Bette Midler

Från Wikipedia
Bette Midler
Bette Midler 2021.
FödelsenamnBette Davis Midler
SmeknamnThe Divine Miss M
Född1 december 1945 (78 år)
Honolulu, Hawaii, USA
MakeMartin von Haselberg
(1984– )
BarnSophie von Haselberg
(född 1986)
GenrerPopmusik, komedi
RollSångare, låtskrivare, skådespelare, komiker, filmproducent
InstrumentSång, ukulele
År som aktiv1965
SkivbolagAtlantic Records, Warner Bros. Records, Columbia Records, Warner Music Group
ArtistsamarbetenBarry Manilow
Utmärkelser
Grammy Award för bästa nya artist (1974)[1]
Hasty Pudding Woman of the Year (1976)
Crystal Award (1997)
Rachel Carson Award (2008)
Kennedy Center Honors (2021)[2]
Drama Desk Award för bästa kvinnliga skådespelare i en musikal
Stjärna på Hollywood Walk of Fame
Drama League Award
Primetime Emmy Award

Bette Davis Midler, född 1 december 1945 i Honolulu, Hawaii, är en amerikansk sångerska, skådespelerska, filmproducent och komiker.

Midler är välkänd som gay-ikon världen över, inte sällan under namnet The Divine Miss M! Hon är döpt efter skådespelaren Bette Davis, trots att Davis uttalar sitt förnamn annorlunda (läs: 'Betti' Davis, 'Bett' Midler).

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Midler kommer från en judisk familj och var dotter till Ruth (född Schindel), som var sömmerska, och Fred Midler, en målare och konstnär.[3] Bette Midlers strävan att bli skådespelare var tydlig redan från början, och Midler studerade drama vid University of Hawaii, och tjänade in lite extra pengar som statist som sjösjuk passagerare i filmen Hawaii (1966).

Efter att hon flyttat till New York för att utöva skådespeleri på scen, utförde hon sin första professionella roll i Miss Nefertiti Regrets. Från 1966 till 1969 spelade hon rollen som Tizel (eller Tzeitel) i Spelman på taketBroadway. Under denna period blev hennes syster Judith, som besökte New York för att se Bette Midler på scen, dödad av en taxi.

Bette Midler med Peter Riegert vid premiären av hennes film The Rose 1979.

1970 började Midler att sjunga på Continental Baths i New York City, där hon lärde känna sin pianoackompanjatör, Barry Manilow, som också kom att producera hennes första album, The Divine Miss M, 1973.

1974 tog Midler emot en Special Tony Award för sin medverkan i Broadway-musikalen Clams on the Half Shell Review. Hon spelade även huvudrollen som narkotikaberoende rockstjärna under 1960-talet, löst baserad på Janis Joplins liv, i The Rose, för vilken hon blev nominerad till en Oscar för bästa skådespelerska.

Hennes manager och pojkvän under lång tid var Aaron Russo. Midler gifte sig efter uppbrottet från Russo med Martin von Haselberg, den 16 december 1984. De fick en dotter, Sophie Frederica Alohilani von Haselberg, 1986.

1986 gav regissören Paul Mazursky henne en roll i filmen På luffen i Beverly Hills, och Midler påbörjade därmed en framgångsrik karriär som skådespelare, med komisk inriktning. Hon fick även roller i andra 1980-talskomedier, såsom Ruthless People, Outrageous Fortune och Två systrar för mycket. 1988 fick hon huvudrollen i dramat Beaches. Samma år gjorde hon rösten till en av karaktärerna i Disneys tecknade långfilm Oliver och gänget, Georgette, en snobbig pudel.

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Midler har vunnit fyra Grammy Awards; 1973 – "Best New Artist", och det prestigefulla "Record of the Year" 1989 för # 1 hiten "Wind Beneath My Wings." Hennes tolkning av Nanci Griffith-låten "From a Distance" (1990) bredde även den vägen mot en Grammy, och är en av de populäraste låtarna. 2004 återförenades hon med Barry Manilow för att spela in "Bette Midler Sings the Rosemary Clooney Songbook", vilken fick henne nominerad till en Grammy och var ett av hennes bäst säljande album på 20 år.

När The American Film Institute kungjorde "The 100 years of the Greatest Songs" 22 juni 2004, fanns två av Bette Midlers hits med: "Wind Beneath My Wings" (#44) samt "The Rose" (#83). Bland övriga filmer finns Scenes from a Mall, For the Boys (för vilken hon återigen blev oscarnominerad), Hocus Pocus, Före detta fruars klubb och The Stepford Wives. Hon har även medverkat i TV-produktioner, däribland en show kallad Gypsy.

Midler vann en Emmy Award 1992 för sitt extraordinära framförande i det sista avsnittet av The Tonight Show i maj det året, då hon sjöng "One for My Baby (and One More for the Road)" för Johnny Carson. Hon hade sin egen kortlivade komediserie "Bette" på CBS 2000-2001. Trots hoppgivande pilotavsnitt sjönk tittarsiffrorna, och showen varade inte ens en hel säsong.

2003-2004 turnerade Bette Midler med sin då nya show "Kiss My Brass". Midler har gestaltat sig själv i Simpsons, avsnittet "Krusty gets Kancelled". Hon dyker även upp i Seinfeld, i avsnittet "The Understudy" vilket var säsongsavslutningen för seriens sjätte säsong.

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

Album[redigera | redigera wikitext]

Singlar med topplisteplaceringar i USA[redigera | redigera wikitext]

  • 1972 – "Do You Want to Dance?" POP: #17; AC: #8
  • 1973 – "Boogie Woogie Bugle Boy" POP: #8; AC: #1
  • 1973 – "Friends"/"Chapel Of Love" POP: #40; AC: #9 ("Friends" only)
  • 1974 – "In the Mood" POP: #51; AC: #18
  • 1976 – "Strangers in the Night" AC: #45
  • 1976 – "Old Cape Cod" AC: #36
  • 1977 – "You're Movin' Out Today" POP: #42; AC: #11
  • 1978 – "Storybook Children (Daybreak)" POP: #57; AC: #37
  • 1979 – "Married Men" POP: #40 (Från början inspelad av Bonnie Tyler)
  • 1980 – "When a Man Loves a Woman" POP: #35
  • 1980 – "The Rose" POP: #3, AC: #1 <GOLD>
  • 1980 – "My Mother's Eyes" POP: #39; AC: #8
  • 1983 – "All I Need to Know" POP: #77; AC: #39
  • 1983 – "Favourite Waste of Time" POP: #78
  • 1984 – "Beast of Burden" POP: #71
  • 1989 – "Wind Beneath My Wings" POP: #1; AC: #2 <PLATINUM>
  • 1990 – "From a Distance" POP: #2; AC: #1 <PLATINUM>
  • 1991 – "Night and Day" POP: #62; AC: #15
  • 1991 – "The Gift of Love" AC: #19
  • 1991 – "Every Road Leads Back to You" POP: #78; AC: #15
  • 1992 – "In My Life" AC: #20
  • 1998 – "My One True Friend" AC: #16
  • 1999 – "I'm Beautiful" DANCE CLUB PLAY: #1; POP SINGLES SALES: #60

Alla singlar[redigera | redigera wikitext]

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ läs online, www.rockonthenet.com.[källa från Wikidata]
  2. ^ Bette Midler, Lorne Michaels Among 2021 Kennedy Center Honorees (på engelska), Forbes, 21 juli 2021, läs online, läst: 22 juli 2021.[källa från Wikidata]
  3. ^ Biografi på IMDb

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]