Alarm i Atlantvallen, andra upplagan (Hörsta Förlag, Stockholm 1953).
  • Svenska amfibieförband. Lyx eller nödvändighet? (med Lennart Wockatz; Militärlitteraturföreningen, Stockholm 1955).
  • Alerte sur le mur de l’atlantique (Presses de la Cité, Paris 1961), fransk upplaga av Alarm i Atlantvallen.
  • Vägen till Westerplatte (med Klaus-Richard Böhme; Militärhögskolan, Stockholm 1978).
  • Westerplatte Neunzehnhundertneununddreißig (med Klaus-Richard Böhme; Rombach, Freiburg 1979), tysk upplaga av Vägen till Westerplatte.
  • ”Åland 1918. Säregen föregångare till nutida FN-operationer”, Kungliga Krigsvetenskapsakademiens Handlingar, 1981, s. 87–135.
  • ”Ålandsexpeditionerna 1918 och 1919”, Vaxholms fästnings museum, 1982, s. 59–92.
  • Fredsskådeplats Sinai. FN:s fredsbevarande operation i Mellanöstern 1973–1980 – särskilt den svenska insatsen (Allmänna Förlaget, Stockholm 1987).
  • Ålands hav och öar – brygga eller barriär? Svensk-finsk försvarsfråga 1915–1945 (Marinlitteraturföreningen, Stockholm 1991).
  • The Sinai peace front. UN peacekeeping operations in the Middle East, 1973–1980 (Hurst, London 1992), engelsk upplaga av Fredsskådeplats Sinai.
  • ”The peace operations of the United Nations. UN peace-keeping expanding, accelerating – if not exploding”, Kungliga Krigsvetenskapsakademiens Tidskrift, 1993, s. 587–606.
  • ”Vikingavind över världen”, Kungliga Krigsvetenskapsakademiens Handlingar och Tidskrift, nr 5/1996, s. 87–107.
  • ”Åland från ut- och insidan samt vidare ostvart”, Kungliga Krigsvetenskapsakademiens Handlingar och Tidskrift, nr 2/1998, s. 75–101.
  • Alarm i Atlantvallen, fjärde något reviderade upplagan (Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek, Stockholm 2004).
  • Hitler anfaller Polen. Westerplatte 1 september 1939 (med Klaus-Richard Böhme; Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek, Hallstavik 2007).

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Kjellander, Rune: Kungl Krigsvetenskapsakademien. Svenska Krigsmanna Sällskapet (till 1805), Kungl Krigsvetenskapsakademien. Biografisk matrikel med porträttgalleri 1796–1995 (Kungl. Krigsvetenskapsakademien, Stockholm 1996), s. 182.
  • Moen, Ann (red.): Vem är det 2007 (Nationalencyklopedin AB, Malmö 2006), s. 551.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges befolkning 1980, CD-ROM, version 1.00, Sveriges Släktforskarförbund 2004.
  2. ^ Dagens Nyheter, publicerat 2017-02-17, läst 2017-03-17. Kungliga Örlogsmannasällskapet, protokoll 2017-01-23.
  3. ^ ”Stjernfelt, Henning Bertil”. SvenskaGravar.se. https://www.svenskagravar.se/gravsatt/137422972. Läst 6 februari 2023. 
  4. ^ Carlsson, Christer, red (november 2006). ”Förtjänsttecken, medalj och hedersutmärkelse”. Kustjägaren: tidskrift för Sällskapet Kustjägarveteraner (Stockholm: Sällskapet Kustjägarveteraner (KJV)) (3): sid. 27. https://static1.squarespace.com/static/4ff4aea3e4b0b15e996ebda6/t/512b9930e4b01fa67490dc25/1361811760233/KJT-57.pdf.  Libris 4112111
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Bertil_Stjernfelt&oldid=53942711”