Bertil von Friesen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Bertil von Friesen
Född 4 juni 1901
Stockholm
Död 13 februari 1990
Begravd Kvibergs kyrkogård[1]
Nationalitet Svensk
Sysselsättning Politiker och läkare
Befattning Riksdagsledamot
Politiskt parti Liberalerna
Föräldrar Mia Leche Löfgren
Redigera Wikidata

Otto Bertil von Friesen (i riksdagen kallad von Friesen i Göteborg), född 4 juni 1901 i Stockholm, död 13 februari 1990 i Göteborg, var en svensk läkare och politiker (folkpartist). Son till Mia Leche Löfgren, brorsons son till Sixten von Friesen.

Bertil von Friesen blev medicine licentiat vid Karolinska institutet 1926 och var sedan läkare i Mariefred och, från 1927, Göteborg. Han var också ordförande i Svenska nykterhetsfrämjandet 19561966.

von Friesen engagerade sig tidigt som liberal politiker och var bland annat vice ordförande i Sveriges frisinnade ungdomsförbund 19251927. Vid bildandet av Folkpartiet 1934 valdes han till det verkställande utskottet och kvarstod där till 1958.

von Friesen var riksdagsledamot för Göteborgs stads valkrets i andra kammaren 1941-1970. I riksdagen var han bland annat ledamot i konstitutionsutskottet 19481967 och vice ordförande i 1950 års särskilda utskott. Han var ordförande för riksdagens revisorer 19681970 och andre kammarens förste vice talman 19651970. Han var särskilt engagerad i socialpolitiska frågor, men var också aktiv mot rasistisk propaganda och mot säkerhetspolisens rättsövergrepp mot enskilda.

Under 1950-talet ingick von Friesen i den svenska delegationen i FN:s generalförsamling, och i Europarådets rådgivande församling.

von Friesen utgav 1973 självbiografin Sällskap på resan.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Friesen, Otto Bertil Von, SvenskaGravar.se, läs online, läst: 3 juli 2017

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Tvåkammarriksdagen 1867-1970 (Almqvist & Wiksell International 1990), band 4, s. 84


Företrädare:
Oscar Malmborg
Andra kammarens förste vice talman
1965-1970
Efterträdare:
Andra kammaren upphör